Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Daunou, Pierre Claude Francois - Dauphin - Dauphine, dauphins gemål. Se Dauphin. - Dauphiné - Daurat, latinsk och grekisk skald i 16:de årh. Se Dorat. - Daurien - Dautzenberg, Johann Michael, flamsk diktare - Dauwen - Davalpur - D'Avaux - Davenant, William - Davenport - Daventry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och särskildt ogillade han den romantiska skolans
smakriktning. Boileau försvarade han ifrigt
och utmärkte sig, liksom denne, för en klar och
nykter stil; men han saknade de stora snillenas
rika begåfning. Jfr A. H. Taillandier "Documents
biografiques sur D." (1841). P. A. G.
Dauphin [dåfäng], Fr. (Lat. delphinus 1. dalphinus),
en titel, som ursprungligen bars af grefvarna af
Vienne, suveräna furstar öfver Dauphiné, och sedermera
af Frankrikes tronföljare. Äfven grefvarna af Auvergne
buro, ifrån 1167, nämnda titel. Ursprunget till
densamma är ovisst. Att den tagits efter sköldemärket,
en delfin, är osannolikt, enär ordet var i bruk långt
förrän detta vapen fördes i sigillet. 1349 afträdde
den då regerande fursten af Dauphiné, Humbert II,
större delen af sitt land till den franske prinsen
Karl af Valois (sedermera konung Karl V), hvilken
s. å. antog namnet dauphin. Sedan den tiden kallades
den franske tronföljaren så. Den uppgiften att Humbert
II som vilkor för sin landafträdelse fastställt,
att den franske konungens äldste son skulle bära
namnet dauphin, eger intet stöd i något af de
olika fördrag (1343, 1344 och 1349), som handla
om landets öfverlåtelse åt franska prinsar. Ända
till 1400-talets slut hade den franske dauphin en
mycket sjelfständig politisk ställning, men efter
den tiden nedsjönk värdigheten småningom till en
tom titel, som tronföljaren bar endast i det fall
att han var den regerande konungens ättling i rätt
nedstigande led. Efter Juli-revolutionen (1830)
afskaffades äfven titeln. Dess siste innehafvare
var Karl X:s son, hertigen af Angoulême
(d. 1844). Dauphins gemål kallades dauphine.
J. Th. W.
Dauphine [dåfin], dauphins gemål. Se Dauphin.
Dauphiné (Gammalfr. Dalphiné, Lat. Delphinatus),
fordom landskap i sydöstra Frankrike, mellan
Alperna, Provence och Rhône. Det motsvaras af
nuv. depart. Isère, Drôme och Hautes-alpes. Af
Julius Caesar lades de trakter, hvilka sedermera
fingo namnet D., under Rom. De voro på hans tid
bebodda af keltiska folk. Sedermera utgjorde de
södra delen af det gamla burgundiska konungadömet och
kommo med detta under Frankiska riket. Efter dettas
upplösning tillhörde de först Nedre burgundiska riket
och sedermera konungariket Arelat samt innehades
efter dettas sönderfallande (1032) af flere i det
närmaste sjelfständiga feodalherrar. De mäktigaste
af dessa voro grefvarna af Vienne, som från midten
af 1100-talet buro titeln dauphin och småningom
införlifvade med sina besittningar alla de områden,
hvilka sedermera gemensamt kallades Dauphiné,
efter herskarna. Den siste af dessa, Humbert II,
öfverlemnade 1349 större delen af D. (återstoden
införlifvades senare med franska kronan) åt den
franske prinsen Karl af Valois (sedan Karl V), med
vilkor att D. skulle få behålla sitt oberoende och
sina rättigheter. D:s följande historia, ända till
den stora revolutionen (1789), är berättelsen om ett
fortsatt motstånd mot kronans inkräktningsförsök,
hvilket motstånd nådde sin höjdpunkt, när regeringen
1788 ville upplösa D:s parlament.
Daurat [dåra], latinsk och grekisk skald i 16:de
årh. Se Dorat.
Daurien, bergland i sydöstra Sibirien,
prov. Transbajkalien, mellan Bajkalsjöns östra strand
och Kina, hvarifrån det skiljes genom floden Argun.
Dautzenberg, Johann Michael, flamsk diktare, f. 1808,
fick 1838 en anställning vid Bruxellesbanken "Société
générale" och stannade qvar der ända till sin död,
1869. Han var en bland dem, som yrkade på en nära
intellektuel anslutning till Tyskland och skref sjelf
tyska lika bra som flamska. Hans rykte grundar sig
förnämligast på Gedichten (1850) samt Volksleesboek
(1854) och Verhalen uit de geschiedenis van België
(1856), tvänne prisskrifter, hvilka han utarbetade
i förening med van Duyse. D:s egendomligheter äro
innerlighet, godt lynne och förtrolighet med språkets
ursprungliga kynne. Mycket godt uträttade han genom
tidskriften "De toekomst" (1857–69). Efter hans död
utkommo Verspreide en nagelatene gedichten (1869).
Dauwen l. Burchells tigerhäst, Equus Burchellii,
zool., är att anse såsom en mellanlänk mellan
qvaggan och zebran. Liksom dessa bebor han södra
Afrikas slätter, men tyckes gå något längre mot norr.
J. G. T.
Davalpur (Dholpur), furstendöme i det
ostindiska landet Radschputana, under Englands
öfverhöghet. Arealen 4,145 qv.-kilom. (75
qv.-mil). Omkr. 500,000 innev. Åkerbrukande land.
D’Avaux [davå], namn på två franska diplomater. Se
d’Avaux.
Davenant [davnant], William, engelsk dramatiker,
f. 1605, d. 1668. År 1629 framträdde han med
sorgespelet Albovine, king of the lombards,
hvarefter följde flere skådespel och masker, hvilka
gjorde författaren så omtyckt vid hofvet, att han
1637 utnämndes till "poeta laureatus" och 1639 till
kunglig teaterdirektör. På sistnämnda post utvecklade
han mycken duglighet och införde åtskilliga sceniska
förbättringar. Efter Karl I:s fall (1649) flydde han
till Frankrike, men under en färd till Virginien
uppsnappades han af ett republikanskt fartyg och
fördes till London. Under den tvååriga fångenskap,
som derefter följde, sysselsatte han sig med literär
verksamhet, särskildt med fullbordandet af den episka
dikten Gondibert. 1656, sedan han blifvit frigifven,
upprättade han en teater, "Rutland house", der han
lät, under namn af "operor", uppföra åtskilliga
teaterstycken, bl. a. sitt eget arbete The siege of
Rhodes. Efter restaurationen (1660) blef han direktör
för "hertigens af York skådespelare". C:s arbeten,
som till följd af sin svulst och brist på natursanning
nu äro alldeles onjutbara, utkommo samlade 1672. D:s
stoft är förvaradt i Westminster abbey.
Davenport, stad i nordamerikanska staten Iowa, vid
Mississippi. Omkr. 25,000 innev. Sågverk. Fabriker
för tillverkning af åkerbruksredskap, o. s. v. Stor
spanmålshandel. D. anlades 1836.
Daventry [-tri], gammal stad i mellanengelska
grefskapet Northampton, vid Avons källa. 4,051
innev. (1871). Läderarbeten. Hästhandel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
