Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danzell, Theodor Wilhelm - Danzig (P. Gdansk), regeringsområde i Vest-Preussen - Danzig, hufvudstad i nämnda område - Danzig, François Joseph Lefebvre, hertig af D., fransk marskalk. Se Lefebvre - Danzigbukten (Danzigviken), vik af Östersjön, på Vest-Preussens kust - Danziger gatt, den del af det vanligast begagnade södra inloppet till Stockholms skärgård - Danziger haupt (höfft) l. Höfft, en skans vid Weichsel, nära Danzig - Danziger nehrung, smal och låg landsträcka mellan Weichsels båda armar och Östersjön - Danziger werder, fruktbart marskland, s. om Danzig - Danzigviken. Se Danzigbukten - Daphne (Dafne), Grek. mytol., dotter af den arkadiske flodguden Ladon eller af den tessaliske Pencios - Daphne, bot. farmak. - Daphneforier (Grek. dafneforia), en i vissa delar af det forna Grekland (Delif, Tempe och Beotien) till Apollos ära firad fest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbeten äro de i opposition mot Gervinus skrifna
Gottsched und seine zeit (1848) och G. E. Lessing,
sein leben und seine werke (1850–54). D:s Gesammelte
aufsätze utkommo 1855.
Danzig (P. Gdansk). 1. Regeringsområde
i Vest-Preussen. 7,955 qv.-kilom. (144,5
qv.-mil). 542,316 innev. (1875). – 2. Hufvudstad
i nämnda område, 5 kilom. (2/3 mil) från
Danzigviken, vid den segelbara floden Motlau, som
utfaller i Weichselns vestligaste arm. 97,931
innev. (1875). Stark fästning. D. har fem äldre
stadsdelar och. nio förstäder. Till sitt yttre
är det en af Tysklands egendomligaste städer:
de smala och djupa husen vända sina höga,
spetsiga och rikt utsirade gaflar åt de trånga
gatorna, hvilka i allmänhet äro planterade
med lindar. Staden har många vackra offentliga
byggnader, bl. a. tjugotre kyrkor, af hvilka
Mariakyrkan (uppförd 1343–1503) är ett af Europas
största protestantiska tempel, och ett storartadt
rådhus i gotisk stil från 1300-talet. D. var
fordom en mäktig hansestad och är ännu vigtig som
handelsplats. Industrien är i uppgående. Staden
har bränvins- och likörfabriker ("Danziger
goldwasser"), stora ölbryggerier, jernvalsverk,
qvarnar och skeppsvarf. Särskildt anmärkningsvärd
är bernstensindustrien. Varuomsättningen är
jämförelsevis ringare än förr, hvilket beror dels
på uppgrundningen af det vestra Weichsel-området,
dels på uppkomsten af ryska hamnstäder och
dels derpå att det gynsammare belägna Stettin
blifvit en allt svårare konkurrent. De vigtigaste
exportartiklarna äro säd (i synnerhet hvete) samt
trävaror och jern. De förnämsta importartiklarna
äro sill, salt, stenkol, petroleum och vin. Värdet
af införseln uppgår årligen till omkr. 130
mill. kr. och utförseln till omkr. 110 mill. kr. I
hamnen inlöpa årligen omkr. 2,000 fartyg. D. är
slutstationen på Berlin–Stettin–Danziglinien, och
genom jernväg till Dirschau står det i förbindelse
med Preussens östra stambana. Dessutom är nyligen
linien Danzig–Marienburg–Varsjav öppnad. – D. nämnes
redan i 6:te årh. och var 997 Pomerellens (Öfre
Pommerns) hufvudstad. 1310 kom det under Tyska orden,
1454 under Polen och 1793 under Preussen. 1807
eröfrades det af fransmännen och blef af dem
begagnadt som garnisonsstad, ehuru det i Tilsitfreden
s. å. förklarades för fri riksstad. 1814 kom det åter
under Preussens välde.
Danzig, François Joseph Lefebvre, hertig af D.,
fransk marskalk. Se Lefebvre.
Danzigbukten (Danzigviken), vik af Östersjön, på
Vest-Preussens kust.
Danziger gatt, den del af det vanligast begagnade
södra inloppet till Stockholms skärgård, n. ö. om
Landsort, som ligger mellan Gunnarstenarna och
Nåtarö. Måsknufs fyr, uppförd 1868 på en liten
klippa midt i farleden, leder seglare, som passerat
Landsort eller gattet, ända upp till Elfsnabben.
A. G.
Danziger haupt (höfft) l. Höfft, en skans vid
Weichsel, nära Danzig. Gustaf II Adolf, som 1626
intagit densamma, angrep derifrån d. 25 Maj 1627,
med 1,200 man under grefven af Thurn och Johan Banér,
de på andra sidan Weichsel
belägna fientliga förskansningarna
på Danziger-werder. Företaget blef för tidigt
upptäckt af fienden, svenskarna måste återvända med
förlust, och konungen sjelf träffades af en kula i
underlifvet. Vid ett nytt anfall, d. 4 Juli s. å.,
intogs Danziger-werder.
Danziger nehrung, smal och låg landsträcka mellan
Weichsels båda armar och Östersjön. Den fortsättes
i öster af Frische nehrung.
Danziger werder, fruktbart marskland, s. om Danzig.
Danzigviken. Se Danzigbukten.
Daphne (Dafne), Grek. mytol., dotter af den
arkadiske flodguden Ladon eller af den tessaliske
Peneios. Hon var älskad af Apollo, men undflydde
hans kärlek och förvandlades på egen begäran till ett
lagerträd for att kunna undgå hans omfamning. Sålunda
förklarar sagan hvarför lagern, hvars grekiska namn är
"daphne", betraktades såsom ett åt Apollo helgadt
träd. Daphne-myten är poetiskt bearbetad af den
romerske skalden Ovidius (i hans Metamorfoser, I,
452 o. f.) och vackert tillämpad af Tegnér, i hans
"Epilog vid magisterpromotionen i Lund 1820".
A. M. A.
Daphne, bot. farmak., växtslägte af
nat. fam. Thymeleae Juss., kl. Octandria L. Det
har enkel, kronlik, regelbunden, fyrdelad
blomkalk, åtta ståndare och enfröig, bärlik
frukt. D. Mezereum L., känd under namnet tibast-
(tirsbast-) eller källerhals-buske, växer vild
i större delen af Sverige, hälst i något fuktiga
skogar och lundar. Bladen sitta i spiral kring de
nya årsskotten, å hvilka följande vår, innan nya
bladbärande skott utvecklas, de vackra, röda blommorna
utspricka, hvilka sitta liksom i ett något ojämnt
ax. Den lilla busken planteras ofta såsom en prydnad
i trädgårdar. Barken, såsom drog kallad cortex
mezerei, tibast, är officinel i Sverige och flere
andra land. Den skall insamlas från stammen och gröfre
grenar tidigt på våren, före blomningen. Ytterbarken
är gråbrun eller brungul, med en mängd små, svarta
prickar af korkbildning; mellanbarken är grön af
klorofyll, och innerbarken (bastet) är gulhvit,
sidenglänsande. Bastet är mycket segt och kan
uppslitsas i smala trådar eller band. Af barken,
som innehåller ett skarpt hudretande harts samt
en glykosid, daphnin, utan framstående egenskaper,
beredes en blåsdragande salva, "ungventum mezerei"
(ej längre officinel hos oss), hvilken kan användas
ungefär som spanska flugor. De torkade bären (semina
coccognidii) nyttjades förr såsom afförande och
kräkväckande samt mot kikhosta m. m. Garn kan färgas
rödt med bären och gult med barken. Flere andra
arter: D. Laureola L., D. Gnidium L., D. alpina L.,
D. Cneorum L. m. fl., alla tillhörande mellersta och
södra Europa, användas på samma sätt som D. Mezereum.
O. T. S.
Daphneforier (Grek. dafneforia), en i vissa delar af
det forna Grekland (Delfi, Tempe och Beotien) till
Apollos ära firad fest, som fick sitt namn deraf
att en gosse, som föreställde Apollo, i högtidlig
procession bar till Apollos tempel en med lager virad
staf, på hvars spets var fäst en större och flere
mindre kulor, föreställande solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
