Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delar den lagstiftande med riksdagen. Han förklarar
krig och sluter fred samt ingår och uppsäger förbund,
men kan icke utan riksdagens samtycke afträda någon
del af landet eller ikläda detta nya statsrättsliga
förpligtelser. Lagar och regeringsbeslut måste, för
att blifva gällande, förses med hans underskrift
och kontrasigneras af ett eller flere statsråd,
hvilka äro ansvariga för beslutet. Konungen är
ansvarsfri. Ministrarna för närvarande (1879)
sju till antalet – utgöra statsrådet, i hvilket
konungen presiderar och tronföljaren har säte. I
lagstiftningsfrågor har konungen absolut veto. Det
parlamentariska systemet är hvarken faktiskt eller
lagligen erkändt i Danmark, men under en lång följd
af år hafva ministrarna nästan alltid valts bland
riksdagens medlemmar. – Riksdagen sammanträder
årligen och är samlad minst två månader. Den
består af två likställda kamrar, folketinget och
landstinget, hvilka båda hafva rätt att föreslå
och ändra lagar. Om tingen stanna i olika beslut,
skall ett sammansatt utskott ("fällesudvalg"),
som består af lika många medlemmar från hvardera
kammaren, söka jämka meningarna. Finanslagen
(statsregleringspropositionen, budgeten) och lagarna
om tilläggsanslag ("tillägsbevilningslovene") skola
först behandlas i folketinget, hvilket äfven eger den
företrädesrätten att ensamt besluta riksrättsåtal
mot ministrarna. Ingen skatt kan åläggas, höjas
eller minskas, intet statslån upptagas, intet manskap
utskrifvas, och inga domäner säljas, förrän riksdagen
fattat beslut derom. Skatter få icke upptagas, förrän
finanslagen är antagen. Vid tvänne tillfällen, 1853
och 1877, har dock konungen, tvifvelsutan dertill
förmådd af den yttersta nödvändighet, utfärdat
en provisorisk finanslag, som derefter blifvit,
åtminstone faktiskt, godkänd. För revision af
statens årliga räkenskaper väljer hvardera tinget två
aflönade revisorer, som efter verkställd granskning
göra hemställanden till riksdagen. Folketinget
väljes för tre år af 102 valkretsar, som utse
hvar sin representant. Hvarje valkrets skall enligt
grundlagen omfatta vid pass 16,000 innev.; men då
ingen omreglering egt rum sedan 1849, finnas många och
ganska betydande undantag (enstaka kretsar hafva öfver
30,000 innev., och i Köpenhamn finnes en valkrets, som
räknar öfver 50,000). Enligt den nuvarande folkmängden
borde minst tjugo nya valkretsar bildas. Valberättigad
är hvarje man, som fyllt trettio år samt är välfrejdad
och har infödingsrätt i valkretsen och som derjämte
under ett år före valrättens utöfvande der haft
fast bostad, icke åtnjuter fattighjelp (och, om han
åtnjutit sådan, ersatt beloppet eller befriats från
dylik ersättning) samt icke till enskild person står
i sådant tjensteförhållande, att han ej har eget
hushåll. Det finnes en valman på hvar sjunde eller
åttonde innevånare. Landstinget väljes för åtta år och
förnyas till hälften hvart fjerde. Det består af 66
medlemmar, af hvilka konungen utser 12 (för lifstiden,
"kongevalgte"), Köpenhamn 7 och Färöarnas lagting 1,
under det de öfrige 46 väljas i 10 valkretsar, som
omfatta 1–3 amt med tillhörande städer. Valen ske
enligt det proportionella valsättet ("mindretalsvalg")
och af särskilda valförsamlingar. I
Köpenhamn och de öfriga städerna väljas elektorer
till halfva antalet af alla de vid folketingsvalen
röstberättigade och till den andra hälften af de högst
beskattade i staden. I hvarje landtkommun väljes en
elektor af alla de röstberättigade gemensamt, och med
landtkommunernas och städernas elektorer sammanträda
till val så många af de högst beskattade, som det
finnes landtkommuner i landstingskretsen. Antalet af
städernas elektorer utgör tillsammans en fjerdedel
af landtkommunernas (de valde och högst beskattade
tillsammans). Konungen kan inställa riksdagens
sammanträden, likväl endast för en tid af två
månader och blott en gång om året. Båda tingen
kunna upplösas af konungen. Alla riksdagsmän erhålla
under sessionstiden ett dagligt arvode, hvars storlek
bestämmes genom vallagen (ifrån 1849 har det utgjort 6
kr.). De få icke låta binda sig genom någon föreskrift
af valmännen.
D. är fördeladt i 21 amt: Köpenhamn, Roskilde
(med gemensam amtman), Frederiksborg, Holbäk,
Sorö, Præstö, Bornholm, Odense, Assens (de
bägge sistnämnda med gemensam amtman), Svendborg,
Mariebo, Hjörring, Ålborg, Tisted, Viborg, Randers,
Århus, Skanderborg (de bägge sistnämnda med gemensam
amtman), Vejle, Ringkjöbing och Ribe. Dertill kommer
ett särskildt amt för Färöarna. Staden Köpenhamn
tillhör icke något amt, utan bildar ett eget
öfverpresidentskap. Amtmannen är högsta myndigheten
i amtet. Han utöfvar tillsyn öfver lagskipningen
och förer ordet i amtsrådet, hvilket ombesörjer
amtets provinsiella angelägenheter och vakar öfver
kommunalrådens ("sognerådens") förvaltning. Under
amtmannen lyda by- och herredsfogederne (eller
birkedommerne), som äro på samma gång administrativa
tjenstemän och domare i lägsta instansen,
samt borgmästarna, som dels äro kontrollanter å
regeringens vägnar, dels ledare af den kommunala
sjelfstyrelsen. Borgmästare- och byfogdeämbetena
äro vanligen förenade. Endast i Köpenhamn utöfvas
domaremakten af män, som uteslutande äro domare och
såsom sådana oafsättliga intill 65 års ålder. Danmark
eger två landsoverretter (hofrätter), af hvilka
den ena finnes i Köpenhamn (för öarna), den andra
i Viborg (för Jylland). Högsta instansen, äfven
för Island och de Vestindiska öarna, är Höjeste ret
(Högsta domstolen). Denna, förstärkt med landstingsmän
till ett lika stort antal som dess egna ledamöter,
utgör riksrätten. – I kyrkligt hänseende omfattar
D. sju stift: Själlands, Fyens, Låland-Falsters,
Ålborgs, Viborgs, Århus och Ribe, som äro delade i
prosterier (kontrakt) och pastorat. Biskopen och en
af amtmännen (stiftsamtmannen) bilda tillsammans
"stiftsövrigheden", som utöfvar högsta tillsynen
öfver kyrkor, skolor och offentliga stiftelser. –
Alla ämbets- och tjenstemän måste aflägga ed på
grundlagen och ega infödingsrätt. (Jfr C. G. Holck,
"Den danske statsforfatningsret", 1869, och
"Den danske statsforvaltningsret", 1870.)
E. Ebg.
Befolkningsförhållanden. D:s folkmängd utgjorde,
enligt folkräkningen 1870 (den senast företagna),
1,784,741 menniskor och uppskattades i början af 1879
till 1,950,000. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
