Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalslands kanal - Dalstjerna, Gunno, skald. Se Dahlstjerna. - Dalston, en af Londons norra förstäder. Se London. - Dalstorp, socken i Vestergötland, Elfsborgs län, Kinds härad. - Dalström, Gustaf Jakob af - Dalton, John - Dalton, William - Daltonism - Daltons lag, kem. Se Atomvigt. - Dalum, socken i Vestergötland, Elfsborgs län, Redvägs härad. - Daluppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
årligen hålla 900 man till konungens tjenst. När
emellertid konungen, på grund deraf att truppen var
dålig, ville göra ny utskrifning i provinsen, åtogo
sig dalkarlarna 1621 att till kronans tjenst ständigt
hålla 1,400 man utan befäl. Detta bekräftades
1635. Sedermera blef styrkan förminskad derigenom
att dels åtskilliga nummer öfverflyttades till
Vestmanlands regemente och dels några socknar,
mot andra skyldigheters fullgörande, befriades
från att underhålla soldat. F. n. (1879) utgör
Dalregementets styrka 1,200 man. Af dessa äro dock
endast 1,071 effektiva; för de återstående erläggas
vakansafgifter, hvilka användas till aflöning af
underofficerare, spel och volontärer. Soldaterna
vid detta regemente hafva ej torp, utan endast
husrum eller kontant ersättning för sådant, och de
kunna med vederbörligt tillstånd bo hvar de behaga
inom kompaniets stånd. Regementets nummer är 13.
W. G. B.
Dalripan, Lagopus lapponicus, en till hönsfoglarnas
klass (Gullinae), orrfoglarnas familj (Tetraonidae)
och ripornas slägte hörande art, som skiljer sig från
sina samslägtingar derigenom att vingpennorna och
tarsernas framsida äro hvita samt derigenom att den
tjocka, kullrigar näbben är i spetsen nedtryckt och
vid roten 12–14 millim. (4–4,5 lin.) hög. Liksom hela
slägtet har äfven dalripan tårna fjäderklädda samt
till färgen mycket olika sommar- och vinterdrägt. Om
vintern är hon snöhvit, med undantag deraf att
stjertpennorna, utom de båda mellersta, äro svarta,
med hvit spets. Sommardrägten deremot är spräcklig
af svart, rödbrunt och rostgult, med vingpennorna och
buken hvita samt med hufvud och framhals hos hannen
rödbruna, hos honan rostgula, svartfläckiga. Liksom
vissa slägtingar lefva dalriporna i engifte, hålla
sig tillsammans i flockar och vistas i buskmark
eller på mera öppna ställen, vanligen på marken. I
Sverige häcka de allmänt i Norrland och Lappland,
sparsammare i Dalarna, Värmland och vestra delen af
Vestmanland. Honan lägger 10–12 blekt rostgula, med
svartbrunt oregelbundet fläckade och punkterade ägg.
J. G. T.
Dalrymple [-rimpl], skotsk familj, hvaraf flere
medlemmar utmärkt sig i statens och vetenskapens
tjenst. – 1) James D., statsman och jurist. Se
Stair. – 2) John D., diplomat. Se Stair. – 3) David
D., historieskrifvare. Se Hailes. – 4) Alexander D.,
den förres broder, geograf, f. 1737, trädde vid sexton
års ålder i Ostindiska kompaniets tjenst, förde 1759–65
befälet öfver en expedition till Indiska oceanen
och bidrog derigenom betydligt till utvidgandet af
kunskapen om detta hafs geografi. Sedermera var han
bosatt i England, med undantag af 1775–77, då han var
medlem af rådet i Madras. 1779 utnämnde Ostindiska
kompaniet honom till sin hydrograf. Död 1808. –
D. utgaf omkr. sextio arbeten.
A. B. B.
Dal segno al fine [-senjå-], Ital., musikt.,
antyder, att en sats skall omtagas
"från tecknet (§) till (ordet) fine".
A. L.
Dalsfjord, den södra af de tvänne fjärdar, som skära
in i Söndfjords fogderi af Nordre Bergenhus amt,
på vestra kusten af Norge. Vid denna fjord bodde
Ingulf och Hjörleif, Islands förste landnåmsmän.
Y. N.
Dalsgaard [-gård], Kristen, dansk målare,
f. 1824 på Krabbesholm i Viborgs amt, studerade vid
konstakademien i Köpenhamn och var samtidigt lärjunge
hos målaren Rörbye till dennes död, 1848. Bland
hans äldre taflor må nämnas Mormonerna (1856),
Utpantning hos en fattig tunnbindare (1859) och
Kyrktagningen (1861), hvilken sistnämnda belönades
med utställningsmedaljen. Alla tre finnas nu i
den kungliga samlingen på Kristiansborg. Af D:s
senare arbeten äro En bönesammankomst i en bondstuga
(1870) samt Ansgar och Autbert döpa en ung moder
(1878) de mest framstående. D. anställdes 1862
som ritlärare vid Akademien i Sorö och blef
1872 medlem af konstakademien i Köpenhamn.
Ph. W.
Dalskog, socken på Dal, Elfsborgs län, Nordals och
Vedbo härad. Arealen 11,551 hekt. (23,399 tnld),
hvaraf 9,484,6 hekt. (19,213 tnld) i Nordals och
2,066,4 hekt. (4,186 tnld) i Vedbo härad. 2,027 innev. (1878).
Annex till Ör, Karlstads stift, Södra Dals kontrakt.
Dalsland, svenskt landskap. Se Dal.
Dalslands kanal är det gemensamma namnet på de
kanaler, hvilka sammanbinda det värmländsk-dalska
vattensystemets många sjöar (Åklången, Råvarpen,
Laxsjön, Stora Lee, Lelången, Östra och Vestra Silen
m. fl.) med hvarandra och med Vänern och som derigenom
bilda en 255 kilom. (24 mil) lång trafikled, ända
till norska gränsen. Begynnelsepunkten vid Vänern
är Hattefura hamn (Köpmannebro). Sänkningen å hela
sträckan är 59 m. (200 f.). Antalet slussar är 29,
deri inberäknade förgreningarna till Silen och
Animmen. Slussarnas dimensioner äro: 1,63 m. (5,48
f.) djup, 4,16 m. (14 f.) bredd och 29,69 m. (100
f.) längd. Bland märkligare arbeten på denna,
särskildt vid Laxsjön, på naturskönheter ovanligt
rika samfärdsled bör särskildt nämnas aqvedukten vid
Håfverud – i sitt slag den enda i Sverige. Fartygen
färdas der fram genom en tvärs öfver den vilda forsen
på granitpelare hvilande jernplåtsreservoar af 32,5
m. (110 f.) längd. En annan teknisk märkvärdighet
eger denna kanal i sina slussar, af hvilka de flesta,
till vinnande af besparing, klädts med vattentäta
lerväggar – icke, såsom eljest är vanligt, med
cementmurning. Den öfre slussen vid Snäcke,
mellan sjöarna Ånimmen och Erren, är en af de två
träslussar, som ännu finnas i Sverige. (Den andra är
belägen vid Eskilstuna.) – Kanalen, som byggdes åren
1864–68 efter en af friherre Nils Ericson uppgjord
plan och under hans medelbara ledning, kräfde en
anläggningskostnad af 1,365,000 kr., hvartill kommo
expropriationskostnader (76,000 kr.). Af dessa medel
beviljade 1862–63 års riksdag 200,000 kr. såsom anslag
utan återbetalningsskyldighet samt 800,000 kr. såsom
lån. Vid följande riksdag beviljades för kanalledens
utsträckning mellan Vestra och Östra Silen 12,750
kr. såsom anslag och 51,200 kr. såsom lån, hvarjämte
för utförande af aqvedukten vid Håfverud blefvo från
handels- och sjöfartsfonden särskildt anvisade 37,000
kr. såsom anslag och 120,000 kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
