Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dahlqvist, Karl Georg - Dahlstjerna, Gunno - Dahlström, Karl Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dahlqvist, Karl Georg, skådespelare, föddes
d. 22 Juni 1807 i Stockholm, blef 1823 anställd
i en lärftskramhandel derstädes och öppnade 1827
egen handelsbod. Som affärsman misslyckades han
dock fullständigt. Han sökte då anställning vid
k. teatern, vid hvilken han 1832 blef antagen till
elev. I Jan. 1833 debuterade han som Sicinius i
sorgespelet "Virginia", men uthvisslades och lemnade
derför den kungliga skådebanan (i Maj s. å.). Derefter
fick han anställning i Svanbergs landsortstrupp, vid
hvilken han förvärfvade bl. a. mycken scenvana. 1834
försökte han åter sin lycka vid k. teatern och hade då
– såsom Varner i "Trettio år af en spelares lefnad"
och såsom Rudolf i "Hedvig eller banditbruden" –
en stor framgång. S. å. fick han engagement vid
den kungliga scenen. På denna utförde han sedan en
mängd stora roler: Hamlet, Posa (i "Don Carlos"),
Frans Moor och Karl Moor (i "Röfvarebandet";
dessa bägge roler utförde han stundom vid en och
samma representation), Lucidor, Wallenstein,
Hakon Jarl, Hernani, Romeo, Shylock, Othello,
Benvenuto Cellini, Engelbrekt, Angelo Malipieri,
Eugène Aram, Erik XIV, Calvin (i "Fritänkarna i
Genève"), Axel (i "Axel och Valborg"), Fabio Fabiani
(i "Maria Tudor"), Torkel Knutsson och Birger Jarl
(i "Bröllopet på Ulfåsa"). 1837–38 företog D. en
studieresa i Tyskland. Dessutom gjorde han flere
konstresor i alla de nordiska landen. Såsom Egeus i
"En midsommarnattsdröm" uppträdde han på hösten 1872
för sista gången på den kungliga scenen, hvilken
han tillhörde intill sin död, d. 20 Sept. 1873. –
D. var en rikt utrustad konstnärsnatur, och sedan han
småningom lärt att förena en sund reflexion med sin
lågande ingifvelse, lyckades han utbilda sig till en
stor tragisk skådespelare. I öfverensstämmelse med
sitt skaplynne var han dock alltid utmärktast i sådana
roler, i hvilka djup lidelse, glödande hänförelse och
stormande kraft utgöra hufvuddragen. I yttre hänseende
egde han de för en skådespelare ovärderliga förmånerna
af en ståtlig gestalt, intelligenta anletsdrag och en
kraftig stämma. Höjdpunkten af sitt konstnärsskap
uppnådde han vid slutet af sin bana, innan de
kroppsliga krafterna ännu voro brutna.
Dahlstjerna, Gunno (före adlandet Eurelius), skald,
f. 1661 (1658) i Örs socken på Dal, studerade
i Upsala, användes sedan såsom landtmätare i
Livland, med särskildt uppdrag att kartlägga detta
landskaps område och gränser, och 1685 begaf han
sig till Tyskland, der han idkade studier vid flere
universitet, bl. a. i Leipzig, hvarest han (1687)
försvarade en afhandling, De electro, på sådant sätt,
att en professur erbjöds honom. Han återvände det
oaktadt till Sverige, der han 1690 utnämndes till
landtmäteri-inspektör och 1699 till direktör för
svenska landtmäteriet. 1702 upphöjdes han i adligt
stånd. Död 1709. – D:s skaldestycken utmärka sig
genom en för sin tid ovanlig ledighet och röja
en ej obetydlig begåfning. Hans förebilder voro
italienarna Guarini (hvars herdedikt "Pastor fido"
han öfversatte till svenska), Marini och Loredano samt
den lohensteinska skolan i Tyskland. D. efterliknade
dessas
falska patos, uppstyltade, floskulösa skrifsätt
och jägtande efter smaklösa bilder. Genom sin
Kungaskald, diktad med anledning af Karl XI:s
begrafning, införde han "ottave rime" i den
svenska poesien. I Göta kämpavisa om konungen
och herr Peder (1701) – en allegorisk dikt om Karl
XII och tsar Peter – efterliknade han den svenska
folkvisans ton. D. började äfven en omskrifning
af Böne- och söndagsandakter öfver evangelierna
året kring, i sonettform. Ett urval af hans dikter
utgafs 1863 af P. Hanselli, i 6:te delen af "Samlade
vitterhetsarbeten af svenska författare".
Dahlström, Karl Andreas, historie- och genremålare, litograf,
föddes i Stockholm d. 22 Okt. 1806. Efter vanliga
skolstudier ingick han på den militära banan och
blef underofficer vid Svea artilleri. Kärleken
till konsten förmådde honom emellertid snart att
taga afsked, och en ärfd förmögenhet satte honom
i tillfälle att besöka Italien, der han vistades
åren 1828–30, samtidigt och i umgänge med Nicander,
Wetterling och Fogelberg. Efter sin hemkomst (1830)
studerade han någon tid vid Akademien för de fria
konsterna, der han likväl icke trifdes länge. Den
bristande konstnärliga tukt, som hans arbeten röja,
måste till en del skrifvas på räkningen af denna
knapphändiga skolunderbyggnad. I stället började
han med ifver studera Sveriges natur och de gamle
holländarna, hos hvilka han träffade förebilder i
den kraft och sanning han sökte, men ej fann, i det
akademiska måleriet. Redan 1831 började han utställa
som landskapsmålare; sedan öfvergick han till den
förening af genre och landskap, som i Sverige banade
väg för en ny riktning. 1832–39 syntes, både på
akademiens utställning och i konstföreningen, flere
af honom målade små taflor: Fiskare på is, Skogseld,
Bondfolk med hästar, Kappkörning på Brunsviken,
Fartyg i hamn, hvilka vunno bifall för den fina och
lifliga framställningen, de korrekta djurstudierna
och den vårdade sammansättningen, fastän koloritens
tyngd i viss mån motvägde de goda egenskaperna. Genom
dessa bilder gaf D. uppslaget till den nyare svenska
genremålningen, hvars framgångar han likväl ej fick
dela. Omständigheterna ville, att hans egentliga
lifsgerning skulle utföras på ett annat område. Då
Karl XIV Johan beslöt att på Drottningholm samla
ett galleri af sina bataljer och andra militäriska
bedrifter, funnos icke synnerligt många konstnärliga
krafter att tillgå. D. hade i sina genretaflor
visat sig ega goda studier i hästens framställande,
och för den skull fick han genom öfverintendenten
Anckarsvärds bemedling beställning på fyra af de
tillämnade målningarna. Efter det han fullbordat Revy
på Ladugårdsgärdet 1838 och Slaget vid Leipzig 1813,
hvilka vunno bifall genom den goda grupperingen och
de förträffliga "lufterna", fick han på konungens
bekostnad 1841 göra en resa till Lybeck för att taga
en utsigt af nejden, skådeplatsen för en af konungens
strider. Han fullbordade derefter Slaget vid Lybeck
1806 och Öfvergången af Rhen 1796. Dessa kompositioner
gifva intyg om hans stora sammansättningsgåfva och
lätthet att alstra, men färgen befans hafva blifvit
mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
