Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagtraktamente - Daguerre, Louis Jacques Mandé - Daguerreotypi - Dag-ugglor - Dagvakt - Dagvatten - Dagvind - Dagö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förrättningsmannen är bosatt eller vistas, utgår en
s. k. resekostnadsersättning, hvilken beräknas
dels efter afståndet (i mil) och dels efter det
fortskaffningsmedel (skjuts, jernväg, ångbåt)
förrättningsmannen begagnat. För beräkningen
af det belopp, hvarmed dagtraktamentet och
resekostnadsersättningen skola utgå, äro ämbets-
och tjenstemännen delade i nio klasser, och ett
särskildt belopp af dessa ersättningar bestämdt för
hvarje klass. I allmänhet få dylika förrättningar,
på grund af den kostnad de tillskynda staten,
ej företagas utan att de äro anbefallda i allmän
författning eller af vederbörlig myndighet, och
efter förrättningens slut skall förrättningsmannen
antingen till Statskontoret eller det ämbetsverk,
för hvars räkning resan skett, eller ock till
konungens befallningshafvande inlemna en räkning
å traktaments- samt resekostnadsersättningen,
hvilken skall noggrant upptaga de omständigheter, som
grundlägga hans anspråk och bestämma beloppet. Den
vigtigaste lagen i detta ämne är resereglementet
af d. 10 Nov. 1865. – Äfven befäl och underbefäl,
med vederlikar, vid armén ega att vid tjenstgöring
beräkna sig traktamente. Med sjöaflöning förstås
den ersättning utöfver aflöning på stat, som under
sjökommendering bestås befäl, underbefäl och
deras vederlikar, för ökade lefnadskostnader,
samt gemenskapen, för strängare tjenstgöring.
Th. R.
Daguerre [-gär], Louis Jacques Mandé, fransk konstnär
och uppfinnare, f. 1789, d. 1851, målade för Paris’
teatrar särdeles vackra dekorationer och konstruerade
1822, i förening med målaren Bouton, det omtyckta
dioramat, hvarefter han började sina försök att
på kemisk väg fixera bilden i camera obscura
(se Daguerreotypi). Han författade Historique et
description des procédés de la daguerreotype et du
diorama (1839) och Nouveau moyen de préparer la
couche sensible des plaques destinées å recevoir les
images photographiques (1844) m. m.
Daguerreotypi [-gäro-], tekn., kallas den af Daguerre
uppfunna konsten att i en camera obscura fixera bilden
af ett föremål. Förfaringssättet är följande. En
försilfrad kopparplåt utsattes för inverkan af
jodångor, hvarvid den betäckes med ett tunt lager af
jodsilfver. Plåten inpassas sedan i en camera obscura
(se d. o.), på det ställe, der bilden af föremålet
uppkommer, och påverkas olika af föremålets olika
starkt belysta delar. Den hålles sedan öfver uppvärmdt
qvicksilfver, hvarvid qvicksilfverångorna tätast
kondensera sig på de af ljuset mest påverkade delarna,
men lemna skuggpartierna oberörda. Plåten öfvergjutes
derefter med en lösning af natriumhyposulfit
(undersvafvelsyrligt natron), som upplöser de af
qvicksilfverångorna icke påverkade delarna, men
ej inverkar på de af qvicksilfverdroppar betäckta
partier af plåten, hvilka just motsvara föremålets
lysande delar. En positiv bild med stark glans
framträder då på den i öfrigt mörka metallskifvan. –
Daguerreotypiens historia är egendomlig. Två män,
J. N. Nièpce (f. 1765, d. 1833) och Daguerre,
arbetade, oberoende af hvarandra, på att uppfinna ett
sätt, hvarigenom bilden af ett föremål på optisk väg
kunde fixeras. När de 1829 förenade sina bemödanden,
omfattade Daguerre Nièpces idéer och utarbetade
dem efter dennes död till det ofvan beskrifna
förfaringssättet. Den franska regeringen köpte
uppfinningen, på förslag af J. F. Gay-Lussac
och F. Arago, hvilken senare offentliggjorde
densamma d. 9 Juli 1839 som "en skänk åt hela
verlden". Daguerreotypien är numera undanträngd
af fotografien. A. M-y.
Dag-ugglor, Striges diurnae (sing. Strix diurna),
zool., en till roffoglarnas ordning (Accipitres) och
ugglornas afdelning (Nyctharpages) hörande grupp,
hvars medlemmar, till skilnad från nattugglorna,
hafva fjäderkransen omkring ögonen ofullständig,
upptill afbruten, och sakna klafföronöppningar. För
öfrigt är hufvudet mindre och med något styfvare,
föga yfviga fjädrar. De flesta dagugglor äro i
rörelse om dagen; de se då ganska väl och kunna
tämligen obehindradt taga sig fram. Till denna
grupp höra: berguf-slägtet (Bubo), athene-slägtet
(Athene), hökuggle-slägtet (Surnia) m. fl.
J. G. T.
Dagvakt, sjöv., vakten från klockan 4 till 8 f. m. om
bord på fartyg. Jfr Vakt. R. N.
Dagvatten, bergsv., det vatten, som uppifrån nedrinner
i grufvor, brunnar o. d., till skilnad från det
vatten, som framsipprar ur sprickor och remnor i
sjelfva berget. Jfr Dag, bergsv. Th. N-m.
Dagvind, meteor., en på viss tid af dygnet,
synnerligen vid hafskuster eller dalsluttningar
regelbundet rådande vind, som har sin orsak i den
olika upphettningen och afkylningen af haf och land
eller af dalbottnen och de omgifvande höjderna. Vid
hafskusterna blåser dagvinden från hafvet mot land,
i fjälltrakterna – der den äfven kallas morgonvind,
emedan den uppträder endast vid dagens början – blåser
den från dalbottnen mot sluttningarna. Se Landvind och
Sjövind. L. A. F.
Dagö, Dagden, Dagaithi (Estn. Hioma), rysk ö,
till storleken den fjerde bland Östersjöns öar,
är beläget under 59° n. br. och 40° ö. lgd, helt
nära Estlands vestra kust. I s. skiljes det från Ösel
genom det blott 4,27 kilom. (0,57 mil) breda Söälasund
(säl-sundet). Ytinnehållet är 1,000 qv.-kilom. (18
qv.-mil), största längden 64 kilom. (8,9 mil),
största bredden 46 kilom. (6 mil), kuststräckan 347
kilom. (46,8 mil). Omkr. 15,000 innev. Ön är rik på
vikar och skjuter ut i fyra större halföar: Köppo
i v., Simpernäs i n., Sarve i ö. s. ö. och Serro i
s. Skär och grund göra sjöfarten i dess granskap
farlig. Hamnar finnas endast på norra kusten;
längst i v., på Köppo, står Dagerorts fyr. D. är,
i synnerhet på östra sidan, omgifvet af en mängd
holmar, af hvilka några, t. ex. de med D. genom dammar
förenade Kassar och Sallinöm, äro bebodda, andra
endast gräsmarker. Ön är bildad af ett yngre siluriskt
berglager, hvarpå ligger ett tunt lager af mylla eller
rullsten; här och der synas långa kalkstensytor,
refflade af flyttblock. Den ligger lågt och har
en jämn yta; den vestra, skogiga halfön, Köppo,
höjer sig något, 60 m. (200 f.), i n. stryker en 20
m. (70 f.) hög ås, och i ö. finnas några pittoreska
skogsbranter. Öns inre upptages af stora mossar och
sandfält samt är ringa befolkadt; den södra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
