Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cyzicus - Czacki, Tadeusz, grefve - Czajkovski, Michael - Czapka - Czar - Czarniecki, Stephan - Czartoryski, polsk adlig ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppträdde i Mindre Asien, och blef till lön derför en
fristad, men miste friheten under kejsar Tiberii
tid. Under Konstantin den store gjordes det till
hufvudstad för provinsen Hellespontos. C. fortfor att
vara frejdadt för sin skönhet, sin rika handel och sin
skeppsfart, tills det genom upprepade jordbäfningar
miste sin välmåga och slutligen intogs af araberna
(675). Stadens guldmynt hade i den gamla tiden kurs
på vidsträckta områden. Man antager, att den moderna
benämningen "zekin" bildats af dess namn (kyzikenos
stater). På dess plats ligger nu en ort, som kallas
Aidindsjik eller Temasjolik.
Hd.
Czacki [tsjatski], Tadeusz, grefve, polsk
skriftställare, f. 1765, förlorade, efter Polens
andra delning (1793), sina gods och slog sig då ned
som lärare i Krakov, men återfick sedermera af kejsar
Paul I sin egendom och verkade derefter ifrigt för
folkundervisningens och nationalkänslans höjande i
de gammalpolska provinserna. Till följd af sistnämnda
omständighet blef han i Petersburg framställd som en
ungdomens förförare; men han visste försvara sig så
väl, att kejsar Alexander 1807 utnämnde honom till
vice kurator för den offentliga undervisningen i de
vestra guvernementen. Död 1813. C:s förnämsta arbete
är O litevskich i polskich pravach (1800), hvilket
handlar om de polska och litauiska lagarna.
Czajkovski [tsjaj-], Michael, polsk novellförfattare,
föddes 1808, utvandrade 1832 till Paris och sändes
1840 af furst Czartoryski och franska regeringen till
Konstantinopel för att motverka Rysslands politik. När
ryska regeringen 1850 energiskt fordrade, att han
skulle utlemnas eller åtminstone aflägsnas från
Turkiets hufvudstad, öfvergick han till islam och
antog namnet Sadyk pascha. 1854 anförde han på Krim
en afdelning turkiska kosacker, och 1860 användes
han som politisk kommissarie i Bulgarien för att
bekämpa panslavismen. 1873 försonade C. sig med
ryska regeringen och bosatte sig i Ryssland. –
Hans noveller, hvilka kännetecknas af en liflig
framställning, utgöra till större delen historiska
skildringar af kosackernas och Donau-slavernas
lif. Den förnämsta bland dem är Vernyhora
(1837). Bland de öfriga må nämnas Poviesci kozackie
(1837), Kirdzali (1839), Stefan Czarniecki (1840),
Gavedy (1840), Ukrainski (1841) och Bulgaria (1874). En
reviderad upplaga af hans samlade berättelser utgafs
1862–74.
Czapka [tsjap-], P., fyrkantig yttermössa; ett slags
polsk nationalmössa.
Czar, polsk form för det ryska tsar, namn på ryska
rikets beherskare. Jfr Cesarevitsch och Tsar.
Czarniecki [tsjarnietski], Stephan, polsk
fältherre, f. 1599, egnade sig tidigt åt krigareyrket,
men kom först vid framskriden ålder att spela någon
större militärisk rol. Han deltog i bekämpandet
af det långvariga kosackuppror, som utbröt 1648,
föll derunder slutligen i fiendehänder och hölls i
tvåårig fångenskap. Efter att hafva blifvit frigifven
ställdes han i spetsen för en polsk här och stridde
med framgång i Ukrajna,
då han genom Karl X Gustafs anfall (1655) kallades
tillbaka in i Polen. I två månader försvarade han
med hjeltemod det af svenskarna belägrade Krakov;
först hungersnöden tvang honom att uppgifva staden
(1655). Ehuru svenskarnas segrar spridde modlöshet
bland polackerna i allmänhet, gaf C. ej vika. Han
grep till det lilla kriget och beredde svenskarna
ofta stort afbräck. Efter det för polackerna olyckliga
slaget vid Varsjav (1656) fortsatte han en tid bortåt
striden, i spetsen för 5,000 tatarer. Svenskarnas
fördrifvande ur Polen var i väsentlig mån hans
verk. 1658 skickades han, med 6,000 man till
Danmarks hjelp och utmärkte sig i synnerhet vid
intagandet af ön Als, då han och hans ryttare på
sina simmande hästar öfvergingo Alssundet. Men Polens
strid med Ryssland ryckte C. inom kort till en annan
krigsskådeplats. Han slog ryssarna 1660 i tvänne
drabbningar och vann sedermera flere framgångar
öfver kosackerna. C. hedrades med stora förläningar
och utnämndes till hetman. Under pågående krig mot
kosackerna dog C. i Volhynien 1665. Han är en af
Polens största krigaregestalter.
Czartoryski [tsjar-], polsk adlig ätt, som har sitt
namn efter den lilla staden Czartorysk i Volhynien
och härstammar från furst Korygiello, en son till den
litauiske fursten Olgerd, hvilken stupade vid Vilna
1390. Slägten fick 1623 tysk riksfurstlig värdighet
och 1788 ungersk magnatvärdighet. – 1) Adam Kasimir,
furst C., f. 1734, intog genom sin börd, rikedom
och begåfning en så framstående plats bland sina
landsmän, att de efter August III:s död (1763) ville
göra honom till sin konung. Katarina II:s inflytande
skaffade dock Stanislaus Poniatovski kronan. Sedan
genom Polens första delning (1772) Galicien, der
C:s egendomar lågo, tillfallit Österrike, gick C. i
österrikisk tjenst och blef fältmarskalk. Han deltog
likväl i den polska riksdagen 1788–91 och arbetade
der med ifver och inflytande för en ny mot Ryssland
riktad författning. När konung Stanislaus slöt sig
till det ryska partiet och C:s bemödanden visade
sig fruktlösa, drog fursten sig undan till sina
gods. Under striden mellan Napoleon och Alexander
1812–13 var C. polsk riksdagsmarskalk och bragte
1812 års konfederation till stånd. Död 1823. –
2) Adam Georg, furst C., den förres son, f. 1770,
afslutade sina studier i Frankrike och England och
gick sedan i statens tjenst. Under Kosciusko kämpade
han 1794 mot ryssarna, och efter Polens tredje delning
(1795) sändes han som gisslan till Petersburg. Der
vann han genom sitt manliga väsende en varm vän i
storfursten Alexander, som efter sin tronbestigning
gjorde honom till utrikesminister (1802) och derjämte
till kurator för de polska läroverken (1803). 1805
tog C. afsked från sitt förra ämbete. Sedan var
han Alexander följaktig i krigen mot Napoleon och
vid intåget i Paris 1814. Året derefter vardt han
medlem af polska riksdagens senat. Då emellertid
den konstitutionella frihet, om hvilken C. drömt,
visade sig vara skenbar, och då den ryska styrelsen,
utan att akta på C:s förböner, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
