Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cypern - Cypraea, zool. Se Porslins-snäckor. - Cypress, bot. Se Cupressus. - Cypria - Cyprianus, Thascius Caecilius - Cyprianus - Cypridina - Cyprin - Cyprinider - Cyprinus, zool. Se Karp-slägtet. - Cypriot - Cypripedium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
råkade 1191 i strid med Richard Lejonhjerta. På
några dagar intog denne ön och gaf den sedermera i
län åt den fördrifne konungen af Jerusalem, Guido
af Lusignan. 1489 öfverläts C. till Venezia (jfr
Cornaro), i hvars besittning det förblef till 1571,
då det eröfrades af turkarna, efter att tappert hafva
försvarats af Marco Antonio Bragadino. 1832–40 hörde
det till Egypten. Genom konventionen i Konstantinopel
d. 4 Juni 1878 fick England af Turkiet rättighet att
hålla det besatt, så länge Ryssland innehar Batum,
Ardahan och Kars. Ön utgör dock fortfarande en del af
Turkiska riket och skall till detta årligen betala
en summa, motsvarande den, hvarmed inkomsterna
under de sista fem åren i medeltal öfverstigit
utgifterna. Porten har rättighet att på ön underhålla
en domstol, som eger att döma i tvister rörande de
muhammedanske innevånarnas trosangelägenheter, samt
att utnämna en turkisk ämbetsman, hvilken skall vara
bosatt på ön och jämte en engelsk kollega förvalta
moskéernas, begrafningsplatsernas och de muhammedanska
skolornas fasta egendom. Öfver sin egen fasta och lösa
egendom på ön eger den turkiska regeringen att fritt
råda. England har förbundit sig att deltaga i Turkiets
försvar, om Ryssland skulle söka bemäktiga sig mer af
Asiatiska Turkiet, än som blef detsamma tillerkändt
på kongressen i Berlin (Juni 1878), och att vid ett
möjligen skeende utrymmande af ön ej af Porten kräfva
någon ersättning för påbörjade eller fullbordade
offentliga arbeten och förbättringar. Den 11 Juli 1878
tillkännagafs, under de grekiske innevånarnas jubel,
Englands ockupation af C., och d. 12 s. m. togs
ön i besittning af engelska och indiska trupper
under amiral Hay. Till öns guvernör utnämndes sir
Garnet Wolseley. C. delades derefter i fem kretsar
(Larnaka, Bapho, Chrysochus, Levkosia och Famagusta),
som hvardera styras af en engelsk kommissarie och en
engelsk domare. Jfr R. Hamilton Lang, "Cyprus: its
history, its present resources and future prospects"
(1878).
Cypraea, zool. Se Porslins-snäckor.
Cypress, bot. Se Cupressus.
Cypria, ett af gudinnan Afrodites (Venus’) tillnamn,
syftande på ön Cypern såsom ett af hufvudsätena för
hennes dyrkan. Jfr Aphrodite.
Cyprianus, Thascius Caecilius, kyrkofader, biskop
af Kartago, en af den första kristna kyrkans mest
frejdade martyrer, föddes omkr. 200 i närheten af
Kartago. Han tillhörde en förnäm patricisk familj och
uppträdde först som lärare i vältalighet. 245 eller
246 lät han döpa sig och kom snart i stort anseende
för sin stränga vandel och för den entusiasm, hvarmed
han omhuldade och värnade den vacklande kyrkan. 248
valdes han enhälligt till biskop i Kartago. Under
kejsar Decii förföljelse mot de kristne sväfvade hans
lif i fara, och han nödgades flykta till öcknen. Men
äfven derifrån verkade han på kyrkotukten och
församlingens endrägt. Efter återkomsten till
Kartago, 251, invecklade han sig i svåra stridigheter
med dem, som ansågo honom vara för efterlåten vid
bedömandet af affällingars återupptagande i kyrkan,
och å andra sidan för
sträng, då det gällde kättares dop. I de novatianska
stridigheterna stod C. på det hofsamma partiets
sida. 256, då han exkommunicerades af den romerske
biskopen Stephanus, derför att han förnekat
giltigheten af ett kättaredop, uppställde han på
en synod i Kartago den grundsatsen, att Roms biskop
ej egde domsrätt öfver andra biskopar. Under kejsar
Valerianus halshöggs han, 258, emedan han ej ville
offra åt kejsaren. Af hans skrifter finnas en samling
bref och flere smärre afhandlingar (bl. a. De unitate
ecclesiae) bevarade till vår tid.
Cyprianus, dansk trolldomsbok, innehållande allehanda
formulär och råd för upptäckande af tjufvar,
uppväckande af kärlek, afvändande af trolldom
o. s. v. Boken, hvars innehåll sannolikt härrör
från medeltiden, har sitt namn efter kyrkofadern
Cyprianus, som, enligt hvad traditionen förmäler,
före sin omvändelse var en stor hexmästare. Första
upplagan trycktes i Malmö 1771; sedermera har arbetet,
som spelat en stor rol i den danska allmogens
föreställningar, blifvit flere gånger omtryckt.
C. R.
Cypridina, zool. och paleont., ett slägte af små
tvåskaliga krustacéer, som finnes lefvande i
nutidens haf, men förekommer ymnigt i synnerhet i
vissa paleozoiska lager. Det yngsta devoniska lagret
i vissa delar af Tyskland har efter detta slägte fått
namnet Cypridinaskiffer. G. L.
Cyprin (af Lat. cyprium, kopparvitriol),
ett vackert blåfärgadt kalk-lerjordsilikat från
Sauland i Telemarken i Norge. Till sammansättningen
öfverensstämmer detta mineral med vanlig idokras
eller vesuvian. Färgen anses härröra af koppar,
som i ringa mängd torde ingå i mineralet. A. E. N.
Cyprinider, Cyprinoidei, karp-fiskar, zool., en till
blåsmunnarnas ordning (Physostomi) hörande familj,
hvars medlemmar utmärka sig bl. a. derigenom att
huden är täckt af fjäll, att ryggen saknar fettfena
och att öfre munkanten helt och hållet bildas af
mellankäksbenen. För öfrigt är munnen liten, käkarna
vanligen tandlösa, och ryggfenan belägen ungefär
på ryggens midt. De flesta karpfiskar uppehålla
sig i sötvatten, hvarest de lefva af insektlarver
och maskar, någon gång äfven af småfisk, men
till hufvudsaklig del af växter, som äro stadda
i upplösning. Största delen af Europas samt ett
betydligt antal af Asiens, Afrikas och Nord-Amerikas
sötvattensfiskar tillhöra denna familj, som inom
sig hyser åtskilliga rätt svårskilda arter. Vintern
tillbringa dessa fiskar, samlade i stora stim, på
djupt vatten. Med få undantag hafva de ett hvitt,
saftigt och välsmakande kött. Tämligen anspråkslösa
hvad födan beträffar, låta de lätt göda sig och lämpa
sig synnerligen väl för att inplanteras i sjöar eller
hållas i fiskdammar. De vigtigaste slägtena äro:
Cyprinus (Karp-slägtet), Gobio (Sandkrypare-slägtet),
Leuciscus (Mört-slägtet), Phoxinus
(Elrits-slägtet), Tinca (Sutare-slägtet), Abramis
(Braxen-slägtet), Aspius (Asp-slägtet), Pelecus
(Skärbraxen-slägtet) och Cobitis (Grönling-siägtet).
J. G. T.
Cyprinus, zool. Se Karp-slägtet.
Cypriot, innevånare på Cypern.
Cypripedium L., bot., växtslägte af
nat. fam. Orchideae, kl. Gynandria L., ordn. Diandria,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
