Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Crusenstolpe, svensk adelsslägt - 1. Crusenstolpe, Magnus - 2. Crusenstolpe, Magnus Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
professor i Dorpat. Dennes sonsons son,
Magnus Chorin, blef 1769 adlad och antog då
namnet C.
1. Crusenstolpe, Magnus, ämbetsman, f. i
Lund 1724, blef 1747 auskultant i Göta hofrätt,
1751 auditör vid Södra skånska kavalleriregementet
och 1761 landssekreterare i Jönköping.
Sedan han blifvit förbigången vid flere
assessorsutnämningar i Göta hofrätt, besvärade han
sig 1766 hos rikets ständer, och genom deras
mellankomst fick han s. å. ett assessorsämbete.
Men att C. var en ständernas skyddsling, kom
honom illa till pass, när Gustaf III blifvit konung.
Jämte tre andra hofrättsassessorer blef
han nämligen 1775 för begångna tjenstefel,
såsom det hette, dömd sitt ämbete förlustig.
Sedermera sökte han återfå detsamma, men utan
framgång. Sitt återstående lif tillbragte han
med enskild juridisk verksamhet. Hans
efterlemnade papper, af hvilka en del genom hans
sonson Magnus Jakob C. offentliggjordes i
tidningen "Fäderneslandet" 1832, andas bittert hat
mot konung Gustaf. C. blef 1769 adlad. Död
1805.
2. Crusenstolpe, Magnus Jakob, den
förres sonson, jurist, skriftställare och publicist,
föddes i Jönköping d. 11 Mars 1795, blef
student i Lund 1811, tog juridisk ämbetsexamen
derstädes 1814, inskrefs s. å. som auskultant i
Göta hofrätt och blef 1817 vice häradshöfding
samt innehade derefter till 1819 åtskilliga
domareförordnanden. Under riksdagen 1817–18
var han kanslist i expeditionsutskottet, utnämndes
1818 till kanslist i Justitierevisionen, blef
1820 adjungerad ledamot i Svea hofrätt och
1821 tillförordnad landssekreterare i Skaraborgs
län, der C. Ehrenborg, hans gynnare och vän,
då var vice landshöfding. När den sistnämnde
1823 valts till justitieombudsman, kallade han
C. till sekreterare, men till följd af Ehrenborgs
död upphörde tjenstgöringen redan efter en
månads förlopp. 1824 erhöll C. ett förordnande
som revisionssekreterare, och 1825 utnämndes
han till assessor i Svea hofrätt, från hvilket
ämbete han begärde och erhöll afsked 1834.
Sin literära bana började C. 1821, då han
anonymt utgaf legenden Kollerstad, novellen
Vedergällningsrätten och den romantiska berättelsen
Denis från Normandie – alla tre sedermera
utgifna under den gemensamma titeln
Första fjätet på skriftställarebanan (1842). 1822
utgaf han, likaledes anonymt, Några ord om
organisationen af styrelsen öfver jordbruk och
jernhandtering i Sverige, genom hvilken skrift hans
bekantskap med Karl XIV Johan inleddes. 1825
utgaf han sin första politiska broschyr, Idéer
till en förbättrad nationalrepresentation, i hvilken
han, liksom i sitt 1830 utgifna Försök till en
kritik öfver h:rr C. H. Anckarsvärds och J. G.
Richerts förslag till en nationalrepresentation,
vidhöll ståndsprincipen, men ogillade fördelningen
i fyra stånd. Redan 1823 hade han varit
riddarhusledamot, men först vid den följande
riksdagen (1828–30) tog han en lifligare del i
riksdagsarbetet. Vid sistnämnda riksdag intog
han i många frågor en oppositionel ställning. I
förening med L. J. Hierta utgaf kan då
"Riksdagstidningen". Vid slutet af samma riksdag
kom han i beröring med grefve Magnus Brahe,
konungens allsmäktige gunstling, och vans af
denne för "högsta vederbörandes" afsigter. Det
dröjde ej häller länge, förrän han kom i det
intimaste förhållande till konungen, som på Brahes
inrådan beslöt använda hans snille och
skriftställareförmåga för att bekämpa det städse
växande inflytande, som oppositionspressen
utöfvade. C., som redan ingått aftal med L. J.
Hierta om att utgifva en tidning, bröt då denna
öfverenskommelse och ställde sig till
"kammarillans" förfogande. Den 1 Dec. 1830 utkom
första numret af tidningen "Fäderneslandet",
hvilket som hoforgan och officiöst blad skulle
vägleda den allmänna meningen. C. var det
nya bladets utgifvare och redaktör, men måste
dock mot sin vilja intaga artiklar, som sårade
eller retade den allmänna meningen, hvarjämte
han fann sig sviken i de löften man gifvit
honom om ekonomiskt understöd. Sedan han offrat
sin förmögenhet på det olyckliga tidningsföretaget
och utsatt sig för allt slags hån i
oppositionspressen, måste han d. 27 April 1833
upphöra med tidningens utgifvande. Behandlad
med verklig otacksamhet af vederbörande, som
han dock genom sin tidning gjort många goda
tjenster, tog han i sin förtviflan afsked från
assessorsämbetet (1834). Kort derefter utslungade
han sina Skildringar ur det inre af
dagens historia, hvilkas båda delar: "De frånvarande"
(1834; ny uppl. s. å.; 4:de uppl. 1837)
och "De närvarande" (1834; 2:dra uppl. 1836),
redan i konturteckning voro påbörjade i
Fäderneslandsuppsatserna Alfabet af lefvande och
döda och 1809 års män. De insinuationer och
anspelningar, med hvilka "skildringarna" voro
späckade, och den hämdlystnad, som utgjorde
ett af deras kännetecknande drag, väckte
mångenstädes den bittraste ovilja. (Se t. ex. Geijers
recension af "De närvarande".) – Vid riksdagen
1834–35 uppträdde C. som en bitter motståndare
till regeringen, hvars politik han – med
anledning af beskickningen till Petersburg vid
Alexandermonumentets invigning – betecknade
som "förnärmande för rikets sanna intressen".
När han vid ett tillfälle på riddarhuset med
ordet "skälmstycken" tolkade en annan ledamots
yttrande att regeringen "per fas et nefas" sökt
genomdrifva en fråga, vidtogos åtgärder att få
honom utvoterad. Det sätt, hvarpå "Statstidningen"
omtalade utvoteringsförsöket, gaf C. anledning
att anställa en tryckfrihetsprocess, under hvilken
han bl. a. redogjorde för det sätt, hvarpå han
blifvit behandlad med afseende på förut nämnda
tidningsföretag (jfr "Nyare Aftonbladet" n:r 69
för 1835). Efter 1835 deltog C. ej i
riksdagsmannavärfven, utan egnade sig i stället
uteslutande åt literaturen. Med stor begärlighet
mottogos arbetena 1770, 1772, 1809 (1836; ny uppl.
1837), Portefeuille (1837–45), Historisk tafla
af f. d. konung Gustaf IV Adolphs första
lefnadsår (1837), i hvilka C. med af alla erkänd
stilistisk talang, men med omtvistad tillförlitlighet,
behandlade olika politiska och historiska
tilldragelser. 1838 började han utgifva Ställningar
och förhållanden, behandlade i bref (1838
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
