Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Corsica l. Korsika, ö i Medelhafvet, tillhörig Frankrike och bildande detta lands 87:de departement - Corsini, en florentinsk patricisk slägt - Corso, Ital., kapplöpning; rännarebana - Corssen, Wilhelm Paul - Cort, Cornelis - Cortale, stad i den italienska prov. Catanzaro (Kalabrien) - Corte, stad i det inre af ön Corsica - Cortenuova, by i den italienska prov. Bergamo (Lombardiet) - Cortereal, Gaspard de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1732, men kriget utbröt på nytt, och 1736 utropades
en tysk baron från Westfalen, Teodor von Neuhof,
till konung såsom Teodor I. Hans regeriag blef dock
ej långvarig, enär genueserna kallade fransmännen
till hjelp. Men icke häller dessa förmådde bringa ön
till underkastelse, och efter deras aftåg förklarade
C. sig oberoende. Giampietro Gaffori valdes då till
general, men blef kort derefter mördad och fick då
Pasquale Paoli till efterträdare. Denne riktade sin
verksamhet förnämligast på de inre förhållandena,
införde en republikansk författning och afskaffade
blodshämden. Genueserna blefvo öfverallt slagna, och
då de sågo sig ur stånd att behålla ön, afträdde de
henne till Frankrike, genom traktaten i Compiègne
d. 15 Maj 1768. Visserligen upptogo korsikanerna
striden äfven med denna makt, men det olyckliga slaget
vid Pontenuova d. 9 Maj 1769, afgjorde öns öde. Paoli
med 3,000 korsikaner tog sin tillflykt till England,
och C. blef en fransk provins 1774. Under franska
revolutionen återvände Paoli, kallade folket ännu
en gång till vapen, bemäktigade sig med engelskt
bistånd flere orter och ställde ön under engelskt
skydd. C. konstituerades nu såsom ett konungarike och
fick en efter den engelska bildad författning med eget
parlament och en vicekonung, Elliot (1794). Men det
franska partiet vann under general Gentili allt flere
anhängare på ön, så att, sedan fransmännen i Okt. 1796
landstigit derstädes, engelsmännen sågo sig tvungna
till aftåg. Från den tiden har C. tillhört Frankrike.
Corsini, en florentinsk patricisk slägt, hvilken
räknar sina anor ända från början af 1200-talet. 1731
fick en gren af ätten furstlig värdighet. Bland
slägtens historiskt bekanta medlemmar äro följande
de namnkunnigaste. 1) Lorenzo C., hvilken 1730 blef
påfve under namnet Klemens XII och dog 1740. – 2)
Neri C., den förres brorson, diplomat, deltog, som
storhertigen Cosmo III:s sändebud, i underhandlingarna
rörande den eventuella arfsföljden i Toscana efter
mediceiska husets utslocknande och blef sedermera
kardinal samt påflig minister. Död 1770. – 3) Tommaso,
furste af C., statsman, f. 1767, var 1809–14 och
1848–49 romersk senator, 1848 medlem af provisoriska
regeringen i Rom och 1851 af påfliga finansrådet. Död
1856. – 4) Neri C., den förres broder, statsman,
f. 1771, var toskanskt sändebud i Paris (under
direktorialregeringen) och vid kongressen i Wien
(1814–15), blef sedan understatssekreterare
och 1844 förste minister i Toscana. Död 1845. – 5)
Andrea, furste af C., Tommasos son, f. 1804, d. 1868,
var 1849–56 toskansk utrikesminister. – 6) Neri C.,
markis af Lajatico, den förres broder, f. 1805,
d. 1859, var 1847 guvernör i Livorno, tillstyrkte
storhertigen att medgifva en friare författning och
blef 1848 statsminister, hvilket ämbete han dock ej
innehade mer än ett halft år.
Corso, Ital. (af Lat. cursus, lopp),
kapplöpning; rännarebana; den vid karnevalstiden
brukliga promenaden i vagn genom en stads
hufvudgator. Särskildt praktfull är anblicken af en
corso torsdagen före fastan äfvensom fettisdagen. Till
följd af nämnda användning bära flere gator i
Italiens större städer ifrågavarande namn. Corson i
Rom sträcker sig, till en längd af 2,450 m. (8,330
f.), i rät linie från Porta del popolo nästan intill
foten af Capitolium.
Corssen, Wilhelm Paul, tysk språk- och fornforskare,
föddes i Bremen d. 20 Jan. 1820, studerade
1840–44 i Berlin under Böckh och Lachmann samt
var derefter anställd som lärare vid landsskolan
i Pforta, tills han 1866 slog sig ned i Berlin,
der han uteslutande sysselsatte sig med literära
arbeten. Död d. 18 Juni 1875. – Det hufvudsakliga
föremålet för C:s forskningar utgjordes af de
fornitaliska språken. För studiet af dessa blefvo
hans arbeten, i hvilka han med stor framgång
tillämpade den jämförande språkvetenskapens metod
och resultat, af grundläggande betydelse. Redan
hans förstlingsarbete, Origines poesis romanae
(1844), prisbelönades af filosofiska fakulteten
i Berlin. Hans förnämsta verk är Ueber aussprache,
vokalismus und betonung der lateinischen sprache
(1858–59, 2:dra uppl. 1868–70), en af vetenskapsakademien i
Berlin belönad prisskrift. Af stort värde äro jämväl
Kritische beiträge zur lateinischen formenlehre
(1863) och Kritische nachträge zur lateinischen
formenlehre (1866). Deremot har det stora arbetet
Ueber die sprache der etrusker (1874–75), hvari han
söker lösa den svåra frågan om etruskiska språkets
slägtskapsförhållanden, icke lyckats tillvinna
sig kännares bifall. Andra arbeten af C. äro: De
volscorum lingua (1858), Beiträge zur italischen
sprachkunde (1878, utg. af Hugo Weber), flere i
Kuhns "Zeitschrift für vergleichende sprachforschung"
införda afhandlingar om de fornitaliska dialekterna,
åtskilliga uppsatser af epigrafiskt innehåll samt
arkeologiska och historiska undersökningar om Pforta
och dess omnejd. Ad. N-n.
Cort, Cornelis, holländsk kopparstickare,
f. 1536, var lärjunge af H. Cock och började sin
verksamhet i sitt fädernesland, men flyttade sedermera
till Venezia, der han en längre tid sysselsattes af
Tizian. Derefter begaf han sig till Rom, hvarest
han graverade efter de romerske mästarnas arbeten
och grundade en kopparstickareskola. Död derstädes
1578. C. var den förste, som insåg, att de olika
strecklagens inbördes anordning har en mycket stor
betydelse. Derigenom förde han kopparstickarekonstens
teknik ett godt stycke framåt, och hans skola var
länge den herskande både i Nederländerna och
uti Italien. Han är representerad i Stockholms
nationalmusei kopparsticksutställning.
Cortale, stad i den italienska prov. Catanzaro
(Kalabrien). Omkr. 3,000 innev. 1783 led staden mycket
genom jordbäfning.
Corte, stad i det inre af ön Corsica, vid floden
Tavignano. Omkr. 6,000 innev. C. var säte för Paolis
regering. Paoli öppnade der 1765 ett universitet, och
åt hans minne har sedan en staty der blifvit upprest.
Cortenuova, by i den italienska prov. Bergamo
(Lombardiet), vid Oglio. Der segrade kejsar Fredrik
II d. 27 Nov, 1237 öfver lombarderna.
Cortereal, Gaspard de, den förste portugisiske
sjöfarande, som gjorde upptäcktsfärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
