Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Correggio - Corregidor, Sp., Port. Corregedor, i Spanien fordom titel på en ämbetsman - Corrèze. 1. Flod i Frankrike - Corrèze. 2. Departement i Frankrike - Corrib, insjö i den irländska prov. Connaught - Corrientes. 1. Stat i Argentinska republiken i Syd-Amerika - Corrigenda, Lat., hvad som bör rättas; rättelse, tryckfelsförteckning - Corrodi, August - Corry, stad i nordamerikanska staten Pennsylvania - Corsaren, dansk politisk och literär skämttidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gossfigurer –, som han visar sig vara en
oöfverträffad skildrare af barnslig oskuld och
munterhet. (De mest berömda af hans putti äro de, som
finnas i S. Paolo.) Från sin bästa sida visar sig
C:s skaplynne i de mytologiska taflor, som handla
om Jupiters kärlek till jordens döttrar (Antiope,
Io, Leda, Danaë), enär hans framställningssätt
i dessa icke, såsom i de religiösa bilderna,
råkar i någon strid med innehållet. Längre än i
Danaë och Io kan målarekonsten näppeligen komma i
framställning af sinlig berusning och skönhet. Men
hur sinligt retande han än skildrar lifvet, vare
sig han har att göra med himmelska eller jordiska
ämnen, får likväl hans framställning sin försoning
genom den stämning af naiv, paradisisk oskuld,
som hvilar öfver det hela. Hans förnämsta medel för
uppnåendet af illusorisk naturlighet är ljusdunklet
(hos honom karakteriseradt af förherskande ljus),
i hvilket han hade Lionardo till föregångare och
i hvilket han blef en af de störste mästare, som
någonsin funnits. Som tecknare är han påverkad af
Mantegnas skola, och perspektivet vann genom honom
en ny utbildning. Hans teckning är emellertid oftast
godtycklig och inkorrekt. Sträfvandet att framställa
en figur sådan den i verkligheten skulle te sig från
en bestämd synpunkt, i förening med den för hans stil
karakteristiska rörligheten hos gestalterna, förde
med sig de ständigt återkommande förkortningarna,
i hvilka han ofta går för långt i realism. Särskildt
är detta fallet i hans kupolmålningar, i hvilka
han bortser från de arkitektoniska fordringarna och
så att säga upphäfver eller spränger taket för att
låta gestalterna få sväfva ut i himlarymden, eller
med andra ord: han tecknar figurerna i förkortning
nedifrån uppåt. Det förfelade i en sådan anordning,
med dess virrvarr af fotsulor, knän, nästippar m. m.,
insågs tidigt af hans egne landsmän, hvilka kallade
hans målning i Parmas domkupol en grod-ragout.
Redan under sin lifstid åtnjöt C. ett stort anseende,
men till full ära kom han egentligen först genom
Caracciernas verksamhet. Derefter växte hans rykte
oupphörligt, och särskildt under rococoperioden
var hans inflytande stort, om ock i vissa fall,
genom de nämnda kupolmålningarna, ohelsosamt. –
Bland C:s lärjungar må här endast nämnas hans son
Pomponio Allegri (f. 1521) samt Parmigianino och
Barocci. – En af C:s förnämste biografer i nyare
tid är tysken J. Meyer (monografien "Allegri" i
"Allgemeines künstlerlexikon", 1870–71, sedermera
särskildt utgifven).
Stockholms nationalmusei katalog upptager under C:s
namn endast en studie (ett Kerubhufvud). Det har
emellertid gifvits en tid, då C. var på ett lysande
sätt representerad i Sveriges hufvudstad. Under
trettioåriga kriget, i synnerhet efter Prags intagande
af svenskarna 1648, hemsändes nämligen till Sverige
såsom krigsbyte icke få af C:s mera framstående verk
i Rudolf II:s samling. När drottning Kristina 1654
lemnade sitt rike, medtog hon denna dyrbara skatt, i
hvilken bl. a. Danaë, Leda och Io (Berlin-exemplaret)
befunno sig. Dessa inköptes slutligen, 1722, af Filip
af Orléans, hvars
halffånige son Ludvig i ett anfall af religiös fanatism
bortskar och förstörde Ledas och Ios hufvud samt äfven
i öfrigt illa tilltygade de båda bilderna. 1755
förvärfvades de sistnämnda (restaurerade) af Fredrik
den store, men återtogos 1806 af fransmännen
och fördes till Paris, der de å nyo undergingo
restauration och der Prudhon insatte Ios nuvarande
hufvud. Vid hemkomsten från Paris 1814 hade preussarna
dem med sig. Leda fick derefter ett nytt hufvud af
Schlesinger, som i öfrigt på ett förtjenstfullt sätt
renoverade båda taflorna. R-n.
Corregidor [-chidår], Sp., Port. Corregedor (af
Lat. corrigere, förbättra), i Spanien fordom titel
på en ämbetsman, som utöfvade den högsta juridiska
och administrativa makten i en stad; i Portugal en
administrativ tjensteman utan domaremakt.
Corrèze [-räs]. 1. Flod i Frankrike, i
Auvergnebergen. Den flyter i sydvestlig riktning
och mynnar ut i Dordognes biflod Vézère. –
2. Departement i Frankrike. Det omgifves af
departementen Creuse, Cantal, Puy de Dôme, Lot,
Dordogne och Haute-Vienne. 5,866 qv.-kilom. (106,5
qv.-mil). 311,525 innev. (1876). Landet uppfylles
till två tredjedelar af Auvergnes berg. Industrien
är i allmänhet obetydlig. C., som tillhörde det forna
landskapet Limousin, indelas i arrondissementen Ussel,
Tulle och Brives. Hufvudort: Tulle.
Corrib, insjö i den irländska prov. Connaught, mellan
grefskapen Galway och Mayo. Den har sitt aflopp
i Galway-viken.
Corrientes. 1. Stat i Argentinska republiken
i Syd-Amerika. Den begränsas i n. och v. af
floden Paraná och i ö. af floden Uruguay. 58,022
qv.-kilom. (1,054 qv.-mil). Omkr. 130,000 innev. I
v. och s. är landet flackt samt fullt af sjöar och
träsk; i n.ö. är det torrt och backigt. Boskapsskötsel
är nästan den enda näringen. C. indelas i sjutton
departement. – 2. Hufvudstad i nämnda stat, vid
Paraná. Omkr. 12,000 innev. Förträfflig hamn.
Corrigenda (Korrigenda), Lat. (af. corrigere,
förbättra), hvad som bör rättas; rättelse,
tryckfelsförteckning.
Corrodi, August, schweizisk skald, f. 1826, lärare
i teckning vid högre stadsskolan i Winterthur,
har utgifvit flere värdefulla arbeten, bl. a. de på
schweiziskt allmogemål affattade episka dikterna
De herr professor (1858; ny uppl. 1872), De herr
vikari (1859) och De herr doktor (1860; dramatiserad
1872), hvilka utmärka sig genom älsklig humor, goda
karaktersteckningar och lyckliga naturskildringar. Som
novellförfattare har han uppträdt med Ein buch ohne
titel (1855), Dur und moll (1855), Waldleben (1856)
m. fl. Bland hans senaste arbeten äro lustspelen De
ritchnecht (1873) och Die maler (1875).
Corry [-ri], stad i nordamerikanska staten
Pennsylvania. Omkr. 7,000 innev. (1870). C. har den
i trakten befintliga bergoljan att tacka för sin
uppkomst. Ännu 1860 var stadens nuvarande område
bevuxet med skog, och der fans då ej ett enda hus.
Corsaren, dansk politisk och literär skämttidning,
utgifven 1840–46 af M. A. Goldschmidt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
