Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Collin, Jonas - Collin d'Harleville, Jean Francois - Colling, Lars Johan - Collingwood, Cuthbert, baron af Caldburne - Collins, William - Collins, William Wilkie - Collo - Colloquium - Colloredo - 1. Colloredo, Hieronymus, grefve - 2. Colloredo, Rudolf, grefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
industriutställningen och blef 1837 ordförande i komitén för
Thorvaldsens museum. Slutligen var han en verksam
beskyddare af skalder (H. K. Andersen m. fl.),
konstnärer och vetenskapsmän. 1815 blef han
etatsråd och 1847 geheimekonferensråd. Död 1861.
E. Ebg.
Collin d’Harleville [kålläng darlövil], Jean
François, fransk komediförfattare, f 1755,
d. 1806, skref ett betydligt antal komedier,
af hvilka en del vunnit stort bifall: L’optimiste
(1788; "Optimisten eller den förnöjsamme", 1816), Les
châteaux en Espagne (1789; "Slott i luften, eller Våra
inbillningar", 1794), Le vieux célibataire (1793),
som är det förnämsta af alla hans arbeten, m. fl. Det
sistnämnda skref han till svar på de hätska utfall
hans motståndare Fabre d’Eglantine i företalet till
"Philinte" riktat mot honom. Det utmärker sig för
en fin karaktersteckning samt en liflig och qvick
dialog. C. kallades 1795 till medlem af Franska
institutet. Hans Oeuvres complètes hafva utgifvits
i flere upplagor, bl. a. 1876.
Colling, Lars Johan, rättslärd, f. i Stockholm 1714,
studerade vitterhet och lagkunskap först i Upsala och
sedan i Lund, förordnades 1743 till docent i juridiska
fakulteten vid sistnämnda universitet samt 1744 till
adjunkt och 1753 till professor i svensk och romersk
rätt, från hvilket ämbete han på begäran erhöll afsked
1785. Död 1786. Af de 209 akademiska afhandlingar,
för hvilka han under sin läraretid presiderade,
äro 193 af hans egen hand.
Collingwood [-oudd], Cuthbert, baron af Caldburne,
engelsk amiral, f. 1750, började vid 11 års
ålder tjenstgöra vid flottan och tillbragte sedan
nästan hela sitt lif till sjös. 1776 lärde han
känna Nelson, och vid denna tid knöts det band af
vänskap och ömsesidig aktning, hvilket under nära
trettio år förenade dessa Englands namnkunnigaste
sjöhjeltar. 1781 led C. skeppsbrott i de ostindiska
farvattnen. Han återvände sedermera till Europa och
deltog i lord Howes strider 1794 samt utmärkte sig
derefter jämte sin vapenbroder Nelson i slaget vid Kap
S:t Vincent 1797. År 1799 blef han konteramiral,
1801 vice-amiral och 1804 amiral, hvarjämte
han. s. å. fick befäl öfver fem skepp, med hvilka
han 1805 blockerade Ferrol. Sistnämnda år bidrog
C. äfven till den ryktbara segern vid Kap Trafalgar,
der han, såsom befälhafvare öfver den engelska
flottans lä-linie, på ett lysande sätt inledde
striden genom att bryta sig igenom de allierades
slaglinie. För denna bedrift blef han amiral af röda
flaggan, peer af England samt baron af Caldburne och
Heathpool. Dessutom erhöll han en lifstidspension af
2,000 p. st. (omkr. 36,000 kr.) årligen. Efter Nelsons
död (d. 21 Okt. 1805) blef han befälhafvare öfver den
engelska medelhafsflottan. Död, i närheten af Minorca,
d. 7 Mars 1810. – I skicklighet, tapperhet, omdöme
och erfarenhet öfverträffades C. knappast af Nelson;
men han egde kanske ej den oemotståndliga viljekraft
eller den passionerade hänförelse, som den senare lade
i dagen vid utförandet af sina lysande bragder. Såsom
chef var han sträng, men rättvis, och såsom menniska
älskad och vördad. O. E. G. N.
Collins, William, engelsk skald, f. 1721, tillbragte
sitt lif i fattigdom och under hårda pröfningar samt
dog 1759. Bland hans oden, som utkommo 1747 och ega
stora skönheter, utmärka sig företrädesvis Ode to
the passions och Ode to the evening.
Collins, William Wilkie, engelsk romanförfattare
(son till landskaps- och genremålaren William C., den
bäste af D. Wilkies efterföljare, f. 1787, d. 1847),
föddes i London 1824, ingick först i handelsyrket,
men egnade sig sedermera helt och hållet åt literär
verksamhet, dertill lockad af det bifall, som en af
honom 1848 författad biografi öfver fadern vann hos
allmänheten. Hans första roman var Antonina, or the
fall of Rome (1850), på hvilken följde Basil (1852)
och Hide and seek (1854). I Dickens "Household words"
skref han sedan After dark (1856) och The dead secret
(1857). Sin största popularitet vann C. emellertid
först genom den bekanta sensationsromanen The woman
in white ("Den hvitklädda qvinnan", 1861), som under
hela utgifningstiden (1859–60, i "All the year round")
höll sina många läsare i feberaktig spänning. Bland
hans senare arbeten, i hvilka han likaledes förstått
att uppjaga fantasien och reta nyfikenheten, må
nämnas No name (1862; "Namnlös", s. å.), Armadale
(1864; "Armadale", 1866), The moonstone (1868;
"Månstenen", s. å.). Man and wife (1870; "Man och
hustru", s. å.) och The new Magdalena (1873; "Den
nya Magdalena", s. å.). C. har äfven författat några
dramer. En stor mängd af hans romaner och berättelser
äro öfversatta till svenska.
Collo, Ital. (plur. colli; af Lat. collum, hals),
handelst., packe, bal, stycke fraktgods. Ordet
skrifves ofta oriktigt colly, plur. collys. Jfr Kolli.
Collocalia, zool. Se Salangan.
Colloquium, Lat. (plur. colloquia), samtal. Ordet
nyttjades under medeltiden företrädesvis om
skolynglingarnas disputationsöfningar och förekommer
ännu vid åtskilliga universitet i betydelsen af
diskussionsöfning. Under och efter reformationen
betecknade det en religionssammankomst mellan ansedda
teologer af olika kyrkliga partier eller åsigter. –
Colloquium familiare, förtrolig öfverläggning,
familjeråd.
Colloredo, österrikisk adlig slägt, ursprungligen
från Schwaben och härstammande från friherrarna von
Wallsee. En gren af släkten blef 1764 furstlig och
har sedan 1771 kallat sig Colloredo-Mansfeld.
1. Colloredo, Hieronymus, grefve, österrikisk
general, f. 1582, anförde ett regemente
i slaget vid Lützen 1632, blef 1634 såsom
"generalfeldwachtmeister" slagen af Arnim vid
Liegnitz och fick med en tids fängelse
på Ödenburg plikta för nederlaget. På Gallas’
tåg till Burgund blef C. vid Raon (1636) slagen och
fången. Vid S:t Omers undsättande, 1638, fick han
en blessyr, hvaraf han dog.
2. Colloredo, Rudolf, grefve, den förres broder,
kejserlig tysk fältmarskalk, f. 1585, utmärkte sig
vid Mantua (1630) och Lützen (1632) samt deltog i
Wallensteins mord (1634) äfvensom i Gallas’ tåg till
Lothringen och Burgund. 1637
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
