Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Codex aureus - Codex bildstenianus. Se Codex bureanus. - Codex bureanus - Codex chartaceus, pappershandskrift. Se Codex. - Codex diplomaticus. Se Diplomatarium. - Codex justinianeus - Codex membranaceus, pergamentshandskrift. Se Codex. - Codex nazaraeus. Se Adams bok. - Codex regius - Codex rescriptus, Lat., ånyo till skrift använd codex. Se Palimpsest. - Codex sinaiticus, bibelhandskrift från 4:de årh. Se Bibelhandskrifter. - Codex theodosianus - Cod. ms., förkortning för Codex manuscriptus (se Codex). - Codogno - 1. Codrington, Edward - 2. Codrington, William John - Coehoorn, Menno, baron van C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för "gullbokens" tillkomst bör sannolikt förläggas
mellan 5:te årh:s utgång och 7:de årh:s ingång. De
flesta skälen tala för att denna handskrift blifvit
gjord uti Italien; men som de ofvannämnda yngre
tillsatserna vittna om britiskt inflytande, måste
man antaga, att boken från Italien kommit till de
britiska öarna och der fått de senare tilläggen. Det
låter äfven tänka sig, att hela codex aureus
blifvit förfärdigad inom något från Britannien
anlagdt kloster (ett sådant, upprättadt omkr. 610,
fans t. ex. i Bobbio). "Gullboken" utgafs 1878 af
norrmannen J. Belsheim under titeln "Codex aureus sive
quattuor evangelia ante Hieronymum latine translata".
R. G.
Codex bildstenianus. Se Codex bureanus.
Codex bureanus, en i K. biblioteket i Stockholm
förvarad pergamentshandskrift i qvart, innehållande
från latinet öfversatta helgonlegender. Den
förskrifver sig från 1350–70, men språkbyggnaden och
rättskrifningen visa tillbaka på en ännu äldre period,
möjligen slutet af 1200-talet. Att denna codex blifvit
afskrifven i Vadstena kloster eller åtminstone
tillhört detta, har man velat sluta af ett i den ena
permen fastlimmadt pergamentsblad, innehållande
början af den hel. Birgittas klosterregler. Denna
codex är en bland de äldsta kända svenska
handskrifterna; den öfverträffas nämligen i ålder
endast af några landskapslagar. Af de ursprungligen
omkr. 200 bladen återstå numera endast 60. Skriften
är särdeles redig. Öfverskrifter ("rubriker") och
initialer äro merendels röda, de senare någon gång
blåa. Om denna märkliga handskrifts senare öden vet
man endast, att den 1634 skänktes till Joh. Bure
samt att denne öfverlemnade henne till Riksarkivet,
hvarifrån hon vandrat genom Antikvitetskollegium och
Antiqvitetsarkivet till K. biblioteket (1780). En
senare afskrift af samma original, som låg till
grund för denna codex, är känd under titeln Codex
bildstenianus. Denna, en pergamentshandskrift i stor
qvart, förvaras i Upsala universitetsbibliotek. Den
innehåller 170 blad och torde vara skrifven
1420–50. – Hufvudsakligen på Codex bureanus och Codex
bildstenianus grundar sig det af G. Stephens 1847–58
utgifna arbetet "Ett fornsvenskt legendarium" (i
"Svenska fornskriftsällsk:s samlingar"). 1875 utgaf
C. J. G. Landtmanson "Om ordböjningen i den svenska
fornskriften Codex bureanus". R. G.
Codex Chartaceus (af Lat. charta, papper),
pappershandskrift. Se Codex.
Codex diplomaticus. Se Diplomatarium.
Codex justinianeus, den del af den af östromerske
kejsaren Justinianus I (527–565 e. Kr.) föranstaltade
stora samling af den romerska rättens källor,
hvilken innefattar de kejserliga förordningarna
(Constitutiones principum). Justinianus lät först
(år 529) verkställa en samling och bearbetning af
desamma; men detta arbete (Codex vetus) har gått
förloradt, hvaremot en ny samling och bearbetning
(Codex repetitae praelectionis), som några år
senare verkställdes och år 534 stadfästes af
kejsaren, ännu finnes i behåll. (Jfr Romersk rätt.)
I. L.
Codex membranaceus (af Lat. membrana,
skinn), pergamentshandskrift. Se Codex.
Codex nazaraeus. Se Adams bok.
Codex regius, den äldsta kända handskriften af den
poetiska eddan (se Edda). Den är affattad omkr. år
1300 e. Kr., upptäcktes 1643 på Island och befinner
sig nu i K. biblioteket i Köpenhamn.
Codex rescriptus, Lat., ånyo till skrift använd
codex. Se Palimpsest.
Codex sinaïticus, bibelhandskrift från 4:de årh. Se
Bibelhandskrifter.
Codex theodosianus, en af den östromerske
kejsaren Teodosius II (408–450) föranstaltad
samling af de föregående kristne kejsarnas
förordningar. Denna samling, som af Teodosius
stadfästes år 438 e. Kr., finnes till största delen
ännu i behåll. (Jfr Alarik II och Romersk rätt.)
I. L.
Cod. ms., förkortning för Codex manuscriptus
(se Codex).
Codogno [kådånjå], stad i den
italienska prov. Milano, s. ö. om
Lodi. Omkr. 11,500. innev. Siden- och
lärftsväfverier. Hufvudort för osthandeln i
Lombardiet.
1. Codrington [-tön], Edward, engelsk amiral,
f. 1770, inträdde 1783 i krigstjenst och deltog,
såsom löjtnant ombord på lord Howe’s flaggskepp,
i sjöstriderna utanför Ouessant 1794. I slaget vid
Trafalgar (1805) var han chef på linieskeppet Orion.
Sedan tjenade han med utmärkelse under sir Alex.
Cochrane i kriget mot Nord-Amerika och befordrades
der 1814 till konteramiral. 1821 utnämndes
han till vice-amiral, och 1826 fick han befäl öfver
medelhafseskadern samt ledde de allierade engelska,
franska och ryska flottorna i slaget vid
Navarino 1827. Ehuru han genom denna lysande och
blodiga seger förvärfvade sig europeisk ryktbarhet
och belönades med utmärkelsetecken af såväl England
som Frankrike, Ryssland och Grekland, blef han
dock 1828 återkallad af engelska regeringen, som
af politiska skäl ej gillade hans handlingssätt.
1837 befordrades han till amiral och blef två
år senare befälhafvande amiral i Portsmouth.
1832–40 var han ledamot af underhuset och tillhörde
der det liberala partiet. Död i London 1851.
O. E. G. N.
2. Codrington [-tön], William John, den
föregåendes son, engelsk general, f. 1804, inträdde
1821 i hären, afgick 1854 med Coldstream-gardet till
Bulgarien, blef der generalmajor och utmärkte sig
såsom sådan vid Alma och Inkerman. Under en del af
belägringen af Sebastopol anförde han en division –
"the light division" – och utnämndes i Nov. 1855 till
högste befälhafvare för den engelska styrkan
på Krim. 1857–59 var C. parlamentsledamot
för Greenwich, blef sistnämnda år kommendant på
Gibraltar och 1863 general.
Coehoorn [kouhårn], Menno, baron van C., holländsk
ingeniör, f. 1634 (l. 1641) i Friesland, blef redan
vid sexton års ålder kapten och avancerade derefter
till generallöjtnant, chef för ingeniörväsendet,
chef för artilleriet och guvernör öfver holländska
Flandern. Han var samtidig med och kämpade ofta mot
den store franske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
