Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Claudius, Mathias - Claudius af Turin - Claudius Civilis - Clauren, Heinrich - Claus, Karl Friedrich Wilhelm - Clausel, Bertrand, grefve de C., marskalk af Frankrike. Se Clauzel. - 1. Clausen, Henrik Georg - 2. Clausen, Henrik Nikolai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till revisor vid banken i Altona. Död d. 21
Jan. 1815. C. var en af de förste tyske författare,
som medvetet sökte verka på det lägre folket. Enkelhet
i seder, renhet i tänkesätt och ett fromt sinne
afspegla sig i hans skrifter, hvarför hans visor
(Rheinweinlied, Wenn jemand eine reise thut
m. fl.) blefvo mycket populära. Under några år
utgaf han tidskriften "Wandsbecker-bote" (sedermera
förändrad till "Deutscher bote"). C. föranstaltade
sjelf en samling af sina skrifter under titeln Asmus
omnia suo, secum portans, oder Sämmtliche werke des
wandsbecker boten (1774–1812; 9:de uppl. 1871).
Claudius af Turin, biskop och teologisk skriftställare
i 9:de årh., f. i Spanien, var först lärare vid
Ludvig den frommes hofskola och skickades 820 af
denne kejsare till Turin för att bekämpa den der
gängse bilddyrkan. Under striden mot denna villfarelse
angrep han äfven läran om påfvens myndighet, helgonens
medlareskap mellan Gud och menniskorna samt andra
af den katolska kyrkans dogmer, hvilket ådrog honom
mycken förföljelse. Död 840.
Claudius Civilis, batavisk frihetshjelte under 1:sta
årh. e. Kr. Han hade lärt sig krigskonsten under en
tjugofemårig militärtjenst i romerska härar. Enskilda
och allmänna oförrätter gjorde honom till romarnas
fiende: hans broder hade blifvit afrättad under
Neros regering, sjelf hade han, misstänkt för
stämplingar, med största svårighet undsluppit döden,
och hans landsmän hade länge suckat under romerskt
förtryck. När Rhenlanden under tronstriderna
inom Romerska riket blottades på trupper, reste
sig bataverna under hans ledning, 69 e. Kr. Han
drog flere mäktiga germanska stammar in i rörelsen
samt slöt förbund med de galliske trevirernas och
lingonernas höfdingar (Classicus, Tutor och Julius
Sabinus). Lyckan följde frihetsmännen, ända tills
den utmärkte romerske fältherren P. Cerealis sändes
emot dem. Denne slog bataverna vid Xanthen, trängde
dem tillbaka till deras öar, besegrade der Civilis,
70 e. Kr., och tvang honom till fred. Jfr Bataverna.
Clauren, Heinrich, pseudonym för den tyske
skriftställaren Karl Heun.
Claus, Karl Friedrich Wilhelm, tysk zoolog, f. i
Kassel d. 2 Jan. 1835, blef e. o. professor i zoologi
i Würzburg 1860, professor i Marburg 1863 och i
Göttingen 1870. År 1873 kallades han till professor
i zoologi och jämförande anatomi vid universitetet
i Wien samt till föreståndare för den zoologiska
stationen i Triest, hvilken då var under bildning. –
C. är en af den nyaste tidens mest framstående
zoologer. Hufvudsakligen är det de lägre djuren, i
synnerhet krustacéerna, som utgjort föremål för hans
undersökningar. Resultaten af sina forskningar har han
offentliggjort i "Archiv für naturgeschichte" och
"Zeitschrift für wissenschaftliche zoologie" äfvensom
i ett stort antal särskildt utgifna afhandlingar. Ett
framstående rum intager hans Grundzüge der zoologie
(1866; 4:de uppl. 1878). 1878 började C. utgifva
en egen tidskrift, "Arbeiten aus dem zoologischen
institut der universität Wien und der zoologischen
station zu Triest".
Clausel [klåsäl], Bertrand, grefve de C.,
marskalk af Frankrike. Se Clauzel.
1. Clausen, Henrik Georg, dansk prest, f. i
Slesvig 1759, kallades, efter att hafva beklädt
åtskilliga presterliga sysslor i landsorten, 1797
till pastor vid Fruekirke i Köpenhamn, hvarest
hans predikningar snart väckte stort uppseende.
På anmodan af åtskilliga teologie studerande
ställde han sig 1799 i spetsen för en homiletisk
förening och var dennas ledare ända till 1809, då han
förordnades till lärare i homiletik och kateketik vid
det s. å. inrättade pastoralseminariet. Han blef
stiftsprost i Själlands stift 1811, tog afsked från
detta ämbete 1838 och dog 1840. – C. ansågs
för Danmarks störste vältalare på sin tid och var i
detta land en af de förnämste representanterna för
upplysningstidehvarfvets rationalistiska riktning.
Han nämnes som en af stiftarna af "Det skandinaviske
selskab" (1796).
2. Clausen, Henrik Nikolai, den förres son, dansk
teolog och politiker, föddes d. 22 April 1793 i
Maribo på Låland, blef 1809 student, 1813 teologisk
kandidat och 1817 filos. doktor. 1818–20 vistades
han utomlands och studerade derunder en lång tid i
Berlin, der han starkt påverkades af Schleiermacher.
1821 blef han lektor samt 1822 extraordinarie och
1830 ordinarie professor i dogmatik och exegetik
vid Köpenhamns universitet, bland hvars ypperste
lärare och föreläsare han i öfver 50 år räknades.
C. utvecklade dock under denna tid en ifrig
verksamhet på flere andra områden. Från 1830
arbetade han på ändringar i ritual och liturgi;
men hans bemödanden i detta hänseende buro ingen
frukt. Likaledes tog han, bl. a. som medlem af de två
stora kyrkolagskomitéerna 1854 och 1868, liflig del i
förhandlingarna om en kyrkoförfattning. 1841 var
han medlem af en komité för undervisningsväsendets
ordnande. Derjämte utöfvade han, i både tal och
skrift, ett stort inflytande på folkets andliga lif.
1829–38 var han medredaktör af "Månedsskrift for
literatur". Från 1833 till sin död utgaf han (till
1845 i förening med M. H. Hohlenberg) "Tidsskrift
for udenlandsk theologisk literatur". 1835 var
han med om att stifta "Selskabet for trykkefrihedens
rette brug", hvarjämte han i "Dansk folkeblad"
kämpade för pressens lagbegränsade ställning
mot administrativ godtycklighet. 1843 deltog
han i stiftandet af "Det skandinaviske selskab",
hvars ordförande han var ända till sällskapets
upplösning, 1853. C. var en ståndaktig kämpe
för den nordiska enhetstanken, hvarför han också
tog verksam del i studentmötena 1845 och 1862. År
1844 blef han ordförande i den s. å. af honom sjelf
och andra stiftade "Slesvigske hjelpeforening", som
hade till syfte att skydda den danska nationaliteten
i Nord-Slesvig. Hans uppträdande vid dessa och
andra dylika tillfällen skaffade honom med rätta
hederstiteln "ordets hugprude helt". 1840 valdes
han till medlem af östiftens ständerförsamling, och
1842–46 var han dess ordförande. Han kämpade der
för regeringsformens utveckling i konstitutionel
och nationel riktning. Efter Kristian VIII:s död,
d. 20 Jan. 1848, utgaf han i förening med sin vän
J. F. Schouw flygskriften Ved thronskiftet, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
