Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Civil-äktenskap - Civinini, Giuseppe - Civis - Civita - Civita Castellana - Civita di Penne - Civitale, Matteo - Civitas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
religionssamfundens uppfattning af äktenskapsrätten
medförde, hafva dock sedermera föranledt
civiläktenskapets införande, antingen såsom den af
staten ovilkorligt föreskrifna formen för äktenskaps
ingående (obligatoriskt civiläktenskap) eller ock
såsom en nödfallsutväg för de tillfällen, då olikhet
i bekännelse lägger hinder i vägen för vigseln.
I Frankrike blef civiläktenskapet 1792 påbjudet
såsom obligatoriskt och derefter i sammanhang med
den franska rätten antaget i de land (Belgien,
Rhenprovinserna m. fl.), i hvilka denna rätt
infördes. I Tyskland blef det obligatoriskt
genom lagen af d. 6 Febr. 1875. I Österrike har
civiläktenskapet nyligen (1878) blifvit infördt
såsom formen för äktenskap emellan personer, som
ej kunna erhålla vigsel. I England har sedan 1836
civiläktenskapet varit erkandt såsom en lika giltig
form for äktenskaps ingående som vigsel, och ega
kontrahenterna valfrihet mellan dessa. I Skotland
har civiläktenskapet af ålder varit ansedt såsom
lagligt. (Jfr Gretna Green.) I Danmark tillätes
(enligt lag afd. 13 April 1851) civiläktenskap
mellan personer af olika trosbekännelser samt mellan
medlemmar af de religionssamfund, hvilkas prester
icke äro berättigade att förrätta vigsel. I Norge
är civiläktenskap (genom lag af d. 16 Juli 1845
och resolution d. 10 Okt. 1863) föreskrifvet för
icke-kristna och dissidenter. I det förslag till
dissenterlag, som antogs af den finska landtdagen
1877–78, men ännu (Jan. 1879) icke fått sanktion,
är civiläktenskap i Finland obligatoriskt för sådana
äktenskap, i hvilka hvarken mannen eller qvinnan
tillhör "kyrkosamfund i landet", och valfritt
för äktenskap mellan bekännare af främmande
(icke-luthersk) kristen troslära, såvida endera
eller bägge kontrahenterna äro medlemmar af något
i landet behörigen inrättadt kyrkosamfund; tillhör
någondera bland dem evangelisk-lutherska kyrkan, skall
äktenskapet afslutas genom vigsel. I Sverige infördes,
genom förordn, d. 20 Jan. 1863, civiläktenskapet
för giftermål emellan mosaisk trosbekännare och
medlem af svenska kyrkan eller af annat främmande
religionssamfund, som är tillåtet i riket, och genom
förordn. d. 31 Okt. 1873 om främmande trosbekännare
och deras religionsöfning fick civiläktenskapet
en något vidsträcktare användning, enär i denna
förordning stadgas, att äktenskap mellan personer,
af hvilka ingendera tillhör svenska kyrkan eller
främmande trossamfund, med sådant presterskap,
att konungen funnit åt detsamma kunna anförtros att
förrätta vigsel med laga verkan och för ty medgifvit
rättighet dertill, skall ingås inför borgerlig
myndighet, samt att äktenskap ej mindre mellan
personer, som tillhöra olika främmande trossamfund med
sådant presterskap, som nyss är nämndt, än ock mellan
medlem af svenska kyrkan och bekännare af främmande
kristen troslära må afslutas antingen medelst vigsel,
förrättad af dertill berättigad prest inom enderas
trossamfund, eller inför borgerlig myndighet. – Den
borgerliga myndighet, inför hvilken civiläktenskap
i Sverige afslutas, är i stad magistraten och på
landet kronofogden. Vid det borgerliga äktenskapet
skall lysning försiggå i den till svenska kyrkan hörande
församling, inom hvars område qvinnan är boende. Sedan
derefter såväl mannen som qvinnan inför den
borgerliga myndigheten i vittnens närvaro afgifvit
sitt frivilliga ja och samtycke, förklarasde för
äkta makar, och ett på sådant sätt ingånget äktenskap
eger full borgerlig giltighet, ändock att vigsel
ej tillkommer. Jfr Lysning, Vigsel och Äktenskap.
L. A.
Civinini [tji-], Giuseppe, italiensk publicist,
f. 1835, blef 1850 häktad för delaktighet i politiska
förbrytelser, men frigafs s. å. och begaf sig då
till Konstantinopel, der han vistades till 1860,
hvilket år han deltog i Garibaldis expedition
till Sicilien. Sedan han under några år redigerat
Turin-tidningen "Diritto", blef han 1865 medlem af
deputerade-kammaren, i hvilken han slöt sig till
yttersta venstern. I 1866 års fälttåg deltog han som
frivillig under Garibaldi och uppträdde derefter
som regeringens försvarare i kammaren. När denna
omkastning ådrog honom den beskyllningen att han
låtit muta sig, anhängiggjorde han mot sina belackare
en process och vann densamma. Längre fram blef han
redaktör för tidningen "Nazione". Död 1871.
Civis, Lat., medborgare. – Civis academicus,
akademisk medborgare (lärare, tjensteman eller
studerande). – Civis honorarius, hedersborgare. –
Civism, medborgerligt sinne, medborgaredygd,
allmänanda (i motsats till såväl kälkborgerlighet
som aristokratism). – Civitet (Lat. civitas),
medborgarerätt, burskap.
Cività [tjivita], Ital. (af Lat. civitas), stad. Detta
ord ingår i flere ortnamn, t. ex. Cività Castellana,
C. di Penne, C. Vecchia. Jfr Città.
Cività Castellana [tji-], stad i den italienska
prov. Roma, n. om staden Rom, vid en biflod till
Tibern. Omkr. 4,000 innev. Biskopssäte. Kastell, bygdt
af påfven Alexander VI och länge af påfvarna begagnadt
till statsfängelse. Vid C. blefvo neapolitanerna
besegrade af fransmännen d. 4. Dec. 1798.
Cività di Penne [tji-], stad i den italienska
prov. Teramo (Abruzzo). Omkr. 10,000
innev. Tillverkning af konstgjorda blommor.
Civitale [tji-], Matteo, italiensk bildhuggare af
den toskanska skolan, f. 1435, d. 1501, efterlemnade
i sin födelsestads domkyrka åtskilliga af den ädlaste
stil utmärkta verk (Pietro da Nocetos grafvård,
S. Sebastian m. fl.).
Civitas, Lat., utmärker egenskapen att vara
medborgare i ett samhälle. Den romerska civiteten
(medborgarerätten) medförde dels en statsrättslig,
dels en privaträttslig befogenhet. Den förra
innefattade rättigheterna: 1:o) att rösta i
folkförsamlingarna, 2:o) att från ämbetsmäns utslag i
vissa brottmål vädja till folket, hvarmed sammanhängde
frihet från kroppsstraff och vanärande lifsstraff,
t. ex. korsfästning, och 3:o) att bekläda stats-
och prestämbeten. Den privaträttsliga befogenheten
inbegrep: a) connubium, d. v. s. rätt att ingå ett
laggillt äktenskap, och b) commercium, rättighet
att enligt romersk lag förvärfva och afyttra egendom
samt sluta bindande aftal m. m. Till civiteten hörde
dessutom vissa skyldigheter, hvilka ursprungligen
voro rättigheter, som tillkommo endast romerska
medborgare, näml. 1:o) att göra krigstjenst, 2:o)
att låta skattskrifva sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
