Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Circe (Grek. Kirke), Grek. och Rom. mytol. - Circello l. Circeo, Monte - Circensiska spel - Circitores l. Circuitores, Lat., uppsyningsmän i kloster. Se Circatores - Circuits - Circulus - Circus (Cirkus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Circe (Grek. Kirke), Grek. och Rom. mytol., en
mäktig sierska och trollqvinna, dotter af Helios
(solguden) och oceaniden Perse. Hon bodde på en ö
vid Italiens vestkust, der hon egde ett af guld och
glänsande stenar uppfördt palats, omkring hvilket tama
lejon och vargar ströfvade och hvari hon sjelf fördref
tiden med att under tjusande sång väfva undersköna
kläder, sådana som gudarna troddes bära. På sin
bekanta irrfärd landade Odyssevs (Ulysses) vid hennes
ö, der några af hans stallbröder, hvilka blifvit
skickade förut såsom spejare, af C. blefvo förvandlade
till svin. Blott en af dem undkom. Odyssevs, som
varnats af Hermes och tillika af honom erhållit ett
skyddsmedel, tvang sierskan att lösa den förtrollning,
hvarmed hon bundit hans kamrater, och tillbragte
derefter ett helt år hos henne.
Circello l. Circeo [tjirtj-], Monte
(Lat. Circaeus mons), en omkr. 500 m. (1,680
f.) hög bergsudde i den italienska prov. Roma, v. om
Terracina. S. ö. om berget ligger orten San Felice,
på samma plats, der forntidens Circeji var be-beläget.
Circensiska spel (af Lat. circus, rännarebana),
namn på de täflingslekar, som forntidens romare höllo
på circus.
Circitores l. Circuitores, Lat., uppsyningsmän i
kloster. Se Circatores.
Circuits [sörkits], Eng., jur., benämning på de
distrikt, i hvilka England är indeladt med afseende på
rättskipningen. Inom hvarje sådant distrikt kringresa
tvänne af öfverdomstolens ledamöter två gånger om
året för hållande af assiser.
Circulus, Lat., cirkel, ring. – C. in definiendo,
C. in demonstrando och C. in probando, log. Se
Felslut.
Circus (Cirkus), Lat., betecknar
först och främst en fornromersk kapplöpnings-
eller rännarebana. En sådan bestod ursprungligen
af en öppen plats med provisoriska sittplatser
rundtomkring. Under konungatiden uppfördes, i dalen
emellan den palatinska och den aventinska höjden,
den s. k. "stora circus" (circus maximus), som lär
hafva rymt minst 250,000 åskådare. I Rom funnos dock
flere andra rännarebanor, t. ex. den flaminiska samt
Neros circus och den vanligen efter Caracalla benämnda
circus, som uppfördes af Maxentius. Den sistnämnda,
som låg utanför staden, vid appiska vägen, är ännu
någorlunda väl bibehållen. Dess grundritning, som
dock ej torde hafva varit fullt typisk, var följande
(se fig. 1):
A A beteckna lidren (carceres) för
kappkörningsvagnarna, B en mur (spina), som framgick
midt igenom större delen af banan, C och D de båda
målen eller målpelarna (metae), omkring hvilken
vagnarna vände, E ett kritadt snöre, som spändes tvärs
öfver banan och lossades, när tecken gafs att köra
fram, F en utbyggnad, der kejsaren hade sin plats,
G sannolikt platsen för den, som hade låtit anställa
täflingsspelet, H en port, genom hvilken festtåget
inkom, I en triumfport för segraren, K en utgångsport
för skadade körsvenner, L L inkörsportar för
vagnarna. Rundt omkring banan funnos amfiteatraliskt
ordnade bänkrader, till hvilka man kom genom
hvalfbågar i en eller flere våningar. (Jfr fig. 2, som är
en afbildning af circus i Konstantinopel, på hvilken
bl. a. muren med dess obelisker tydligt framstår.)
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
