Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cinchona L., Kina-träd - Cinchonaceæ Lindl., bot. - Cinchonin, kem. - Cincinnati - Cincinnatus ("den lockige"), Lucius Quinctius - Cincinnatus-orden - Cincius, Lucius Gajus Alimentus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vice-konungens i Perú gemål, grefvinnan Chinchon,
hvars frossa blef botad med kinabark. Några nyare
botanister hafva ändrat namnet till Chinchona,
men icke vunnit efterföljd.) Ifrågavarande slägte
igenkännes genom affallande stipler, i grenarnas
spets sittande blomspiror med femtandade, öfver
fruktämnet fasta blomfoder och trattformiga
blomkronor, hvilkas bräm är deladt i fem, på
insidan håriga, flikar. Blommorna hafva en viss
likhet med den vanliga syrenens; fårgen omvexlar
från rosenrödt och violett eller purpurblått till
hvitt. Lukten är angenäm. Frukten är en äggformig
eller nästan cylindrisk, tvårummig kapsel, som vid
mognaden oftast öppnar sig vid basen. Fröna äro
platta, rundtom vingade, med en i kanten sargad
hinna. Cinchona-arterna äro ståtliga, ständigt
grönskande träd af 20–40 m. (67–134 f.) höjd, med
vackra, glänsande, fjädernerviga, helbräddade,
skaftade blad, hvilkas form är lansettlik till
äggrund eller nästan cirkelrund (olika hos olika
arter). Några värderika Cinchona-arter utmärka sig
genom små gropar ("scrobiculi") i nervvinklarna på
bladens undre sida; hos somliga arter finnas i stället
för dessa gropar tofsar af hår. – Arterna af detta
slägte bilda en mängd öfvergångar mellan hvarandra
(sannolikt i väsentlig mån beroende på hybridisering),
och J. E. Howard, en af nutidens störste kännare af
dessa arter, haf uttalat den åsigten, att de bilda
en sammanhängande kedja. Emellertid har en annan
forskare, H. A. Weddell, efter noggranna studier
i dessa träds hemland, ordnat de funna formerna
i fem grupper ("stirpes"), innehållande 31 (eller
33?) arter med 18 (21?) underarter samt 44 varieteter
och undervarieteter. – Cinchonaslägtet tillhör
uteslutande Syd-Amerikas vestra del, mellan 10°
n. br. och 22° s. br., omfattande delar af Venezuela,
Nya Granada, Ecuador, Perú och Bolivia. Alla arterna
växa på en höjd af 5,000–8,000 f. (1,500–2,400
m.) öfver hafvet. De hafva träffats af Karsten
vid 11,000 fots (3,266 m.) höjd öfver hafvet,
men jämväl så lågt som vid 2,000 f. (600 m.). De
bästa och för medicinskt bruk vigtigaste växa dock
i allmänhet ej lägre ned än vid 5,000 f. (1,484
m.) öfver hafvet. Det är af dessa träd som man
erhåller den oumbärliga feberfördrifvande
kinabarken. Såsom de i detta hänseende vigtigaste
arterna kan man nämna C. officinalis Hook.,
tillhörande Ecuador och Perú, C. Calisaya Wedd.,
från Bolivia och sydöstra Perú, samt C. succirubra
Pavon å Chimborazos sluttningar i Ecuador. Många
andra arters bark användes till framställandet
af de s. k. kina-alkaloiderna (kinin, cinchonin
o. s. v.). – Enär genom hänsynslöst barksamlande
kinaträdens antal blifvit mycket förminskadt i deras
hemland, hafva engelsmän och holländare under de sista
årtiondena med framgång försökt odla dem på bergen
i engelska Ostindien och å Java. (Jfr Kina-odling.)
O. T. S.
Cinchonaceae Lindl., bot., en afdelning af
nat. fam. Rubiaceae Juss., skild från sistnämnda
familjs öfriga afdelningar, Coffeaceae och Stellatae,
derigenom att bladen äro motsatta och karpellerna
mångfröiga. Till Cinchonaceae höra en
mängd tropiska slägten, träd och buskar, bland
hvilka Cinchona, Nauclea, Uncaria, Exostemma,
Ladenbergia och Pinckneya äro de mest bekanta,
såsom lemnande mer eller mindre vigtiga droger.
O. T. S.
Cinchonin, kem., en i kinabark förekommande alkaloid
(C20 H24 N2 O), upptäckt 1821 af Pelletier och
Caventou. Det bildar färglösa, i vatten föga lösliga
prismer och nålar, hvilka hafva intensivt bitter
smak och alkalisk reaktion. Liksom kinin har det
feberfördrifvande egenskaper, men i vida mindre
grad, och nyttjas derför i medicinen ej så mycket
som detta. P. T. C.
Cincinnati, stad i nordamerikanska staten Ohio, vid
floden Ohio. Det är en af unionens vackraste städer
och vigtigaste handelsplatser, hvarför det ock gifvit
sig det stolta namnet "vesterns drottning". 216,239
innev. (1870), deribland många tyskar, i synnerhet i
vestra stadsdelen, som derför kallas "Little Germany"
(Lilla Tyskland). C. intager en stor rymd; husen stå
glest, gatorna äro breda och flerstädes planterade
med träd. Sedan 1853 har staden varit säte för en
katolsk ärkebiskop. Den har mer än 200 kyrkor och
bönehus, en mängd bildningsanstalter, bl. a. det
1819 grundlagda Cincinnati-college för medicin och
juridik samt ett jesuitkollegium, äfvensom en mängd
offentliga bibliotek och teatrar m. m. Industrien
är högst betydande. 1870 funnos 80 möbelfabriker,
öfver 200 cigarrfabriker samt 80 jerngjuterier
och maskinfabriker. Förr var C. platsen för den
förnämsta svinmarknaden i Förenta staterna (hvarför
det skämtvis kallades Porkopolis, "svinstaden"),
men i detta hänseende öfverträffas det nu af
Chicago; ännu slagtas der dock årligen öfver 1/2
mill. svin. Aderton jernvägslinier mötas vid C.,
och en liflig skeppsfart råder på Ohio samt flere
kanaler. Spanmål, mjöl, tobak, fläsk och vin utgöra de
förnämsta handelsartiklarna. – C. anlades 1789 under
namnet Losanteville och fick stadsrättigheter 1819.
Cincinnatus ("den lockige"), Lucius
Quinctius, berömd romare, kraftig förkämpe för
patricierna. Sägnen förmäler, att han år 458
f. Kr. från sin landtgård, der han sjelf gick
vid plogen, blef afhemtad för att såsom diktator
rädda en af fiender innesluten romersk här och att
han lyckades i detta värf. Huru mycken sanning,
som ligger till grund för denna sägen, är omöjligt
att bestämma; visst är dock, att C. i senare tider
gällde såsom typen för den gamla tidens romare,
hvilka med ett enkelt, nästan torftigt lefnadssätt
förenade medborgarens och krigarens bästa egenskaper.
R. Tdh.
Cincinnatus-orden, f. d. nordamerikansk orden, efter
befrielsekrigets slut (1783) stiftad af en förening
officerare, som kallade sig cincinnater, emedan
de, liksom romaren Cincinnatus, efter krigets slut
återvände till sina landtliga göromål. Ordenstecknet
skulle vara ärftligt. Enär ordenssällskap ansågos
vara stridande mot republikens idé, upphörde man snart
att välja nya medlemmar. George Washington var ordens
förste president.
Cincius, Lucius Gajus Alimentus, romersk
historieskrifvare, var praetor omkr. 209 f. Kr. och
hade ett befäl i andra puniska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
