Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chester - Chesterfield, stad i engelska grefskapet Derby - Chesterfield, Philip Dormer Stanhope - Chester-ost - Chevaleri - Chevalier - Chevalier, Michel - Chevalier, Sulpice, fransk tecknare. Se Gavarni. - Chevallier, Temple - Chevandier de Valdrôme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Chester [tjästör]. 1. Grefskap i England. Se
Cheshire. – 2. Stad i nämnda grefskap, vid floden
Dee. 35,700 innev. (1872). Skeppsbyggeri. Handel
med chester-ost och irländskt lärft. Stor
gotisk katedral. I närheten ligger hertigens
af Westminster praktfulla gods Eaton Hall. –
3. Stad i nordamerikanska staten Pennsylvania, vid
Delaware-floden. Omkr. 10,000 innnev. Staden anlades
1643 af svenskar och kallades då Upland.
Chesterfield [tjästörfild], stad i engelska
grefskapet Derby. Omkr. 12,000 innev. Bomulls- och
yllemanufakturer. I närheten jern- och
stenkolsgrufvor.
Chesterfield [tjästörfild], Philip Dormer
Stanhope, grefve, engelsk statsman och författare,
f. 1694, blef redan före tjugoett års ålder
medlem af underhuset, men, hängifven åt nöjen,
blandade han sig icke på något verksammare sätt
i politiken förrän efter sin faders död, 1726,
då han tog säte i öfverhuset. 1727–32 var han
ambassadör i Haag, på hvilken post han ådagalade stor
skicklighet. C. var ej någon blind understödjare af
Walpoles regeringsåtgärder; han motsatte sig dennes
accis-bill och fick derför, 1733, afsked från sin
tjenst såsom öfverhofmarskalk hos Georg II. Derefter
blef han ledare för oppositionen i öfverhuset och
gjorde allt för att åstadkomma Walpoles fall. 1744
sändes han på en beskickning till Holland, för att
förmå republiken till ett kraftigare deltagande
i det österrikiska successionskriget. 1744–46 var
han lordlöjtnant på Irland. Hans styrelse af detta
land utgör den mest lysande och gagneliga delen
af hans politiska bana. C. var kraftig, hofsam och
oveldig. Intet af de hvarandra bekämpande irländska
partierna, det protestantiska och det katolska, fick
undertrycka det andra. 1746 blef han statssekreterare
och gjorde såsom sådan fred till hufvudmålet
för sina bemödanden; men då han icke kunde förmå
någon af sina ämbetsbröder att dela hans åsigter,
tog han afsked, i Febr. 1748. År 1751 föreslog han
införandet af den nya (gregorianska) kalendern. På
sina äldre dagar blef han döf och slutligen blind. Död
1773. – C. var kanske sin tids störste talare. Såsom
författare är han bäst känd genom sina Letters to
his son (1774), hvilka utmärka sig genom qvickhet,
grundlighet, beundransvärd karaktersskildring, stor
observationsförmåga samt en ädel och naturlig elegans,
men hvilkas innehåll i sedligt hänseende ej höjer
sig öfver samtidens ytliga uppfattning. C:s fel voro
sjelfviskhet, en förställning, som öfvergått till
vana, samt passion för högt spel och framför allt
brist på religiösa grundsatser. A. B. B.
Chester-ost, ett slags sötmjölksost, som har sitt
namn efter engelska grefskapet Chester. Jfr Cheshire.
Chevaleri (Fr. chevalerie), ridderskap,
riddareväsende. Jfr Chevalier. – Chevaleresk,
ridderlig, storsinnad.
Chevalier [sjövalie], Fr. (af cheval, häst,
Med. Lat. caballarius, ryttare, af caballus, häst),
kavaljer, riddare; i Frankrike fordom titel på
äldste sonen af en baron; löparen i schackspel. –
Chevalier de la triste figure [-dö la trist figyr],
riddaren af den sorgliga skepnaden (Don
Quijote). – Chevalier d’honneur [-donnör],
hofkavaljer. – Chevalier sans peur et sans reproche
[-sang pör e sang röpråsch], riddare utan fruktan
och utan tadel, var en hederstitel för flere af
medeltidens riddare, såsom Bertrand du Guesclin,
de Trémouille, Bayard m. fl.
Chevalier [sjövalie], Michel, fransk nationalekonom,
född d. 13 Jan. 1806. Han slöt sig tidigt till
det saint-simonistiska partiet samt verkade både
såsom författare och framför allt såsom redaktör af
tidningen "Globe" för dess åsigter. Då regeringen år
1832 ingrep mot saint-simonisternas öfverdrifter,
blef C. såsom utgifvare af nämnda tidning dömd
till ett års fängelse för brott emot den offentliga
moralen. Han benådades likväl snart och återkallade
då hvad han yttrat emot kristendomen, äktenskapet
och familjen. Af regeringen användes han straxt
derefter i offentliga uppdrag, först i Amerika och
sedan i England, samt utgaf med anledning af sina
resor arbeten, som vunno anseende. 1840 utnämndes han
efter Rossi till professor vid Collége de France, der
han verkade genom berömda, sedermera i tryck utgifna
föreläsningar, Cours d’économie politique (1:sta
och 2:dra del. 1842–44), affattade i den vanliga
(Smithska) nationalekonomiens anda. Efter att 1848
hafva bekämpat Louis Blancs socialistiska teorier
slöt han sig till Louis Napoléon, medverkade, såsom
frihandelsvän, med Cobden till handelsfördraget
mellan England och Frankrike, utnämndes 1860 till
senator samt hade 1862 och 1867 hedersuppdrag i
afseende på verldsutställningarna i London och
Paris. I frågor rörande myntväsendet har Chevalier
ett berömdt namn. Hans arbete La monnaie (1850,
nya upplagor 1855, 1858, 1866; "Om myntet", af
O. S. Rydberg, 1867–68), som utgör tredje delen af
de förut nämnda föreläsningarna, åtnjuter stort
anseende. I tal och skrift, liksom i egenskap af
medlem i den internationella myntkonferensen i
Paris, har C. arbetat för enhet i myntväsendet, med
guldet såsom den enda hufvudsakliga myntmetallen,
och bekämpat Volovskis teori om lämpligheten att
till hufvudmyntmetaller begagna både guld och
silfver. C. G. H.
Chevalier [sjövalie], Sulpice, fransk tecknare. Se
Gavarni.
Chevallier [sjövallir], Temple, engelsk astronom,
f. 1794, blef 1835 professor i matematik och
astronomi i Durham samt var 1840–71 direktor
för det genom hans inflytande derstädes upprättade
observatoriet. Död 1873. C. var i England den förste,
som gjorde regelbundna och fortsatta iakttagelser
öfver solfläckarna.
Chevandier de Valdrôme [sjövangdie dö valdråm],
Jean Pierre Napoléon Eugène, fransk statsman,
f. 1810, var 1859–70 medlem af lagstiftande kåren,
deltog 1869 i den interpellation, som hade till
följd, att ministeransvarighet infördes, och
blef d. 2 Jan. 1870 inrikesminister uti Olliviers
kabinett. I sistnämnda egenskap uttalade han sig mot
de officiella kandidaturerna, men förfäktade på samma
gång regeringens rätt att för valmännen antyda de
kandidater, som äro henne behagliga. Vid plebiscitet
d. 8 Maj 1870 utvecklade C. en synnerlig kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
