Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chasteler - Chasuarier - Chasworth - Chatanga - Château - Chateaubriand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gränsregleringar, som företogos i anledning af Polens delning
och freden i Campo Formio. 1799 tjenstgjorde
C. som general-qvartermästare under Suvarov uti
Italien och 1800 under Krey i Tyskland. Sistnämnda
år ordnade han folkresningen i Tyrolen, der han
äfven 1805 och 1809, utan framgång, kämpade mot
fransmännen. 1813 blef han general-fälttygmästare
och 1814 kommendant i Venezia. Död 1825. C. var
den österrikiska härens utmärktaste ingeniörofficer
på sin tid, men han saknade förmåga att leda större
truppmassor.
Chasuarier, ett af Tacitus ("Germania", kap. 34)
omtaladt germanskt fylke, sannolikt beläget vid
floden Hase, i hvilket fall chasuarierna ej böra
förblandas med chattuarier. Jfr Zeuss, "Die
deutschen und die nachbarstämme" (1857), s. 113.
S. F. H.
Chasworth [tjasoörth] l. Chatsworth,
ett hertigen af Devonshire tillhörigt gods i det
engelska grefskapet Derby. På slottet finnes ett
stort bibliotek äfvensom dyrbara samlingar af
mästerverk i målare- och bildhuggarekonst. Präktig
vinterträdgård. Ruiner efter ett gammalt slott,
der Maria Stuart satt fången i tretton år.
Chatanga, flod i rysk-asiatiska
guvern. Jeniseisk. Hon utfaller i norra Ishafvet,
i den långa Chatanga-viken.
Château [sjatå], Fr. (af Lat. castellum, skans),
skans, borg, fäste, slott. Ordet förekommer i
en stor mängd franska ortnamn, t. ex. C. Haut-
Brion, C. Lafitte, C. Latour, C. Margaux, fyra
vindistrikt i franska depart. Gironde. Se vidare
Bordeaux-vin. – Château en Espagne
[sjatå an espanj] l. Château d’Espagne,
"slott i Spanien", luftslott.
Chateaubriand [sjatåbriang], François René, vicomte
de C., framstående literär och politisk personlighet,
föddes d. 4 Sept. 1768 i Saint-Malo i Bretagne. Han
tillhörde en af de äldsta adliga familjerna i nämnda
landskap och förblef hela sin lefnad i grund och
botten en sträng aristokrat. Af äfventyrslusta
och begär att komma undan den politiska oro, som
framkallades af revolutionen 1789, beslöt han
deltaga i den expedition, som 1791 afgick till
Amerika för att söka en genomfart till Asien i
nordvestlig riktning. Vid sin framkomst företog
han i stället i det inre Nord-Amerika långa resor,
som kraftigt bidrogo att utveckla hans redan förut
fina sinne för naturens skönhet. Efter underrättelsen
om Ludvig XVI:s tillfångatagande återvände han (1792)
till sitt fädernesland och gifte sig straxt efter sin
hemkomst med en fröken de Lavigne – en förbindelse,
som ingicks utan tycke och ej hindrade C. att kort
derefter lemna sin hustru för att sluta sig till de
franske emigranterna. Under några år förde han nu en
landsflyktings äfventyrliga lif och var ofta utsatt
för det bittraste armod. Från England, der han längst
uppehöll sig, återvände han 1800 till Frankrike
och började der genast en literär verksamhet, som
bildar epok inom landets literatur, så att det med
rätta blifvit sagdt, att med det nya århundradet
Frankrike inträdde i ett nytt literaturskede. 1801
utgaf C. novellen Atala ("Atala, eller tvänne vildars
kärlekshändelser i öknen" 1802), hvilken genom
sin rika känslostämning och sina praktfulla
naturskildringar utgör det förnämsta bladet i den
s. k. romantiska literaturen i Frankrike. 1802 utgaf
han ett större arbete, Le génie du christianisme,
af hvilket "Atala"’ egentligen utgör endast en
episod och som var afsedt att åter uppväcka folkets
religiösa känsla, hvilken under revolutionen blifvit
trängd tillbaka af den då herskande rationalismen. I
öfverensstämmelse med sin skaldenatur framhöll
dock C. deri hufvudsakligen det poetiska elementet
i den katolska religionen och framkallade sålunda
hos den bildade allmänheten mindre en verkligt
religiös stämning än ett romantiskt intresse för den
katolska kyrkans traditioner och medeltidsformer. I
samma riktning skref C. ytterligare ett större
arbete, Les martyrs (1809), i hvilket han, genom
att med kristendomen sammanställa hedendomen
i dess mest lockande former, sökte uppvisa den
förras ädla höghet. (För att i sina skildringar
kunna inlägga en liflig och anslående lokalfärg
hade han, åtföljd af sin hustru, 1806 företagit en
resa till österlandet, hvarifrån han återvände öfver
norra Afrika och Spanien.) Boken framkallade, trots
den hänförande stilen och de ståtliga skildringarna,
en skarp kritik, hvilken så till vida är grundad,
som den öfversinliga apparat han deri använde ej är
fullt på sin plats. 1811 utgaf C. i liknande anda
sin Itinéraire de Paris à Jérusalem. S. å. invaldes
han i Franska akademien, men tog ej genast inträde,
emedan hans minnestal öfver företrädaren, J. Chénier,
ogillades vid första läsningen och han ej ville
ändra det. Under tiden hade Napoleon fäst sin
uppmärksamhet på honom och sökt vinna honom för
sig genom att använda honom i diplomatien, men
efter mordet på hertigen af Enghien drog C. sig
tvärt tillbaka. Med restaurationen börjar hans
egentliga verksamhet som statsman och politisk
skriftställare. Af Ludvig XVIII befordrades han
först till minister i Stockholm, hvilken post han
dock aldrig tillträdde; sedan blef han ledamot af
ministèren samt slutligen, 1823, utrikesminister och
som sådan själen i Frankrikes krig mot Spanien. Snart
måste han dock lemna sin plats, slöt sig derefter till
republikanerna och slutade som moderat rojalist. I
sina politiska åsigter var C. alltså vacklande; men
tvänne principer kan han dock sägas hafva omfattat
med en viss fasthet: den konstitutionella monarkien
och tryckfriheten. Under den tid C. var diplomat,
använde han sin penna i politikens tjenst; men på
äldre dagar återtog han sin rent literära verksamhet
och skref bl. a. Mémoires d’outre-tombe (1849, utgifna
efter författarens död), som äro af stort intresse,
bl. a. för deri förekommande lifliga och tilltalande
bilder från hans första ungdom och landsflykt. –
Hans dikter i bunden stil äro korta och fåtaliga, men
han har i sin prosa inlagt en så hög poetisk skönhet,
att han deri står oöfverträffad inom den franska
literaturen. Åt den romantiska literaturriktningen
gaf han i Frankrike första ansatsen, och hans
verksamhet är i det hänseendet af stor och varaktig
betydelse. Genom det poetiska skimmer han förstod att
utbreda öfver den katolska kulten bragte han denna
religion åter till heders efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
