Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Charleroi - Charles - Charles, Jacques Alexandre César - Charles, ö i Hudsons-sundet. - Charleston - Charlestown - Charlet - Charleville - Charlière - Charlotta - Charlotta Amalia - Charlotta Elisabet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framkallade) industri och handel. – C. anlades 1666 af
Karl II i Spanien. Under krigen i slutet af förra
och början af detta århundrade spelade fästningen
en vigtig rol. Efter en hårdnackad belägring
intogs hon d. 25 Juni 1794 af fransmännen, hvarefter
fästningsverken förstördes. Efter 1815 återuppbyggdes
de af holländarna. – Nära staden ligger hytteorten
Couillet.
Charles, Eng. [tjarls] och Fr. [sjarl], personnamn,
motsvarande det nordiska Karl.
Charles [sjarl], Jacques Alexandre César, fransk
fysiker, f. 1746, d. 1823, gjorde sig förtjent om
luftseglingen, derigenom att han fyllde ballongen med
vätgas, hvarför en så fylld balong kallas charlière,
i motsats till montgolfière, en ballong, som fylldes
med varm luft. Det första försöket med en charlière
gjordes i Aug. 1783.
Charles [tjarls], ö i Hudsons-sundet. 65 kilom. (8,8
mil) lång, 30 kilom. (4 mil) bred.
Charleston [tjarlstön], stad i nordamerikanska
staten Syd-Carolina, vid en vik af Atlantiska
hafvet och på en af floderna Ashley och Cooper
bildad halfö. 56,540 innev. (1875). Rymlig hamn,
som försvaras genom flere fästen, bl. a. det från
inbördeskriget bekanta Fort Sumter. Säte for en
katolsk ärkebiskop. C. är Syd-Carolinas vigtigaste
handelsstad samt utför mycket bomull, ris och
tobak. Efter kriget har dock handeln betydligt
aftagit. – Staden, som anlades 1672, spelade en
vigtig rol i det sista inbördeskriget, som der tog sin
början d. 12 Apr. 1861, derigenom att de konfedererade
besköto Fort Sumter, som gaf sig d. 14 s. m.
Charlestown [tjarlstaun], stad i nordamerikanska
staten Massachusetts, midtemot Boston, med
hvilket det är förenadt genom flere broar. 32,040
innev. (1874). Der finnas ett statsfängelse, det
stora Mac-Lean-dårhuset, flere marinetablissement
m. m. Midt i staden, på höjden Bunkershill, står en
70 m. (235 f.) hög obelisk, upprest 1843, till minne
af det blodiga slag, som stod der d. 17 Juni 1775.
Charlet [sjarle], Nicolas Toussaint, fransk tecknare,
litograf och målare, lärjunge af Gros, föddes 1792
och dog 1845. Liksom de af folket älskade "gamle
grenadiererna" upptogos i poesien af Béranger, blefvo
de införda i konsten af Charlet, som med godhjertad,
om ock något grofkornig humor tecknade och litografierade
det första kejsaredömets folkhjeltar samt
gaf dem så bestämda och mästerliga typer, att man
snart icke längre kunde tänka sig dem annorlunda.
Den morske Chauvins typ fastställdes af honom och
vann genom hans teckningar sin stora popularitet
(se Chauvinism). R-n.
Charleville [sjarlövil], stad i franska
depart. Ardennes (Champagne), vid floden Meuse,
midt emot Mézières. 12,881 innev. (1876). Jern-
och koppargjuterier.
Charlière [-iär], fys., ett slags luftballong. Se
Charles, J. A. C., och Luftballong.
Charlotta (Maria C. Amalia Augusta Victoria Klementina
Leopoldina), f. d. kejsarinna af Mejico, dotter af
Leopold I af Belgien och dotterdotter af konung Ludvig
Filip, föddes d. 7 Juni 1840, förmäldes d. 27 Juli
1857 med ärkehertig Ferdinand af Österrike, hvilken
1864 under namnet Maximilian sattes till kejsare i
Mejico. C. var i hög grad ärelysten, och det var
till stor del i följd af hennes uppmaningar, som
Maximilian mottog kejsarekronan. Efter ankomsten
till Mejico arbetade hon med ifver på befästandet af
hans tron. Hon förmådde sin gemål att stanna qvar
i landet, äfven sedan Napoleon 1866, med anledning
af Förenta staternas hotande språk, tillbakakallat
den franska hjelpkåren, och hon begaf sig sjelf i
Aug. s. å. till S:t Cloud för att utverka de franska
truppernas qvardröjande och för att begära ytterligare
undsättning. Ändamålet med resan nåddes icke. Hon
vände sig då till Rom, i hopp att påfven skulle gå in
på ett för Maximilian gynsamt konkordat. Äfven detta
misslyckades. Medtagen af resans besvärligheter och
af själsskakningar samt öfverväldigad af förtviflan,
greps hon af vanvett. Hon vistades en tid på slottet
Miramar (nära Triest), men fördes i Juli 1867 till
Belgien, der hon sedan dess uppehållit sig på slottet
Tervueren (nära Bruxelles), åtnjutande den bästa
kroppsliga helsa, men till själen obotligt sjuk. Hon
blef enka d. 19 Juni 1867.
Charlotta Amalia, dansk drottning, dotter af
landtgrefven Vilhelm VI af Hessen-Kassel, föddes
d. 27 April 1650 och vigdes d. 12 Juni 1667, på
Nykjöbings slott, vid dåv. kronprinsen Kristian af
Danmark, sedermera Kristian V. Hennes godhet och
vänlighet gjorde henne älskad af folket, men hos sin
make lyckades hon aldrig vinna något inflytande. För
dem bland sina reformerta trosfränder, som flyktat
från Frankrike till Köpenhamn undan Ludvig XIV:s
förföljelser, utverkade hon likväl 1685 en viss
grad af religionsfrihet äfvensom tillstånd att
bygga en kyrka. När Köpenhamn år 1700, under hennes
sons, konung Fredrik IV:s, frånvaro, bombarderades
af en engelsk-holländsk-svensk flotta, uppmuntrade
hon stadens borgare till tappert försvar. Hon dog
på Charlottenborgs slott d. 27 Mars 1714 och ligger
begrafven i Roeskildes domkyrka.
Charlotta Elisabet, hertiginna af Orléans, dotter
till kurfursten Karl Ludvig af Pfalz. Hon föddes
i Heidelberg 1652, blef vid 19 års ålder gift med
hertig Filip af Orléans, Ludvig XIV:s broder, och
öfvergick samtidigt till katolska läran. Hennes
giftermål troddes skola bereda Pfalz något skydd
för fransmännen, men hade en motsatt verkan; ty när
med hennes brors död den pfalz-simmerska mansstammen
utslocknade, gjorde Ludvig XIV i hennes namn anspråk
på en del af Pfalz, och då anspråken ej godkändes,
lät han 1689 på det grymmaste sätt härja detta
land. Hertiginnans äktenskap var föga lyckligt. Såväl
detta som den allmänna ställningen i Frankrike på
hennes tid äfvensom hoflifvet i Paris och Versailles
belysas kraftigt i hennes memoarer och brefsamlingar:
Mélanges historiques, anecdotiques et critiques (1788
och 1807), Lettres inédites (1853), Briefe an die
raugräfin Luise (1867) och Briefe aus den jahren
1707–15 (1871). I sina skrifter visar hon sig sådan
som hon var i sitt lif: en djup och reflekterande
natur, genomträngd af fromhet midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
