Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chambers, William och hans broder Robert - Chambertin - Chambery - Chambly - Chambord - Chambord, Henri Charles Ferdinand Marie Dieudonne d'Artois
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtjenta skotska bokhandlare. De öppnade först
hvar för sig en bokhandel och föllagsaffär i
Edinburgh. William utgaf bl. a. flere för Skotlands
historia vigtiga arbeten, såsom Book of Scotland
(1827) och Gazetteer of Scotland (1828), Robort
skref Traditions of Edinburgh (1824), Popular
rhymes of Scotland (1826) och Histories of the
rebellions in Scotland and life of James I (1828
–30) m. fl. arbeten. 1832 förenade bröderna sina
affärer, grundade s. å. "Chambers’s Edinburgh
journal" – en veckoskrift, innehållande moraliska
och humoristiska uppsatser, berättelser och artiklar
af allmännyttigt innehåll – samt utgåfvo sedan en
mängd billiga tidskrifter och större verk, såsom
Information for the people (1842), Cyclopaedia of
english literature (1843–44) och – det förnämsta
bland alla – Chambers’s encyclopaedia (1860–68;
tredje uppl. under utgifning 1878). Robert C. är
bl. a. äfven författare till det förträffliga arbetet
Life and works of R. Burns (1857).
Chambertin [sjangbörtäng], vin-distrikt i franska
depart. Côte d’Or (Bourgogne), mellan Dijon och
Beaune.
Chambéry [sjangberi], Ital. Ciamberi l.
Sciamberi, stad i franska depart. Savoie, i
en bergdal, vid sammanflödet af floderna
Laisse och Albane. 16,486 innev. (1875).
Ärkebiskopssäte. Slott. Sidenfabrikation och
liflig transitohandel. Mineralbad. I närheten
ligger den genom J. J. Rousseau bekanta villan "Les
Charmettes". – G. var förr hufvudstad i sardinska
hertigdömet Savojen.
Chambly [tjambli], biflod till S:t Lawrence-floden.
Chambord [sjangbår], by i franska
depart. Loir-et-Cher, ej långt från Blois. Präktigt
slott, som blifvit kalladt "Touraines Versailles". Det
inköptes 1821 af de franske legitimisterna och
skänktes af dem åt hertig Henrik af Bordeaux, hvilken
sedermera kallade sig grefve af C.
Chambord [sjangbår], Henri Charles Ferdinand Marie
Dieudonné d’Artois, hertig af Bordeaux, grefve af C.,
den siste manlige ättlingen af franska huset Bourbons
äldre linie samt arfvinge till dess anspråk på franska
kronan, föddes i Paris d. 29 Sept. 1820. Hans födelse
(som inträffade sju månader efter det hans fader,
hertigen af Berry, konung Karl X:s son, fallit för
Louvels lönnmördare-kula) väckte allmän hänförelse
bland de franske legitimisterna, hvilka efter
hertigens af Berry bortgång och i betraktande
deraf att dennes broder, hertigen af Angoulême,
var barnlös, förtvinat om den kungliga ättegrenens
bestånd. "Underbarnet" (l’enfant du miracle), som
de kallade honom, döptes d. 1 Maj 1821 i vatten,
som Chateaubriand hemtat i Jordan, besjöngs af
Lamartine och fick i faddergåfva slottet Chambord,
som legitimisterna inköpt åt honom. (Planen att göra
detta inköp på statens bekostnad ogillades så skarpt
af folket – hvilket ansåg prinsen för ett understucket
barn –, att den måste öfvergifvas.) När Karl X d. 2
Aug. 1830 till följd af Juli-revolutionen nedlade
sin krona och hertigen af Angoulême sina anspråk på
henne till förmån för C., utropades denne vid slottet
Rambouillet inför de
trupper, som ännu voro dynastien trogna, till
konung under namn af Henrik V. Han måste dock några
dagar derefter följa sina fränder i landsflykt
och vistades sedan efter hvartannat på slottet
Holyrood i Edinburgh, i Prag (1832) och i Görtz
(1836). Han uppfostrades, under öfverinseende af
baron Damas, i absolutistiska och ultramontana
grundsatser, och legitimister af äkta skrot och korn,
såsom hertigarna af Blacas och Levis, voro hans
förnämste rådgifvare. För att afsluta sina studier
företog han 1840 en resa genom Ungern, österrikiska
staterna och Italien samt blef derunder flerstädes
bemött som suverän. Vid återkomsten (i Juli 1841)
led han benbrott genom ett fall från hästen och har
till följd deraf sedan dess varit något halt. Efter
tillfrisknandet besökte han flere tyska land äfvensom
England. Under denna resa tilldrog sig uppträdet
vid Belgrave square i London (d. 27 Nov. 1843),
då C. så att säga gjorde sin politiska debut
och vid mottagningen af mer än 300 legitimister,
som kommit att hembära honom, sin hyllning, öppet
framställde sig sjelf som berättigad till franska
tronen, orleanisternas konungadöme deremot som
en usurpation. Efter Februari-revolutionens utbrott
fattade hans anhängare hopp om en restauration, ja i
Paris beredde sig den republikanska regeringen att med
våld möta den väntade "Henrik V" och hans parti. Men
C. sjelf höll sig stilla och bidade, såsom han skref,
"den dagen, då Frankrike tröttnat på experimenten
och skulle vända sina blickar till honom och nämna
hans namn som en underpant på ro och räddning". Åren
1849 och 1850 uppträdde hans likväl då och då vid
Frankrikes gränser (t. ex. på legitimistmötena i Ems,
Köln och Wiesbaden) för att uppmuntra de sina. Men
"dagen" kom icke; Louis Napoleons presidcntskap,
som legitimisterna understödt och betraktat som en
räddningsplanka för sin konung, förvandlades till
kejsaredöme, något som alldeles skymde utsigten för
bourbonerna. Efter Napoleons fall, 1870, ljusnade det
åter. Valen till nationalförsamlingen i Febr. 1871
skapade en bourbonsk-orleanistisk majoritet, och
C. återvände s. å. till sitt fädernesland, der han
från slottet Chambord utfärdade en proklamation
till fransmännen. I denna hette det bland annat,
att Frankrike ej under trikoloren, utan endast
under "Henrik IV:s hvita fana" kunde återvinna
sin storhet. En sådan absolutistisk bekännelse
omöjliggjorde för ögonblicket en sammansmältning
("fusion") mellan de efter Juli-revolutionen mot
hvarandra fientliga bourbonska och orleanska
dynastierna, för hvilken sammansmältning de
klokare inom hvardera partiet redan under loppet
af 1850-talet arbetat. Men efter Thiers’ fall,
d. 23 Maj 1873, återupptogs fusionsförsöket med
framgång. Grefven af Paris, den orleanska grenens
hufvudman, besökte d. 5 Aug. nämnda år C. i Frohsdorf
och erkände honom som f. d. franska konungafamiljens
hufvudman, hvarefter C:s restauration fick stora
utsigter att lyckas. I Frankrike väntade man under
loppet af September en statskupp i detta syfte;
en deputation af nationalförsamlingens höger aflade
d. 12 Okt. ett besök hos C., och man trodde, att allt
var färdigt till handling, då offentliggörandet af
ett bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
