Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Centralrörelse, mek. - Centralsol, astron. - Centralställning, krigsv. - Centraltryckeriet i Stockholm - Centre, Canal du C. - Centrera (af Lat. centrum), fys. och astron. - Centrifugal - Centrifugalfläkt, mek. - Centrifugalkraft, mek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Centralrörelse, mek., den krokliniga rörelse, som
uppkommer derigenom att en centralkraft (se
d. o.) föranleder en materiel punkt eller en kropp
att ständigt afvika från den rätliniga bana, som
han till följd af trögheten skulle beskrifva,
G. R. D.
Centralsol, astron. Sedan man begynt föreställa sig
de s. k. fixstjernorna såsom sjelflysande, rörliga och
vår sol liknande himlakroppar samt lemnat den ännu
af Kepler omfattade åsigten att ett jämförelsevis
tunt lager fruset verldsämne omsluter desamma och
sålunda gör dem orörliga, vaknade snart intresset
att inom stjernrymderna upptäcka system, analoga
med det man hade lärt känna inom den planetariska
verlden. Kant, en af de förste bland de filosofer,
som berört denna fråga, föreställde sig, att alla
stjernor, som man kan varsna på himlahvalfvet, bilda
ett gemensamt system af för oss ofattligt stora
dimensioner. I detta system beskrifva, enligt hans
antagande, stjernorna samt äfven vår sol slutna
banor kring en i jämförelse med dessa kroppar
mycket stor, flammande massa, hvilken sålunda inom
stjernsystemet spelar samma rol som solen inom
planetsystemet. På grund deraf fick denna förmodade
massa namnet centralsol. Senare undersökningar hafva
likväl ej bekräftat Kants åsigter. Det är nu ett
faktum, att stjernan Sirius, som Kant antog utgöra
den inom stjernsystemet orörliga centralkroppen, eger
en ganska betydlig relativ rörelse inom detsamma,
och det finnes föga eller ingen sannolikhet för att
tillvaron af en dylik centralmassa, som reglerar
rörelserna för de milliontals stjernor, i hvilka
vintergatans skimmer upplöses af starka teleskop,
framdeles kommer att ådagaläggas. Derför kan analogien
med solsystemet ej mer anses ega rum. Bibehålles
benämningen centralsol, måste man således derunder
föreställa sig någonting helt annat än den dominerande
massan inom systemet.
En dylik öfvervägande centralmassa är emellertid
alldeles icke nödvändig för att ett fritt system
af materiella kroppar skall kunna ega bestånd. Om
t. ex. alla kroppar hade nästan samma massa och om
deras inbördes afstånd vore nästan lika samt derjämte
mycket stora, så att de ömsesidiga attraktionerna
blefve mycket små, så skulle dessa kroppar bilda ett
system (om alla banorna vore cirklar, ett specielt
slag af ellipsen, hade man ett s. k. globularsystem),
i hvilket hvar och en rörde sig i en elliptisk
bana, hvars medelpunkt sammanfölle med systemets
tyngdpunkt. (I solsystemet sammanfaller solen med
de elliptiska banornas ena brännpunkt.) Om nu en
stjerna händelsevis vore i denna tyngdpunkt eller i
närheten deraf och dimensionerna af dess bana derjämte
vore mycket små, skulle man kunna benämna henne
centralsol. I denna mening tillade Mädler stjernan
Alcyone i Plejaderna (sjustjernan) denna benämning,
alldenstund han trodde sig hafva ådagalagt, att
stjernorna i sjelfva verket röra sig i enlighet med de
lagar, som gälla inom ett system af den ofvan antydda
beskaffenheten. Mädlers antagande och resultat blefvo
likväl icke godkända af vetenskapen. Undersökningen
hade blifvit utförd utan en sträng geometrisk
utredning af frågans beskaffenhet.
Frågan om en centralsol är efter dessa försök
nästan bannlyst från astronomiens forskningsfält. Men
icke nog dermed: man begynner allt mer anse, att vår
sol tillhör ett stjernsystem, som ej står i något
omedelbart sammanhang med vintergatans stjernor,
och att tvärtom vintergatan i sin helhet består
af en mängd stjernsystem eller stjerngrupper, af
hvilka den, som vårt solsystem tillhör, utgör en. I
denna stjerngrupp blifver det visserligen icke
fråga om milliontals stjernor, men kanske dock
om åtskilliga hundra tusen. Dessas rörelser kunna
möjligen vara sådana, att frågan om ett centrum
eller åtminstone om en centralregion kan uppstå;
äfvenså kan läget af systemets tyngdpunkt utgöra
föremål för undersökningar, men huruvida sådana
snart skola krönas med framgång kan ännu ej afgöras.
H. G.
Centralställning, krigsv., en sådan uppställning
af trupper, att dessa med lätthet kunna uppträda
åt hvilket håll som hälst för att hindra fientliga
företag, hvilkas riktning och utförande man icke på
förhand kan med visshet förutse. Om t. ex. en fiende,
med sin styrka delad i flere kolonner, framrycker
genom olika pass i ett bergland, bör man ej
sönderdela sina stridskrafter, utan hålla dem samlade
utom bergstrakten, för att från denna ställning kasta
sig öfver och tillintetgöra en i sänder af fiendens
kolonner, då de rycka ut (debouchera) ur passen,
eller genom den hotande faran förmå dem till återtåg.
G. U.
Centraltryckeriet i Stockholm grundades 1873
af ett aktiebolag för idkande af boktryckeri,
litografi, stilgjuteri, bokbinderi och
förlagsverksamhet. Inbetalta aktiekapitalet är
341,500 kr., och denna summa kan få ökas till 1
mill. Brandförsäkringsvärdet å bolagets fastighet
är 360,000 kr., å inventarier, maskiner och lager
770,000 kr. Vid 1878 års början uppgick arbetsstyrkan
till 246 personer, af hvilka 41 qvinnor och 71
barn. Tillverkningsvärdet å samtliga afdelningarna
uppgick
1875 till omkr. 475,000 kr.
1876 " " 380,000 " och
1877 " " 475,000 "
Sänkningen för 1876 är att tillskrifva följderna
af den svåra eldsvåda, som d. 20 Dec. 1875 härjade
anläggningen.
Centre, Canal du C. [kanal dy sangtör], kanal
i franska depart. Saône-et-Loire (Bourgogne och
Mâconnais). Den förenar Saône med Loire och derigenom
Medelhafvet med Atlantiska hafvet.
Centrera (af Lat. centrum), fys. och astron., placera
de särskilda glasen (linserna) i en kikare så,
att deras hufvudaxlar falla i en och samma räta
linie. Se Axel.
Centrifugal (af Lat. centrum, medelpunkt, och
fugere, fly), som sträfvar att aflägsna sig från
medelpunkten. Jfr Centripetal.
Centrifugalfläkt, mek. Se
Centrifugalventilator.
Centrifugalkraft, mek., den af trögheten härrörande
tryckning i normalens riktning utåt, som uppkommer,
när en materiel punkt eller en kropp tvingas att
röra sig utefter en kroklinig bana. Antag t. ex. att
en kula rullar öfver en buktig yta. Till följd af
tyngdkraften trycker kulan då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
