Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Censor. 1. Fornromersk ämbetsman, som hade till ämbetsåliggande att förräta census - Censor. 2. Censor librorum, Lat., "bokgranskare" - Censor. 3. Examenscensor, person, som har i uppdrag att utöfva ledning och tillsyn vid examina - Censorinus, romersk författare i 3:dje årh. efter Kr. - Censorskollegium, censorssammanträde - Censur (Lat. censura, af censere, granska), granskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frejd ansågo ovärdiga att vara riddare, och för
öfrigt egde de att på laga skäl bevilja afsked.
Sedan censorerna på detta sätt inhemtat alla
nödiga upplysningar, upprättade de sina längder,
naturligtvis med ledning af de från förra census
befintliga, näml. mantals- och skattskrifningslängden
samt mönsterrullan. I den förra infördes alla
skattskyldiga medborgare, med tillhörande uppgifter,
efter tribus. De, som ej hade fastighet och således
ej tillhörde någon tribus, uppfördes till en början
i en särskild längd, men i en senare tid upptogos de
i tribus. Mönsterrullan omfattade alla värnpligtiga
medborgare, ordnade efter klasser och centurier, samt
med fördelning inom dessa i yngre och äldre (se
Centuria). I rullan gjordes behöriga anteckningar
om laga skäl till befrielse från krigstjenst
m. m. Till mönsterrullan slöt sig förteckningen
öfver riddarna, och tillkom det censorerna att med
lämpliga personer besätta ledigblifna platser. Den
räkning censorerna enligt uppgift anställde omfattade
dels det i skattskrifningslistan upptagna antalet
af dem, som lemnat uppgifter om sig vid census,
dels antalet värnpligtiga.
När allt var färdigt, hölls på Marsfältet åter
en sammankomst med folket, som då uppträdde i
rustning. Denna sammankomst afslutades med ett
reningsoffer åt Mars, hvilken förrättning gaf bindande
kraft åt census. Det hela kallades att grundlägga
ett lustrum eller fastställa samhällsordningen för
ett lustrum.
Under kejsaretiden förekom skattskrifning ej efter 74
e. Kr. Också hade den småningom, och i viss mån till
följd af medborgarerättens utsträckning, blifvit en
kommunal förrättning, som i de särskilda samhällena
egde rum mer eller mindre regelbundet.
b) Upprättandet af förteckningen öfver senatens
medlemmar var, genom den oviniska lagen (efter
367), öfverlemnadt åt censorerna. Det försiggick
så, att censorerna vid hvarje nytt lustrum
reviderade senatorsförteckningen och konstaterade
de under tiden uppkomna ledigheterna samt fyllde
lediga platser med behöriga personer Äfven
vid denna åtgärd hade censorerna rätt att fästa
sig vid personernas vandel och att från senaten
utesluta dem, som enligt deras åsigt gjort sig
ovärdiga att tillhöra rådsförsamlingen.
c) Ordnandet af finansväsendet omfattade : a)
förpaktning en af statsdomäner och inkomster, såsom
tull- och andra afgifter m. m.; b) skyldigheten att
vidmakthålla offentliga byggnader och anläggningar,
såsom kloaker, vattenledningar, vägar, minnesvårdar
m. m., samt att utföra nya byggnadsföretag och
anläggningar. t. ex. vägar, för hvilka ändamål
senaten anslog ett bestämdt penningebelopp
(arbetenas ombesörjande borttingades till den
minstbjudande), och c) afgörandet af ekonomiska
tvistefrågor emellan staten och enskilda, såsom
om betingsaftal, gränsregleringar, intrång på det
allmännas område m. m. I visst afseende kan man
säga, att censorerna hade att uppgöra inkomst- och
utgiftsstaten för ett lustrum, dock endast delvis.
Vidare bör märkas, att censorernas befattning med
finansväsendet icke var inskränkt till Rom, utan
omfattade statshushållningen i hela riket. Alla
aftal skulle dock slutas i Rom, och detta gaf upphof
åt de stora förpaktarebolagen, som hade sitt säte
i hufvudstaden och egde stor betydelse i
affärsverlden.
Censorernas befogenhet var i början inskränkt,
men under republikens blomstringstid, då senaten
hade makten, utvecklade den sig till allt större
omfattning. Den visade sig störst i uppsigten och
domsrätten öfver senatorers och andra medborgares
sedliga förhållande. Klart är, att censorsmakten
i detta afseende kunde leda till missbruk. Medel
att förekomma sådana funnos i nödvändigheten af
båda censorernas samverkan i fråga om censorisk
näpst samt i den särskilda ed, som de aflade,
men måhända allra mest i den rättsuppfattning,
som gjorde sig gällande inom de ledande kretsarna
och hvilken censorerna i allmänhet ej vågade
trotsa. Att högre ämbetsmän kunde genom uraktlåten
tillämpning af censorernas bestämmelser i vissa fall
göra dessa om intet, synes otvifvelaktigt. Sådan
uraktlåtenhet förekom dock ej ofta, hälst som
den kunde ådraga laga ansvar eller näpst af
efterföljande censorer. – I sin maktfullkomlighet
var censuren en storartad skapelse af den romerska
republiken, hvilken den ej häller länge öfverlefde.
R. Tdh.
2. Censor librorum, Lat., "bokgranskare", person,
som har till åliggande att, i öfverensstämmelse
med gällande lag, underkasta böcker och skrifter,
ämnade att genom trycket offentliggöras, en
föregående granskning. Jfr Censur.
3. Examenscensor, person, som har i uppdrag
att utöfva ledning och tillsyn vid examina. Nu
gällande, af K. M. utfärdade instruktion för de till
öfvervakande af afgångsexamina vid Sveriges högre
elementarläroverk, enligt stadgan af d. 11 Apr.
1862, utsedde censorer är daterad d. 20 Maj 1864.
Censorinus, romersk författare i 3:dje årh. efter
Kr. Han utarbetade några nu förlorade grammatikaliska
afhandlingar och den ännu i behåll varande skriften
De die natali (238, om födelsedagen), i hvilken
han meddelade åtskilliga historiska uppgifter af
värde och äfven behandlade kronologiska förhållanden
m. m. Arbetet är en födelsedagsskänk till en rik
gynnare, Q. Caerellius. Denna dess bestämmelse torde i
sin mån hafva medverkat till att framställningssättet
har en viss retorisk hållning och konstlad sirlighet.
R- Tdh.
Censorskollegium, censorssammanträde, de i ett sådant
sammanträde deltagande personerna.
Censur (Lat. censura, af censere, granska),
granskning. I det forna Rom betecknade detta ord
en af vissa statsämbetsmän, censorer (se Censor),
utöfvad uppsigt och kontroll öfver enskild och
offentlig sedlighet. Institutioner med likartad
uppgift funnos äfven i andra af den gamla tidens
stater, t. ex. Sparta och Athen. I det moderna
samhället betyder censur endast censura librorum –
en af offentlig myndighet verkställd granskning
af handskrifter, afsedda att genom trycket
offentliggöras, äfvensom af skådespel, ämnade att
uppföras. Till sitt ursprung hade denna censur ett
sedligt syfte, nämligen att tillse och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
