Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant / 141-142 (1880) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cellbildning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utsöndras nu på en gång cellulosa, hvilken bildar
en fast vägg tvärs öfver modercellen, på detta sätt
klyvande modercellens protoplasma i tvänne lika delar
och sålunda bildande en skarp gräns mellan de tvänne
dottercellerna. (Efter de nyaste undersökningarna,
af Ed. Strasburger, tyckes det vara cellkärnorna,
som reglera alla de rörelser i protoplasman, hvilka
ega rum vid cellbildningen.) Af hvad ofvan blifvit
sagdt framgår


Fig. 1. Cell ur den unga fröhvitan hos Phaseolus
multiflorus ("blomster-bönan), visande börjande
delning. Cellkärnan är klufven i tvänne delar,
sammanbundna genom de s. k. kärn- trådarna.
Man ser redan en antydning till den blifvande
skiljeväggen mellan dottercellerna.


Fig. 2. Tvänne just färdigbildade celler ur samma
växtdel, uppkomna genom celldelning. Cellkärnorna
ligga nu i hvarandras närhet straxt intill skiljeväggen
mellan de bägge nya cellerna.

a) att vid celldelningen två dotterceller uppstå
ur en modercell, b) att dessa celler till en
början äro ungefär lika stora, c) att modercellens
hela protoplasma-massa åtgår till bildandet af
dottercellerna, d) att ny cellvägg anlägges endast i
gränsytan mellan de bägge dottercellerna (för öfrigt
äro dessa klädda af modercellens gamla membran),
samt e) att de två dottercellerna sammanhänga med
hvarandra derigenom att de ega gemensam skiljevägg. De
vid delningen bildade dottercellerna kunna i sin
ordning på samma sätt blifva moderceller, sedan
ett tillväxande i storlek först egt rum. Anmärkas
må, att åtskilliga afvikelser från ofvan lemnade
schema förekomma, i synnerhet hos en del alger. Genom
celldelning alstras den ojämförligt största delen
af växternas kropp, näml. först och främst alla
deras näringsorgan och ytterligare en stor del af
deras fortplantningsorgan. Cellväfnaderna såväl som
kärlen äro nämligen alla uppkomna genom upprepade
celldelningsakter. – Om en genom delning uppkommen
cell skall bilda en beståndsdel i en hvilväfnad (se
Cellväfnad, bot.), så undergår han enligt regeln
betydliga, småningom inträdande förändringar, och
detta dels till innehållets, dels till cellväggens
beskaffenhet. Cell-innehållet, som hos den unga cellen
helt och hållet eller åtminstone till mycket stor
del utgöres af protoplasma, förändras vid cellens
tilltagande i storlek så, att protoplasman slutligen
blott kommer att bilda ett tämligen tunt lager, som
bekläder cellväggens insida. Cellens inre blir för
öfrigt fyldt af cellsaft eller af något eller några
af de många egendomliga ämnen, som cellerna i sig
kunna alstra (jfr Cell, bot.). I vissa hvilväfnader,
t. ex. vedprosenkymet, försvinner protoplasman
slutligen helt och hållet. Cellerna äro då naturligen
att betrakta såsom döda, såsom blotta cellskelett,
hvilka dock genom sina fysikaliska egenskaper
fortfarande kunna vara växten

till gagn (såsom saftledande och stödjande
organ). Äfven cellväggen förändras oftast och
i betydlig mån. Till en början är hon mycket
tunn och utan skönjbar vare sig struktur eller
skulptur. Småningom blir hon tjockare, och detta
ofta mycket betydligt. Dervid får hon oftast både en
inre struktur, visande sig såsom en fin skiktning,
och en yttre skulptur, beroende på uppträdandet
af olika formade upphöjningar, i synnerhet på
cellväggens insida. Cellväggens tillväxt såväl
som hennes nybildning beror på verksamhet hos
cellens protoplasma. Af denna utsöndras fortfarande
cellväggs-molekyler, som inlagras i cellväggen mellan
de förut befintliga molekylerna (eller, mera sällan,
aflagras innanför dessa på cellväggens insida). Såsom
förut är sagdt, består cellväggen såsom ung af ren
cellulosa, och hon är då färglös, tämligen elastisk
samt hygroskopisk, utan att dock svälla mycket i
vatten. Hos de äldre cellerna förlorar cellväggen
oftast sin cellulosa-natur. Cellulosan öfvergår
nämligen än till vedämne (lignin), än till korkämne
(suberin), än till slemämne (gelin) och än, ehuru mera
sällan, till andra ämnen. En cellvägg, som består af
vedämne, är hårdare och bättre vätskeledande (utan
att dock svälla mycket), men mindre elastisk. En
cellvägg af korkämne är deremot nästan ogenomtränglig
för vätskor och gaser samt i hög grad elastisk; en
sådan vägg af slemämne är i torrt tillstånd hård och
spröd, men starkt uppsvällande, då hon får tillfälle
att upptaga vatten. De nu omtalade förändringarna hos
cellernas innehåll och vägg stå uti det innerligaste
samband med och beroende af de olika uppgifter, som
cellerna i olika cellföreningar hafva att utföra. –
2:o. Vid cellafsnöringen tillgår så, att,
genom olikformig tillväxt hos modercellen, ett
litet vårtformigt utskott bildas, hvilket, då det
hunnit en viss storlek, afskiljes från modercellen
genom en tvärvägg. Enligt regeln klyfves denna
tvärvägg slutligen i två lameller, af hvilka den
ena kommer att tillhöra modercellen och den andra
dottercellen, hvarvid inträffar, att dottercellen
blir helt och hållet skild från modercellen. En och
samma modercell alstrar vanligen flere dotterceller
samtidigt eller efter hvarandra. Denna art af
cellbildning förekommer i sin typiska form endast hos
vissa svampar, t. ex. jästsvamparna. Genom
förmedlande mellanformer (i synnerhet hos algerna)
visar sig detta cellbildningssätt nära beslägtadt
med celldelningen. – 3:o. Mångcellbildning
utmärker sig derigenom att en stor mängd dotterceller
samtidigt bildas genom klyfning af en modcrcells hela
protoplasma-massa. Några cellväggar pläga ej bildas
mellan de nya cellerna. Om i modercellen finnes en
cellkärna, så upplöses denna före protoplasmans
klyfning. Dottercellkärnor bildas ej i regeln
före klyfningen. Äfven denna cellbildningsform
är tämligen sällsynt. Den finner användning vid
zoospor-alstringen hos en del alger och svampar. –
4:o. Fricellbildningen tillgår så, att modercellens
cellkärna i regeln upplöses. I stället bildas ett
större eller mindre antal nya cellkärnor. Omkring
dessa såsom medelpunkter samla sig delar af
modercellens protoplasma. Dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>