Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Cederschiöld, Per Gustaf - 4. Cederschiöld, Fredrik August - Cederström, svensk adlig ätt - 1. Cederström, Olof Carlsson - 2. Cederström, Bror - 3. Cederström, Olof Rudolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i barnförlossningskonst vid Karolinska institutet
samt 1822 professor vid nämnda läroverk och
direktör vid Allmänna barnbördshuset. Han skaffade
sig ett aktadt namn, särskildt genom sitt nit
för barnmorskeundervisningen, samt utarbetade
i detta fack flere lättfattliga handböcker och
anvisningar. Äfven som politisk författare,
riksdagsman och statsrevisor utöfvade C. en betydande
verksamhet. Han var ledamot af Vetenskapsakademien
(från 1830) och flere andra lärda samfund. Död i
Stockholm d. 12 Febr. 1848. – C. utgaf Handbok för
barnmorskor (1822, 7:de uppl. 1868), Utkast till
handbok i den instrumentala barnförlossningskonsten
(1830, 5:te uppl. 1870), Lärobok i vården om qvinnans
slägtlif (1836–39), Riksdagen i Stockholm 1719 (1826),
Handbok för riksdagsmän (1822, 3:dje uppl. 1839),
Försök att bringa Sveriges grundlagar i system
(1828) och Anmärkningar vid lagkomiténs förslag till
criminal-lag (1833) m. fl. arbeten.
4. Cederschiöld, Fredrik August, den förres son,
läkare, f. i Stockholm d. 27 Maj 1813, blef student
i Lund 1830, medicine licentiat 1839 samt kirurgie
magister och medicine doktor 1840. Efter att hafva
haft förordnande dels som bataljonsläkare vid Andra
lifgardet, dels som barnmorskelärare och som adjunkt
i obstetrik vid Karolinska institutet, blef han 1842
tillförordnad och 1846 ordinarie provinsialläkare i
Nora distrikt. Från denna befattning fick han 1851,
på egen begäran, afsked och slog sig derefter
ned som praktiserande läkare i hufvudstaden,
utnämndes 1854 till provinsialläkare i Stockholms
distrikt och har sedan 1855, med professors
namn, heder och värdighet, varit lärare vid den
i Stockholm befintliga undervisningsanstalten för
barnmorskor. Utom åtskilliga smärre uppsatser, till
stor del offentliggjorda i tidskriften Hygiea, har
C. utgifvit Lärobok för barnmorskor (1873) och Lärobok
för barnmorskor i instrumentala förlossningskonsten
(1874). Han har dessutom ombesörjt nya upplagor af
sin faders läroböcker i samma ämne. Under de senaste
ståndsriksdagarna var han en verksam ledamot af
ridderskapet och adeln.
Cederström, svensk adlig ätt, som härstammar från
biskopen Carl Carlsson i Vesterås, hvilken 1678
fick adliga privilegier och hvars barn 1684 adlades
under namnet C. En gren af slägten upphöjdes 1731
i friherrligt, en annan 1819 i grefligt stånd. Den
adliga grenen utgick på svärdssidan 1815. En af
slägtens medlemmar afsade sig, vid 1800 års riksdag,
sitt adelskap och kallade sig Claësson.
1. Cederström, Olof Carlsson, friherre, riksråd,
son af biskop Carlsson, föddes 1679 i Stockholm,
var kanslist uti inrikes civil-expeditionen,
då han 1712 fick befallning att resa till Bender
för att tjenstgöra hos Karl XII. Han deltog 1713 i
kalabaliken och var sedermera konungen följaktig ända
till Stralsund, der han uppehöll sig under belägringen
1715. Efter att hafva tjenstgjort som kansliråd (från
1721) och som medlem af upphandlingskommissionen, blef
han 1728 statssekreterare vid inrikes-expeditionen
och 1739 riksråd. Sistnämnda år kallades han till
kansler för Åbo universitet, var 1741–43
ordförande i kommissionen öfver kammarverket, 1742
i lagkommissionen samt från 1743 till sin död i
kommissionerna öfver Finlands upphjelpande och öfver
jernhandeln. 1731 blef han friherre. Död 1745. Tolf
söner buro honom till grafven.
2. Cederström, Bror, friherre, militär, den
förres sonson, f. 1754, studerade en tid
i La Rochelle, genomgick alla tjenstegraderna
vid Lifgardet samt blef (1786) generaladjutant
och öfverste i armén. I kriget med Ryssland
1788–90 deltog C. som öfverstelöjtnant vid
Lifgardet, och på sommaren 1790 förde han
befälet öfver landstigningstrupperna vid Björkö.
Sedermera stod han högt i ynnest såväl hos Gustaf
IV Adolfs förmyndare som hos denne konung
sjelf och vardt mycket använd. Han blef 1793
generalmajor, förordnades 1794 till general
en chef för artilleriet, till hvars förbättring han
samverkade med Gardell och Helvig, utnämndes 1796
till chef för Norra skånska kavalleriregementet och
1802 till president i Krigskollegium (med sedermera
tillagd titel af krigspresident). S. å. blef han
general-löjtnant. I Aug. 1808 sattes han till
öfverbefälhafvare för den s. k. vestra armén,
från hvilken följande året militärrevolten mot Gustaf
Adolfs styrelse utgick, utan att han kunde hindra
det. 1809 tog han afsked från presidentskapet
och chefsplatsen vid kavalleriet, 1812 från sina
öfriga befattningar. Död 1816.
3. Cederström, Olof Rudolf, grefve,
general-amiral, den förres kusin, föddes
i Landskrona 1764. Han tjenstgjorde 1784 som
hamnkapten på S:t Barthélemy, öfver hvilken ö
han uppgjorde en beskrifning. Sedermera deltog
han i kriget med Ryssland 1788–90 och utmärkte
sig som ledare af expeditionen till Rogervik (d. 17
Mars 1790), der virke till en rysk skärgårdsflotta
och mycken annan krigsmateriel förstördes, samt vid
anfallet på Reval och under "Viborgska gatloppet".
1795 befordrades han till öfverste, och 1796 och
1798 kryssade han med en fregatt-eskader i Nordsjön
för att skydda den nordiska handeln mot engelska
kapare. 1801 utnämndes han till konteramiral,
sändes s. å. med en eskader till Medelhafvet för att
tukta tripolitanska sjöröfvare, och slöt efter tjugo
månaders kampanj fred med Tripolis. 1808 förde han
befälet öfver en eskader, som hade till uppgift
att skydda den svenska kusten mot en befarad
fransk-dansk landstigning, och i Maj s. å.
återtog han det af ryssarna ockuperade Gotland.
Såsom vice landshöfding på denna ö (1810–11)
ådagalade han mycket nit om nationalbeväringen.
1813 förordnades han till general-befälhafvare öfver
hela den svenska sjöstyrka, som var kommenderad
mot danskarna och de med dem allierade fransmännen,
och 1814, för en kortare tid, öfver sjöstyrkan
mot Norge. 1815 kallades han till statsråd och
generaladjutant för flottorna, beklädde 1816–18
öfverståthållareämbetet i Stockholm och utnämndes
1818 till amiral, 1820 till öfver-amiral samt 1823
till general-amiral och chef för K. Maj:ts flotta,
hvilken enligt C:s s. å. utarbetade och framställda
organisationsförslag bildats genom sammanslagning af
örlogsflottan och arméns flotta. 1819 upphöjdes
han i grefligt stånd. Mot slutet af sin lysande
bana var C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
