Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Castra, Lat., läger - Castrén, Mathias Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af ofvanstående finner man hurusom romarna sökte
anordna lägret med afseende på största möjliga
säkerhet för trupperna samt på snabbheten i rörelser
och lättheten att finna rätt på qvartéren. Denna
förträffliga anordning bibehölls alltjämt, men i
samma mån som truppernas indelning förändrades och
främmande beståndsdelar tillkommo, blef naturligtvis
lägrets inrättning underkastad ändringar, ehuru den
gamla planen i sina grunddrag återfinnes äfven i
kejsaretidens läger.
Det af Hyginus beskrifna lägret skilde sig
i flere hänseenden från det polybianska. Det
hade rektangulär form, med långsidorna hälften
längre än fram- och baksidorna. Tre hufvuddelar
urskiljas deri. Den mellersta inneslöt praetorium
samt qvartér för fältherrens omgifning och
gardestrupperna m. m. Den främre, skild från den
förra af via principalis, kallades praetentura;
i den hade legater och tribuner sina qvartér. I
den bakre, retentura, som låg mellan via quintana
och bakporten, befann sig quaestorium. Truppernas
inqvartering var olika mot förut, såsom naturligt
är, då skilnaden mellan romerska medborgare och
italiska bundsförvandter upphört och legionen
blifvit annorlunda indelad. Utom legionerna funnos
under denna tid många särskilda truppafdelningar
och hjelpkårer. Legionerna lågo rundtomkring de
öfriga trupperna mellan vallen, på något afstånd
från denna, och en med vallen jämnlöpande gata af
9 m. (30 f.) bredd, via sagularis. Dessutom hade
numera qvartér för handtverksmän tillkommit äfvensom
sjuklägenheter för folk och hästar m. m. Jfr Läger.
R. Tdh.
Castrén, Mathias Alexander, finsk universitetslärare
och språkforskare, föddes d. 2 Dec. 1813 i
Tervola kapellförsamling i nordligaste delen af
Österbotten. Hans fader var då kapellan derstädes, men
blef 1821 kyrkoherde i Rovaniemi, som är beläget ännu
nordligare, alldeles under polcirkeln. Redan tidigt
blef alltså C. förtrogen med det hårda lefnadssättet
i den höga norden, och denna erfarenhet kom honom
sedan till godo under hans långvariga färder i än
mer ogästvänliga trakter. Efter faderns död (1825)
sändes han till Uleåborgs trivialskola, och 1830 blef
han student vid Helsingfors universitet, der han 1836
tog filosofie kandidat-examen. Både under skoltiden
och vid universitetet hade han att kämpa med stora
ekonomiska svårigheter.
C:s studentår sammanföllo med den tidpunkt, då ett
lifligt intresse vaknade för det finska språket och
för den finska folkpoesiens rika skatter, hvilka
just vid denna tid framdrogos i ljuset. Särskildt
utgifvandet af "Kalevala" (1835) gaf stark näring
åt detta intresse. Äfven C. genomträngdes deraf och
beslöt egna hela sitt lif åt arbete för det finska
språket, oaktadt ett dylikt arbete vid denna tid
icke kunde gifva honom någon utsigt till ekonomisk
bergning. En enda aflönad akademisk läraretjenst,
ett lektorat, fans visserligen, men äfven detta gick
han miste om genom försumlighet af den person, som
skulle inlemna hans ansökan, under det C. på sommaren
1838 var borta på en resa till Lappland. Denna resa
var den första af de färder C. företog i afsigt att
utreda frändskapsförhållandet mellan finskan och
åtskilliga andra språk, hvilka man på mer eller
mindre säkra grunder plägade hänföra till samma stam
som den förra. Frukten af denna resa blef en akademisk
afhandling om slägtskapen mellan deklinationerna
i finskan, estniskan och lappskan, De affinitate
declinationum in lingua fennica, esthonica et
lapponica (1839), med anledning hvaraf han 1840
utnämndes till docent i finska och fornnordiska
språken. Dessförinnan hade han, med understöd af
Finska literatursällskapet, 1839 gjort sin andra
resa, till östra Finland och ryska Karelen, för att
der insamla runor, mytiska traditioner, språkliga
upplysningar och i allmänhet hvad som kunde tjena
till belysning af Kalevalasångerna. Sålunda förberedd,
utförde han sin svenska öfversättning af dessa sånger
(1841), hvilken utmärker sig på en gång genom trohet
och ett poetiskt språk. Först genom den blef Kalevala
allmännare känd och värderad. I ett företal lemnade
C. en skarpsinnig kritisk framställning af sångernas
poetiska och mytiska innehåll.
I sällskap med Elias Lönnrot och till en del på hans
bekostnad företog C. på hösten sistnämnda år ännu
en resa åt norden (genom finska Lappmarken, en del
af Norge och ryska delen af Lappland). Ändamålet
var att studera dels lapparnas gudalära, dels
de lappska munarterna. På våren 1842 anträddes
återfärden till Archangel, hvarifrån Lönnrot begaf
sig hem. C. deremot hade af vetenskaps-akademien i
Petersburg fått anbud om ett större understöd för
att efter ett år börja en längre resa till Sibirien,
i ändamål att i språkvetenskapligt och etnografiskt
afseende undersöka derstädes boende samojediska
stammar, och han beslöt nu att begagna mellantiden
till utforskande af de europeiske samojedernas
språk. För detta ändamål vistades han först någon
tid i Archangel och företog sedan, med understöd
af finska statsmedel, på hösten 1842 en ytterst
mödosam färd ut på de ödsliga tundrorna. Ehuru ofta
sjuk och stundom – såsom olika troende – hotad till
sitt lif af de okunnige och fanatiske innevånarna,
fullföljde C. ihärdigt sitt mål. Han framträngde
öfver norra Ural och anlände slutligen, i Nov. 1843,
till Obdorsk i Sibirien. Der skulle han börja sitt
arbete i akademiens tjenst, men hans starkt angripna
bröst nödgade honom i stället att våren 1844 återvända
till Finland.
Redan under sin vistelse i Sibirien hade C. till
akademien hemsändt en grammatika öfver de mellan
Petschora och Ural bosatte syrjänernas språk,
hvilket han studerat under ett längre tvunget
uppehåll hos denna stam. Denna grammatika belönades
af akademien med halfva det s. k. Demidovska
priset och trycktes 1844 under titeln Elementa
grammatices syrjaenae. Efter hemkomsten undergick
C. filosofie licentiat-examen och blef 1844
promoverad till filosofie doktor. Öfriga frukter af
hans vistelse i fosterlandet voro tvänne uppsatser i
tidskriften "Suomi" (för år 1844); bland dem är Om
accentens inflytande i lapska språket (på tyska i
Petersburg-akademiens "Mémoires") af stor vigt för
den finska språkforskningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
