Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Castille, Charles Hippolyte - Castillo. 1. Diego Enriquez de C. - Castillo. 2. Bernal Diaz del C. - Castillo. 3. Alonso de C. Solórzano - Castillo. 4. Andres del C. - Castillo. 5. Juan Ignazio Gonzalez del C. - Castillon - Castlebar - Castleford - Castlereagh, Henry Robert Stewart, engelsk statsman. Se Londonderry, H. R. S. - Castleton - Castletown - Castor, zool. Se Bäfver - Castoreum, farmak. Se Bäfvergäll - Castorine, Fr., l. Kastorin - Castor och Pollux. 1. Grek. och rom. mytol. Se Dioskurerna - Castor och Pollux. 2. Astron. Se Tvillingarna - Castor och Pollux. 3. Fys. Se Elmseld - Castor-olja, farmak. Se Ricin-olja - Castovius, Erik - Castra, Lat., läger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidskriften "Le travail intellectuel" och 1848 i
förening med Fr. Bastiat tidningen "La république
française". I slutet af 1860-talet var han redaktör af
"Globe". Han är motståndare till det konstitutionella
konungadömet och vän af den absoluta monarkien. Om
denna ståndpunkt vittna hans skrifter Les hommes
et les moeurs sous le règne de Louis-Philippe
(1853), L’histoire de la seconde république française
(1854–56) och Portraits historiques au 19:me siècle
(1856–60). C:s romaner – Les oiseaux de proie
(1846–48), L’ascalante (1852; ny uppl. 1872),
Les ambitieux (1852–53), Les compagnons de la
mort (1854), La chasse aux chimères (1857; ny
uppl. 1872) m. fl. – ådagalägga en ovanligt produktiv
inbillningskraft. Dessutom har han skrifvit Parallèle
entre César, Charlemagne et Napoleon (1858) och
Histoire de soixante ans (1859–63; ofullbordad).
Castillo [-stiljå]. 1. Diego Enriquez
de C., Henrik VI:s af Kastilien kaplan och
krönikeskrifvare, användes i åtskilliga diplomatiska
underhandlingar. Hans krönika, som utkom från
trycket 1787, skildrar händelserna 1454–74 på ett
enkelt, nästan torrt sätt. – 2. Bernal Diaz del C.,
spansk historieskrifvare, f. i slutet af 15:de årh.,
åtföljde 1519 Ferdinand Cortez till Mejico, der han
dog omkr. 1560. Han skref en "sannfärdig" historia om
Nya Spaniens upptäckt och eröfring (hvilken utkom i
Madrid 1632). Trots sina fördomar och sin okunnighet
utvecklade C. i detta arbete en förvånansvärd
iakttagelse- och framställningsförmåga. – 3. Alonso
de C. Solórzano, spansk novell- och komediförfattare,
f. 1640, skref skälmromanerna El bachiller Trapaza
och Garduña de Sevilla, hvilka utkommo i illustrerade
upplagor åren 1846–48. De mest kända bland hans
öfriga verk äro Quinta de Laura (1625) och Alivios
de Casandra (1640). – 4. Andres del C., spansk
novellförfattare, var samtidig med den förre. –
5. Juan Ignazio Gonzalez del C., spansk skald,
lefde i Cadiz i början af 1800-talet och gjorde sig
mycket omtyckt för sina Saynetes (komiska scener
för mellanakterna).
Castillon [-stijång], stad i franska depart. Gironde
(Guienne), vid floden Dordogne. 3,656
innev. (1872). Betydande lökodling. 1453 vann
den franske konungen Karl VII der en seger öfver
engelsmännen under Talbot.
Castlebar [kaslbar], stad och hufvudort
i det irländska grefskapet Mayo,
prov. Connaught. Omkr. 5,000 innev.
Castleford [kaslförd], fabriksstad i engelska
grefskapet York, vid floden Aire. Omkr. 6,000
innev. Glashyttor, kolgrufvor och krukmakerier.
Castlereagh [kaslri], Henry Robert Stewart, engelsk
statsman. Se Londonderry, H. R. S.
Castleton [kasltön], by i engelska grefskapet Derby,
midt ibland Peakbergen. Blygrufvor. I närheten af
C. finnes äfven en märklig droppstensgrotta.
Castletown [kasltaun], stad på södra kusten af
engelska ön Man. Omkr. 2,600 innev. Säte för
guvernören. Parlamentsbyggnad ("house of keys").
Castor, zool. Se Bäfver.
Castoreum, farmak. Se Bäfvergäll.
Castorine [-rin], Fr., l. Kastorin, ett slags
plyschartadt tyg af ylle, halfylle eller bomull.
Castor och Pollux. 1. Grek. och rom. mytol.
Se Dioskurerna. – 2. Astron. Se Tvillingarna. –
3. Fys. Se Elmseld.
Castor-olja, farmak. Se Ricin-olja.
Castovius, Erik, universitetslärare, f. 1655 i
Karlstorps socken i Småland, blef, efter en i
största armod tillbragt ungdom, 1680 student i
Upsala, fick der anställning som lärare för Johan
Gyllenborgs söner och tog 1688 med stor utmärkelse
den filosofiska graden. 1690 framträdde han med
en på cartesiska grundsatser byggd afhandling,
De statu naturali et adventitio, hvilken åstadkom
mycket buller i det kort förut genom J. Bilbergs
uppträdande oroade teologiska lägret. Man uppsökte ett
ställe i afhandlingen, åt hvilket en politisk färg
kunde gifvas, och framställde så den nya filosofien
såsom vådlig för samhällsordningen samt dess idkare
som undersåtar af misstänkt trohet. Karl XI, till
hvilken saken inberättades, nöjde sig med att låta
varna universitetet för det sjelfsvåld, som genom en
disputation blifvet begånget. (Jfr V. E. Svedelius,
"Om förföljelsen emot Castovius och Bilberg",
i tidskr. "Frey", 1842). C. framlefde sedan flere
år ett bekymmerfullt lif, utan att något passande
verksamhetsfält för honom öppnades. Förgäfves begärde
universitetet i Dorpt honom tvänne gånger till
professor. Ovisst är af hvad skäl han ej hörsammade
kallelsen. 1698 blef han akademisekreterare i Upsala,
och 1702 utnämndes han ändtligen till professor i
moralfilosofi och helsades då af ungdomens jubel. Han
dog emellertid redan 1703.
Castra, Lat., läger. En romersk här slog, i regeln,
vid nattens inbrott ett läger, som befästes med vall
och graf. Naturligtvis kunde ett sådant äfven vara
afsedt för en längre tid; det kallades då ståndläger,
castra stativa. Lägret var af den största betydelse
i romarnas krigföring, och all omsorg användes för
att det skulle uppfylla sitt ändamål. Utstakningen
af detsamma skulle, enligt romersk landtmätaresed,
egentligen ske derigenom att två linier – den ena i
öster och vester (decumanus), den andra i norr och
söder (cardo) – drogos så, att de skuro hvarandra
vinkelrätt. Iakttagandet af väderstrecken var
dock af underordnad vigt i jämförelse med andra
omständigheter. – Lägrets form och anordning voro
olika under olika tider. Vi ega två beskrifningar
öfver ett romerskt läger: den ena af Polybios,
från puniska krigens tid, och den andra af Hyginus,
sannolikt från början af 3:dje årh. e. Kr. Dessutom
hafva lemningar efter romerska läger blifvit
upptäckta i Frankrike. Äfven de militärkolonier, som
anlades under kejsaretiden, hade lägerform och gifva
således vigtiga bidrag till frågans utredning. Här
nedan meddelade planritning af ett romerskt läger
är i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Polybios’
beskrifning och med de måttbestämmelser, som man på
goda grunder antagit.
Det här aftecknade lägret var afsedt för en vanlig
konsulshär af två legioner med rytteri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
