Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Casström, Samuel Niklas - Castagnett - Castaldi, Paufilo - Castanea Tournef., Kastanjeträd - Castaños, Francisco Xaver - Casteggio l. Chiasteggio - Casteja, Charles Louis Biodos, grefve af C. - Castelar, Emilio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inspektor vid Botaniska museum. Död 1827.– C. hade noga
studerat geografien och hade en utmärkt kartsamling,
som 1815 inköptes af regeringen för 6,000 kr. och nu
förvaras i krigsarkivet. Sina betydliga samlingar af
insekter, snäckor, växter, mineralier m. m. skänkte
han till Vetenskapsakademien. I sin ungdom uppträdde
han ofta som poet och var en ganska framstående
poetisk dilettant. 1786 fick han accessit af
Svenska akademien, för ett Äreminne öfver Lennart
Torstensson, och 1787 det stora priset, för odet
Försynen.
Castagnett [-stanjätt; af Sp. castañeta, liten
kastanj], ett musik-instrument. Se Kastanjett.
Castaldi, Panfilo, föregifven uppfinnare af boktryck
med rörliga typer, f. 1398, d. 1470, grundade i Feltre
(i Italien) en skola för de sköna vetenskaperna,
hvilken lockade till sig en mängd främlingar, i
synnerhet från Tyskland. I senare tid hafva flere
italienska författare sökt bevisa, att Johann Fust
i två år var C:s lärjunge och derunder af honom
lärde konsten att trycka med rörliga typer. Detta
har t. o. m. gifvit anledning till uppresande af
en minnesvård åt C. (1868). (Jfr Boktryckarekonst,
bd II, sp. 816.)
Castanea Tournef., Kastanjeträd, bot., växtslägte
af nat. fam. Cupuliferae, kl. Monoecia L.,
ordn. Polyandria. Dit hör C. vesca Gärtn., äkta
kastanjeträdet, ett vackert trädslag, som är vildt i
södra Europa och der mångenstädes bildar stora skogar,
synnerligast uti Italien och Grekland. Det förekommer
vildt äfven i vestra Asien och norra Afrika. I
mellersta Europa odlas detta träd tämligen allmänt
såsom prydnadsväxt och för sina ätliga frukter. Det
kan äfven odlas i Skåne, der, under milda höstar,
frukterna ej sällan mogna. – Äkta kastanjeträdet
liknar till stammen och sitt allmänna utseende
eken, men växer hastigare, så att det på 50–80 år
når samma höjd som eken på hundra, d. v. s. 50–70
f. (14,8–20,7 m.). Sedan växer det obetydligt,
men blir ganska gammalt; det kan uppnå nästan lika
hög ålder som eken (öfver 1,000 år). Bekant för
sin storlek och höga ålder är ett kastanjeträd på
Etna. Äkta kastanjeträdets blad äro stora, aflångt
lanscttlika, glänsande mörkgröna, läderartade och
i kanten grofsågade; frukterna ("kastanjerna"),
som till utseendet likna "hästkastanjens" frön (se
Aesculus), äro rundade, mörkbruna nötter, hvilka
till ett antal af 2 eller 3 äro inneslutna inom en
taggig "skål", bildad af utvuxna skärmblad. Fröen
äro ätliga och välsmakande; de utgöra mångenstädes i
södra Europa ett af den fattigare klassens förnämsta
näringsämnen. Veden är utmärkt för sin hårdhet och
fasthet samt derför tjenlig till byggnadsvirke m. m.
Ldt.
Castaños [-stanjås], Francisco Xaver,
hertig af Baylen, grefve af C. y Aragones,
spansk general, f. 1756, utbildade sig i preussisk
krigstjenst, blef 1798 generallöjtnant i spanska
armén, utnämndes 1808 till befälhafvare öfver
den utanför Gibraltar lägrade divisionen och tvang
s. å. den franske generalen Dupont de l’Etang att
kapitulera. Under Wellingtons öfverbefäl ställdes
han 1811 i spetsen för fjerde spanska
armékåren, och 1813 bidrog han väsentligen till segern
vid Vittoria. Omedelbart derefter kallades han till
medlem af statsrådet i Madrid. Under Ferdinand
VII blef han generalkapten öfver Valencia, 1825
inkallades han å nyo i statsrådet, blef sedan
president i Kastiliens råd och utnämndes 1833 till
grand af Spanien. 1843 utsågs han till drottning
Isabellas förmyndare och 1845 till senator. Död 1852.
Casteggio [-städjå] l. Chiasteggio, ort i den
italienska prov. Pavia (Lombardiet). Der stod d. 9
Juni 1800 mellan fransmän och österrikare ett slag
(äfven kalladt slaget vid Montebello), i hvilket
fransmännen segrade.
Casteja [kastösja] Charles Louis Biodos, grefve
af C., fransk diplomat, general, f. 1683, kom 1728 i
egenskap af ambassadör till Sverige. Han utvecklade
en betydande och nästan hänsynslös verksamhet för att
indraga vårt land i förbund med Frankrike och till
deltagande i polska successionskriget (1733–38). I
början sökte han vinna sitt mål genom Arvid Horn, men
slöt sedermera (i Okt. 1734) med D. N. von Höpken och
C. Gyllenborg den ödesdigra förbindelse, hvarigenom
det parti grundlades, som sedermera blef kändt under
namnet "hattarna". Emellertid lyckades han äfven förmå
regeringen till en konvention med Frankrike, d. 25
Juni 1735. När Horn i trots deraf sju veckor efteråt
förnyade ett äldre vänskapsförbund med Ryssland,
uteblef ratifikationen på den franska konventionen,
och C. började ett hetsigt anfall mot regeringen,
i synnerhet mot Horn, hvarvid han äfven tog pressen
till hjelp och verkade genom ströskrifter. På
svenska styrelsens flere gånger förnyade anhållan
blef C. rappellerad 1737. Under sista tiden af sin
vistelse i Stockholm hade han "spelat en rol, sådan
som ingen utlänning före honom i vårt land; med honom
begynte detta olyckliga och skamliga förhållande att
främmande ministrar i Stockholm nära nog i öppen dag
framstodo som partiledare" (C. G. Malmström). C. dog
1755. J. Th. W.
Castelar, Emilio, spansk statsman, föddes d. 8
Sept. 1832 i Cadix. 1857 blef han professor
i literatur och filosofi i Madrid, men redan
förut hade han vunnit ett namn som novellistisk
författare, journalist och framför allt som politisk
talare. 1864 uppsatte han tidningen "La democracia",
i hvilken han bekämpade den bourbonska regimen och
socialismen, under det han på samma gång lidelsefullt
förfäktade den individuella friheten. Ministèren
Narvaëz lät derför 1865 suspendera honom från
professorsämbetet, och då denna åtgärd framkallade
häftiga demonstrationer af studenterna och blodiga
uppträden på gatorna, tvekade man icke ens att
låta häkta honom. Från denna tid blef C. det
republikanska partiets hopp. Efter att hafva
deltagit i militärupproret i Madrid 1866 flydde
han s. å. till Frankrike, der han en tid derefter
fick underrättelse om att han blifvit dömd till
döden. Efter September-revolutionen 1868 återvände
han till Spanien, der han rönte ett entusiastiskt
mottagande. Såväl på offentliga möten i hufvudstaden
som under resor genom provinserna gjorde han nu
propaganda för republiken, under det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
