Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carlson, Fredrik Ferdinand - Carlsson, Carl (Carolus) - Carlsson, Johan Gustaf von - Carlsson, Vilhelm - Carlsund, Otto Edvard - Carludovica palmata - Carlyle, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med den svenska upplagan utgafs en tysk öfversättning,
under titeln "Geschichte Schwedens", i Heerens och
Ukerts stora samling af de europeiska staternas
historia. I disputationsform har C. framlagt
åtskilliga historiska studier: De Hemmingi Gaddii
in patriam meritis (1834) och De albis et nigris,
factionibus florentinis (1837) m. fl. Han har vidare
författat Inträdestal i Svenska akademien (minne
af C. A. Agardh, 1861) och Minne af riksamiralen
G. O. Stenbock (»Sv. akad:s Handl. LXVIII, 1873)
äfvensom personalier öfver flere kungliga personer
(prins Gustaf, Oskar I, drottning Lovisa och
Karl XV). I en 1843 utgifven broschyr, Om svenska
elementarläroverken och deras förbättring, framställde
han åsigter (t. ex. rörande nödvändigheten af
skriftliga öfningar i skolorna och af särskilda
lärarebildningsanstalter), som han sedermera
praktiskt tillämpat. Dessutom har C. utgifvit sin
vän (den tidigt bortgångne filosofen och estetikern)
E. J. F. Kjellanders "Minnen" (1842).
Carlsson, Carl (Carolus), biskop, f. 1642 i Kalmar,
blef 1659 student i Upsala och 1664 filos. magister,
besökte derefter flere tyska universitet och aflade
1667 teologie licentiat-examen i Jena, der han äfven
försvarade en teologisk afhandling. 1668 anträdde han
såsom handledare åt en ung svensk adelsman en resa
i Tyskland, Österrike, Italien, Frankrike, England
och Holland samt återkom till hemlandet 1671. Då hans
önskan att erhålla anställning som universitetslärare
ej kunde uppfyllas, blef han prest. 1672 blef han
ordinarie hofpredikant, och sedermera fick han
åtskilliga andra presterliga sysslor i hufvudstaden
och dess granskap. 1680 utnämndes han till biskop i
Vesterås. C., hvilken oriktigt påståtts vara son af
Karl X, stod länge i stor ynnest hos Karl XI. Hans
egenmäktighet och ett rykte att han vid pastorats
tillsättande gerna hade sådana män i åtanke, hvilka
tagit sig hustrur bland hans tjenarinnor – något, som
gaf anledning till en visa "om biskop Karin, domprost
Lisa och gubben sjelf" – förskaffade honom emellertid
ett skarpt bref från konungen, som "förmanade honom
nådeligen att rätta conduite", ehuru C. af domkapitlet
fått ett intyg om ryktets osanning. C. var medlem af
den kommission, som 1675 af ständerna tillsattes för
att granska förmyndarestyrelsens förvaltning. Han
bevistade riksdagarna 1678, 1680, 1682, 1686, 1693
och 1697 samt var 1678 presteståndets fullmäktig i
Riksens ständers bank. Han hade äfven en betydlig del
i utarbetandet af 1686 års kyrkoordning. 1678 fick
han adliga privilegier, och hans barn adlades 1684 med
namnet Cederström. Vid Upsala universitets jubelfest
1693 blef han teologie doktor. Död d. 14 April 1708
(ej 1707).
Carlsson, Johan Gustaf von, ämbetsman, ornitolog,
f. 1743 i Vårdinge socken af Södermanlands län, blef
1781 statssekreterare vid krigs-expeditionen och
1792 president i Vasa hofrätt, men tog 1794 afsked
frän sistnämnda ämbete, utan att hafva tillträdt
detsamma. Död i Stockholm 1801. – C. egde en stor
och dyrbar samling af väl uppstoppade foglar, hvilken
han testamenterade till Vetenskapsakademien.
Af de sällsyntare foglarna utgaf han
kopparsticks-afbildningar under titeln Museum
Carlsonianum (1786–89). I Vet.-ak:s Handlingar
meddelade han ett par ornitologiska uppsatser.
Carlsson, Vilhelm, finsk prest och andlig
skriftställare, föddes i Hvittis socken (Åbo
län) 1834, blef student i Helsingfors 1850 och
prestvigdes 1858. Han egnade sig derefter med nit
och ifver åt det presterliga kallet, först såsom
adjunkt i Birkkala (vester om Tammerfors) och sedan
(från 1805) såsom kapellan i Jämijärvi kapell under
Ikalis socken. Trots en besvärlig tjenstgöring
beredde han sig tillfälle att syssla med literära
värf, och detta i så stort omfång, att han blef en
af de mest produktive skriftställarna på finska.
Utom en mängd öfversättningar från Luther, Monod
m. fl. utgaf han mer än tjugo originalarbeten,
bland dem tvänne utmärkta sockenbeskrifningar (öfver
Birkkala och det forna Ikalis). Främst bland hans
andliga arbeten står hans stora bibelverk, det första
på finska. Han medhann likväl ej att utgifva mer än
Nya testamentet (1872) och hälften, två band, af
det gamla (1874–75), hvarjämte han i handskrift
efterlemnade ett tredje band. Död 1875, kort efter
det han som kyrkoherde flyttat till Nastola (s. om
Heinola). v.
Carlsund, Otto Edvard, mekaniker, föddes i Karlskrona
d. 1 Okt. 1809, blef student i Lund 1829 och studerade
der juridik, men lemnade snart universitetet för
att egna sig åt mekaniken, till hvilken hans håg
stått allt ifrån barndomen. Han sökte nu, till en
början i hemlandet, såväl teoretiskt som praktiskt
utbilda sig för sitt yrke. 1836–37 byggde han ångbåten
"Norrland", det första fartyg, på hvilket hans vigtiga
uppfinning af den direkt verkande ångmaskinen blef
använd. 1839 reste han till England, hvarest han fick
anställning som konstruktör vid en af landets största
mekaniska anläggningar. 1842 återkom han till Sverige
och öfvertog året derpå högsta ledningen af Motala
mekaniska verkstad. På denna plats qvarstod han
till 1870. Den omfångsrika och kraftiga verksamhet
nämnda etablissement utvecklade under hans ledning,
särskildt pä ångbåtsbyggeriets område, vittnar
nogsamt om hans betydelse för Sveriges materiella
förkofran. C. blef 1852 ledamot af Krigsvetenskaps-
och 1854 af Vetenskapsakademien. 1870–72 var han
ledamot af andra kammaren, der han representerade
Aska, Dals och Bobergs härad af Östergötlands län.
Carludovica palmata Ruiz. et Pav., en till
nat. fam. Pandaneae, kl. Monoecia L. och
ordn. Polyandria hörande, låg, palmartad växt
med underjordisk stam och stora handflikiga
(3–5-flikiga) blad. Af bladen förfärdigas de bekanta
panama-hattarna. Växten är inhemsk i Panama och
andra tropiska land i vestra delen af Syd-Amerika.
Ldt.
Carlyle [karlejl], Thomas, engelsk "essayist" och
häfdatecknare, föddes d. 4. Dec. 1795 i Dumfriesshire
(Skotland), studerade vid Edinburghs universitet
och var sedermera någon tid lärare i matematik i
Fifeshire. För öfrigt har han nästan uteslutande egnat
hela sin lefnad åt literaturen. Rektorsbefattningen
vid universitetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
