Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cardiff l. Caerdiff (fordom Caerdydd) - Cardigan, grefskap i sydvestra delen af Wales (Englad) - Cardigan, stad och hufvudort i nämnda grefskap - Cardinal l. Cardenal, Peire - Cardiocarpus Brongn., paleont. - Cardon, Johan Elias - Cardona, stad i spanska prov. Barcelona (Katalonien) - Carducci, Giosué - Carduus, bot., allmän tistel. Se Tistel - Cardwell, Edward - Carelius, Olaus (Olof) Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Australien. Staden har för sin uppkomst att tacka
de betydande jern- och stenkolsgrufvorna i Merthyr
Tydfil. Genom en kanal står den i förbindelse med
hamnen Penarth, som rymmer omkr. 200 skepp. I det
gamla slottet, nu tillhörande markisen af Bute,
satt Robert af Normandie fången 1105–34.
Cardigan. 1. Grefskap i sydvestra delen af Wales
(England). 1,794 qv.-kilom. (32,6 qv.-mil). 73,488
innev. (1871). Betydande skifferbrott. – 2. Stad och
hufvudort i nämnda grefskap, ej långt ifrån floden
Teifys utlopp i Cardigan-bukten. Stort laxfiske.
Cardinal l. Cardenal, Peire, ryktbar troubadour,
d. omkr. 1305, vid pass hundra år gammal,
var den provençalska poesiens Juvenalis. Hans
satirer äro riktade mot furstarnas orättvisa,
adelns roflystnad och slöseri, presternas förderf,
qvinnornas sedeslöshet o. s. v. Trots sina skarpa
hugg mot furstarna och adeln stod han dock i ynnest
hos bäggedera.
Cardiocarpus Brongn., paleont., gymnosperma frön
från stenkolsperioden och den permiska perioden,
vanligen af hjertlik form, vingade, påminnande om
fröen af Welwitschia, en nu lefvande gnetacé. Några
af dessa frön voro skaftade och förenade till
klaslika gyttringar; andra deremot voro oskaftade
och hopgyttrade till kottelika organ. Antagligen
tillhöra de flesta af dessa frön slägtet
Cordaites; några bland dem göra det med säkerhet.
A. G. N.
Cardon, Johan Elias, litograf, f. i Stockholm
d. 17 Okt. 1802, visade tidigt håg för teckning,
i hvilken konst han redan fått någon undervisning,
när han 1818 af ekonomiska skäl måste egna sig
åt handelsyrket. Emellertid fann han sig icke
tillfredsställd med sin nya sysselsättning,
hvarför han 1819 tog plats som gravörelev på
Forssells atelier. Samtidigt blef han lärjunge
vid Akademien för de fria konsterna, hvilken
1829 genom resestipendium beredde honom tillfälle
att i utlandet, särskildt i Paris och München,
studera litografiens teknik. Vid sin återkomst till
fäderneslandet, 1834, hade han utbildat sig till en
framstående litograf, hvilket på ett otvetydigt sätt
ådagalades af gravyrerna En osteria i Rom, Kristi
grafläggning, Spanska flyktingar m. fl. Sedan
upprättade han tillsammans med A. M. Spong en
litografisk atelier, hvarifrån under årens lopp
utgingo en mängd konstalster, af hvilka många – i
allmänhet de bästa – voro utförda af C. 1835 blef han
agré vid och 1843 ledamot af Akademien för de fria
konsterna. Död i Stockholm d. 3 Juli 1878. – Äfven
hans broder, Karl Oskar C., f. 1812, har utmärkt sig
som litograf. Hans dotter Matilda Kristina (Kerstin)
C., f. 1845, egnar sig åt målarekonsten.
Cardona, stad i spanska prov. Barcelona
(Katalonien), vid floden Cardoner. Omkr. 3,000
innev. Stark fästning. Nära staden finnes ett
berömdt stensaltberg. Af saltet, som är hårdt och
mångfärgadt, göras vaser, spegelramar m. m.
Carducci [-duttji], Giosué, italiensk lyriker,
f. 1835, blef 1855 filologie doktor och har sedan 1860
varit professor uti italiensk literatur i Bologna,
Hans egendomlighet som skald
framträder mest i hans diktsamlingar Levia Gravia (2:dra
uppl. 1868) och I decennali samt i den berömda
hymnen Inno a satana. C. är en reflexionspoet,
hans verldsåskådning är helt och hållet modern,
och hans dikter hafva blifvit kallade "versifieradt
petroleum". Han har äfven utgifvit literaturhistoriska
och kritiska uppsatser.
Carduus, bot., allmän tistel. Se Tistel.
Cardwell [-oäi], Edward, engelsk statsman,
f. 1813, blef 1838 advokat, invaldes 1842 i
parlamentet och utnämndes 1845 till sekreterare i
finansministeriet. Vid Peels död (1850) fick han
uppdrag att utgifva dennes politiska memoirer. 1852
blef han president i handelsdepartementet och
medlem af statsrådet. 1855 måste han med hela den
öfriga ministèren gifva vika för ett tory-kabinett,
men 1859 kom han med lord Palmerston åter in i
regeringen. Sedan han en kort tid fungerat som
sekreterare för Irland, blef han kansler för
hertigdömet Lancaster. I ministèren qvarstannade
han till 1866, då ett tory-kabinett åter kom till
makten. 1868 blef han medlem af Gladstones ministèr,
i hvilken han öfvertog krigsportföljen. 1871 framlade
han för underhuset en bill om arméns omorganisation
och lyckades genomdrifva afskaffandet af de säljbara
officersfullmakterna. Efter Gladstones afgång,
1874, blef han viscount och tog såsom sådan plats
i öfverhuset.
Carelius, Olaus (Olof) Petri, visförfattare,
härstammade från en gammal prestslägt i Södermanland
och föddes i Ösmo socken af Stockholms län 1702. Han
ordinerades till prest 1725, aflade 1738 examen
för kompetens att söka pastorat och fick 1739,
efter åtskilliga stridigheter, fullmakt att vara
kyrkoherde i Huddinge, Brännkyrka, Nacka och
Erstaviks församlingar i Strengnäs stift. C. var
en omtyckt prest och derjämte, enligt Gjörvells
utsago, en studerad man. Vid prestmötet 1745 var
han opponens. Död d. 12 Maj 1758. – Få poeter
torde hafva njutit större popularitet än Olof C.,
ehuru han knappast var känd till namnet. (Hos mer
än en af våra literärhistoriska författare har
han råkat att få heta "Cardius"). Han är nämligen
författaren till den allmänt kända och ännu för
några årtionden sedan allmänt sjungna Hönsgummans
visa, det enda af hans poetiska alster, som blifvit
förvaradt åt efterverlden. Denna visa, som skrefs
med anledning af Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas
kröning, d. 16 Nov. 1751, och s. å. första gången
utgafs med titeln Hönsgummans visa, som hon söng
för sig sjelf i höns-huse pä herregålen, när sista
kalase var, skildrar på ett lifligt och målande sätt
tillståndet på "herregålen" och de olika "herrskap",
som der bott under "fyra tjog år å så nitton dertill"
(d. v. s. Sveriges rike och regenthus från och med
Kristina till Adolf Fredrik). Denna visa har sedermera
utgifvits i oräkneliga upplagor och är dessutom
intagen i Geijers och Afzelii samling af Svenska
folkvisor, i Hansellis "Samlade vitterhetsarbeten
af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin"
(del. XVI, 1873) och i de flesta visböcker. Äfven
några imiterande fortsättningar till visan hafva
utkommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
