Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Calza, Ordine del (Strumporden) - Camaïeu, Fr., målarek. - Camail - Camaldoli, kloster i den italienska prov. Arezzo, på en af Apenninernas sluttningar - Camaldulens-orden - Camargue, La - Camauro - Cambacérès, Jean Jacques Régis de - Cambay, stad i britisk-ostindiska presidentskapet Bombaj. Se Kambaja - Cambert, Robert - Cambiaso, Luca, kallad Luchetto da Genova - Cambio (Kambio) - Cambio, Arnolfo di - Cambium (Kambium)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphörde 1680. Ordenstecknet var en guldstickad
och med ädelstenar prydd strumpa, som bars
omvexlande på högra och venstra foten.
Camaïeu [-majö]. Fr., malarek., enfärgad
målning. En sådan är målad antingen med ljusare
och mörkare toner af samma färg – t. ex. grått
i grått (grisaille), gult i gult (cirage) – eller
med en färg på en grund af annan färg (eller
på guld- l. silfvergrund). Detta målningssätt
var mycket omtyckt under 1500-talet. En bland
de berömdaste af alla camaïeu-målare var
Parmegiano.
Camail [-ma’j]. Fr. (af Ital. camaglio,
hufvudbonad), ett slags kapusjong, som katolska
prester nyttja om vintern; ett slags kort
damkappa med öppningar för armarna.
Camaldoli, kloster i den italienska prov. Arezzo,
på en af Apenninernas sluttningar.
Camaldulens-orden (Camaldulist- l.
Romualdin-orden), en af den helige Romualdo
(d. 1027) stiftad orden, som fick namn efter
klostret Camaldoli. Medlemmarna skulle föra
eremitlif, hufvudsakligen lefva af vatten och
bröd samt under fastan (fyratio dagar) iakttaga
tystnad. Till följd af den stränga askesen blef
orden under tidernas lopp splittrad i en mängd
olika kongregationer, af hvilka somliga
öfvergafvo, andra strängt vidhöllo de ursprungliga
reglerna. I 17:de och 18:de årh. funnos i allt
2,000 camaldulenser. På senare tiden har orden
betydligt sammansmält, så att den nu endast har
några få kloster qvar, i mellersta och södra Italien
samt i Galizien. Förr funnos äfven
camaldulensnunnor.
Camargue [-ma’rg], La, ö i Rhône-flodens
delta. 73,000 hekt. (15,5 qv.-mil). Egendomlig
för ön är en ras af stora hundar, liknande
bernhardin-hundarna.
Camauro, Ital., ett slags röd sammetsmössa,
som hör till påfvedrägten.
Cambacérès [kangbaseräs], Jean Jacques
Régis de C., hertig af Parma, fransk statsman,
f. 1753 i Montpellier, vann tidigt erkännande
som en af Frankrikes skickligaste lagkarlar, slöt
sig sedermera till 1789 års revolution och
invaldes derför 1792 i konventet. Der uppträdde
han på ett moderat sätt. Visserligen röstade han
för konungens död, men endast under den
förutsättningen att utlandet skulle med vapenmakt söka
befria honom. Ehuru denna hofsamhet gjorde
honom misstänkt hos "Berget", invaldes han i
lagutskottet, och der framlade han 1793 sin Projet
de code civil et discours préliminaire, hvilken
sedan lades till grund för "Code Napoléon".
Han fick derefter uppdrag att tillsammans med
Merlin revidera Frankrikes alla lagar. Efter
Robespierres fall (1794) bidrog han verksamt
till införande af ett mildare styrelsesätt. Någon
tid var han president i konventet och blef sedan
ordförande i välfärdsutskottet. I den senare
egenskapen medverkade han till fredssluten med
Preussen (1795) och Spanien (1796). Under
direktorium råkade han åter i misstanke hos
ytterlighetspartiet och måste till följd deraf lemna
det honom anförtrodda presidiet i "de
femhundrades råd". Efter Sieyès’ inträde i direktorium
(1799) blef han justitieminister. Han tog icke
någon del i revolutionen af d. 18 Brumaire år
VIII (d. 9 Nov. 1799), men blef icke dess
mindre af Napoleon utsedd till konsul. Genom
dennes förtroende kom han att utöfva mycket
stort inflytande på de inre angelägenheternas
gång. Särskildt om den franska rättens
utveckling gjorde han sig förtjent genom sitt
deltagande i redaktionen af "Code Napoleon". Efter
Napoleons tronbestigning (1804) blef han
ärkekansler och 1808 hertig af Parma. 1813
utnämndes han till president i regentskapsrådet.
Under "de hundra dagarna" fungerade han som
justitieminister och president i pärskammaren.
1816 blef han såsom "konungamördare" förvisad
från Frankrike, men återinsattes 1818 i alla sina
borgerliga och politiska rättigheter. Sedan lefde
han i tillbakadragenhet i Paris. Död 1824.
Utom förut nämnda "Projet de code civil" (som
trycktes 1796) utgaf han Code français, ou
collection par ordre de matières de lois de la
république (1797). C. var en mild och rättrådig
samt i intellektuelt hänseende rikt utrustad man.
Cambay [ka’mbe], stad i britisk-ostindiska
presidentskapet Bombaj. Se Kambaja.
Cambert [kangbår], Robert, fransk
kompositör, f. omkr. 1628, blef 1666 konsertmästare
hos Ludvig XIV:s moder, Anna af Österrike,
komponerade 1659 La pastorale, betecknad
såsom den första "comédie française en musique",
och 1671 Pomone, ansedd såsom den första
regelmässiga franska operan, bägge till ord af P.
Perrin. Då Lulli 1672 tillvällade sig det åt
Perrin 1669 meddelade kungliga privilegiet på
uppförande af operor, begaf C. sig till England,
der han dog 1677 såsom kapellmästare hos
Karl II. A. L.
Cambiaso, Luca, kallad Luchetto da
Genova, italiensk historiemålare, f. 1527,
utbildade sig i Rom, kallades 1583 af Filip II till
Spanien för att måla i Escurial och dog i
Madrid 1585. Han egde en utomordentlig
mekanisk färdighet, så att man sade om honom, att
han målade med båda händerna på en gång.
De flesta af hans verk finnas i Genua.
Cambio (Kambio). Ital. (af Med. Lat.
cambium; jfr Fr. change), vexel; ett slags kortspel
(42 kort i leken), kamfio. kille. – Cambio
conto, vexelkonto.
Cambio, Arnolfo di, italiensk arkitekt och
bildhuggare, f. 1232, arbetade som bildhuggare
hos Niccolò Pisano i Siena (1266), sedermera i
Neapel och Rom och bosatte sig efter 1285 i
Florens, der han uppträdde hufvudsakligen som
byggmästare. Död 1310. I Florens lade han
1294 grunden till den väldiga klosterkyrkan S.
Croce och domkyrkan S. Maria del fiore, genom
hvilka han fastställde den italiensk-gotiska
byggnadsmetoden. Ett af hans förnämsta
skulpturarbeten är Kardinal de Brayes grafvård i
Orvieto. För öfrigt är icke mycket kändt om hans
verksamhet som bildhuggare.
Cambium (Kambium). Med. Lat. (af
cambire, cambiare, om vexla; jfr Fr. changer), bot., en
med alstringsförmåga utrustad cellväfnad
(delningsväfnad, meristem), genom hvars
verksamhet stam och rot hos dikotyledoner och
gymnospermer få sin hufvudsakliga tillväxt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
