Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Callot, Jacques - Calluna, bot. Se Ljung - Callus, Lat., nybildning vid benbrott. Jfr Benbrott - Calmato, Ital. (jfr Fr. calmer, lugna), musikt., lugnt - Calmet, Augustin - Calo, Ital. (af calare, släppa ned, sjunka), handelst. - Calomarde, Francisco Tadeo - Calomnie, Fr., af Lat. calumnia, kalumni, smädelse, falsk beskyllning - Calonius, Matthias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot Rom, för att utbilda sig till konstnär. Der
blef han ertappad och återförd till hemmet, men
förnyade sitt rymningsförsök, ehuru med samma
påföljd. 1610 fick han ändtligen faderns
tillstånd att komma till Rom. Der blef han
lärjunge hos F. Tomassino, men flyttade snart till
Florens, hvarest han vidare utbildade sig under
Canta Gallina och på allt sätt gynnades af
hofvet. Efter Cosimo II:s död (1621) återvände han
till sin födelsestad, der han rönte det mest
gynsamma mottagande af hertig Henrik.
Främmande furstar sträfvade nu att få sina hoffester
och krigs bedrifter förhärligade genom C:s
radérnål. Så tillkommo Den stora karusellen i Nancy
(10 blad), Eröfringen af Breda, Ön Rés
befrielse och La Rochelles eröfring (1629) – de två
sistnämnda utförda för Ludvig XIII, hvilken
kallat C. till Paris. Fastän konstnären der
öfverhopades med ärebetygelser, återvände han redan
1632 till Nancy, der han dog 1635. – C:s
målningar äro af ringa värde; så mycket högre
skattas hans teckningar och raderingar. Rik på
idéer, rask och snillrik i dessas återgifvande,
förstod han såsom få att i det minsta format
utveckla stor elegans och sammantränga en
mängd föremål utan att förvirra ögat. Naturen
sökte han återgifva sådan han såg henne kring
sig; men stundom måste dock korrektheten i
former underordna sig under ett något
maniereradt sträfvande efter det pikanta. C:s
teckningar bindas icke af konstens stränga lagar,
utan äro snarare reflexer af de underliga
uppenbarelser, som hans rika fantasi framkallade. Han
är emellertid alltid originel och frisk. Hans
blad (omkr. 1,400 till antalet) äro merendels
etsade på hård fernissa. De fullständigaste
samlingarna finnas i Braunschweig och Dresden.
Deras innehåll är i högsta grad vexlande: scener
ur den heliga historien och ur den italienska
commedia dell’arte, baletter, karnevalsupptåg,
hoffester, belägringar och andra krigsscener,
kostymbilder, landskap m. m. Bland hans mest
berömda verk må nämnas Misères de la guerre
(2 serier), Supplicium sceleri frenum och Den
hel. Antonii frestelser (de båda sistnämnda
utställda i Stockholms nationalmuseum). I
Hammers museum (Stockholm) är C. representerad
med 70 blad.
Calluna, bot. Se Ljung.
Callus, Lat., nybildning vid benbrott. Jfr
Benbrott.
Calmato, Ital. (jfr Fr. calmer, lugna), musikt.,
lugnt.
Calmet [-me], Augustin, fransk teolog och
historiker, f. 1672, blef 1688 benedektin-munk,
1718 abbot i Nancy och 1728 i Sénones. Död
1757 i Paris. Hans förnämsta verk äro
Commentaire sur la bible (1707–16; nya upplagor
1724 och 1729), Dictionnaire historique et
critique de la bible (1722–28; senaste uppl.
1845–46) och Histoire de la Lorraine (1728),
hvilket arbete vittnar om grundlig historisk
forskning.
Calo, Ital. (af calare, släppa ned, sjunka),
handelst., sjunkande, fallande; en varas
minskning genom torkning, spillning o. d. Jfr
Calando.
Calomarde, Francisco Tadeo, grefve, spansk
statsman, f. 1775 i Aragonien, blef först
advokat, fick derefter anställning i justitieministeriet
samt följde 1808 centraljuntan till Sevilla och
Cadiz, men helsade likväl Ferdinand VII såsom
absolut konung vid hans återkomst till Spanien.
Derigenom kom han i stor ynnest hos denne och
blef expeditionschef i kolonialministeriet. Snart
(1816) förvisades han dock från Madrid, derför
att han sålt ett biskopsstift i spanska Amerika.
Vid konstitutionens återställande (1820) slöt han
sig till de liberale, men betraktades af dem med
misstroende. Sedan konstitutionen åter blifvit
upphäfd, utnämndes han till justitieminister (1824)
och utöfvade derefter i åtta år en nästan
oinskränkt makt, som han använde på det mest
frihetsfientliga sätt. Oaktadt han hårdt straffade
hvarje misslyckadt carlistiskt uppror, sökte han
ställa sig väl hos don Carlos. När Ferdinand
VII 1832, efter ett häftigt giktanfall, ansågs för
död, var C. den förste, som helsade don Carlos
såsom konung. Sedermera, när Ferdinand
tillfrisknat, förmådde han denne att utfärda ett
dekret, hvarigenom den saliska lagen (arfsrätt
till tronen endast på svärdssidan), hvilken förut
upphäfts, åter fick gällande kraft. C., som
utfört denna intrig i don Carlos’ intresse, störtade
derigenom sig sjelf. En tid derefter förklarade
nämligen konungen, att han var medvetslös, när
dekretet undertecknades, och C. förvisades från
hofvet. För att undgå häktning flydde han 1832
till Frankrike, der han dog 1842.
Calomnie [-låni], Fr., af Lat. calumnia,
kalumni, smädelse, falsk beskyllning.
Calonius, Matthias, universitetslärare,
lagtolkare och statsman, föddes d. 27 Dec. 1737 i
Saarijärvi socken i Finland. 1757 blef han
student i Åbo och 1763 amanuens vid det
akademiska konsistoriet samt erhöll 1764 – tvärt emot
det akademiska bruket – kanslerens tillåtelse
att utan respondens försvara en afhandling, De
nova facie orbis europaei, circa saeculum
reformationis exorta. Sistnämnda år blef han docent
i ekonomi, och 1768 antogs han till sekreterare
hos "Riksens ständers till undersökning om
kungsgårdarna och schäferierna i
storfurstendömet Finland utsedde deputerade". 1769
förordnades han att bestrida adjunkturen i filosofiska
fakulteten och den dermed förbundna
universitetssekreterarebefattningen. 1778 intog C.
professuren i juridik, hvilken han innehade i nära
fyratio år, hvarunder han tre gånger förvaltade
rektorsämbetet. 1793–1800 var han ledamot
af Högsta domstolen i Stockholm och tjenstgjorde
samtidigt äfven såsom medlem i den komité,
hvilken hade att utarbeta en förordning om
skogarna. Efter Finlands förening med Ryssland
utnämndes C. (1809) till prokurator i
regeringskonseljen för Finland, från hvilken syssla han
erhöll afsked 1816. Han afled d. 13 Sept, 1817.
Såsom rättslärd innehar C. ett af de allra
främsta rummen i den svenska lagfarenhetens
historia. Det egendomliga i hans akademiska
bana gifver vid handen, att hans öfverlägsna
förmåga framträdt särdeles tidigt och blifvit
tillbörligen uppskattad. Redan hans förut nämnda
arbete, af hvilket endast tre häften utkommo och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
