Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Calderon, Pedro, de la Barca Barreda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andakt. Det är, som om han i dessa festspel
velat förvandla hela universum till en enda
jättelik monstrans, der den oändlige skulle i en
omedelbar närvaro tillbedjas och prisas af de troende.
Också äro, enligt samtida landsmäns omdöme,
C:s autos de af hans verk. på hvilka hans
författarerykte förnämligast grundar sig, och om
också barn af andra land och andra tider icke
känna sig så djupt gripna af dem, kan dock ej
ens den mest protestantiske kritiker förneka, att
de äro det märkligaste och konstnärligaste, som
en katolsk mystik någonsin skapat. C. författade
ej mindre än 73 dylika festspel för
Kristi-lekamens-fester i Madrid, Toledo och Sevilla.
Om man, för att lätta öfversigten öfver den
brokiga mångfalden af alla C:s dramer, till den
andra hufvudflocken, verldsliga skådespel
(comedias humanas), räknar alla dem, i hvilka
den yttre handlingen förnämligast genom en
invecklad intrig eller underbara, öfverraskande
situationer tager åskådarens uppmärksamhet i
anspråk, kan man derunder inbegripa ej
allenast de vanligen s. k. comedias de capa y
espada (skådespel ur hvardagslifvet, alldenstund
kappa och värja utgjorde det förnämsta i den
spanske ädlingens hvardagsdrägt), utan äfven
största delen af dem, som, vare sig tragiska eller
komiska, icke kunna hänföras till den följande
och till hvilka C., liksom till sina autos,
hemtade ämnen dels ur den spanska sagan och
historien, såsom i El médico de su honra (Sin
äras läkare) och El alcalde de Zalamea
(Domaren i Zalamea), dels från forntidens historia,
såsom i La gran Zenobia (Den stora Zenobia),
Los cabellos de Absalon (Absalons hår), och
Duelos de amor y lealtad (Kamp mellan kärlek
och pligt), dels från äldre noveller och romaner,
såsom i La puente de Mantible (Bryggan
vid Mantible), och El jardin de Falerina
(Falerinas trädgård), dels, så vidt man känner, ur
sin egen uppfinning, såsom i El pintor de su
deshonra (Sin egen vanäras målare), La señora
y la criada (Hertiginnan och tjensteqvinnan),
och Basta callar (Tiga är nog). Bland dessa
hafva dock de förstnämnda, de s. k.
"comedias de capa y espada", vunnit det största ryktet,
såsom karakteristiska för tidens seder och såsom
de förnämsta intrigstycken någon dramatisk
literatur har att uppvisa. Bland dem äro de
mest framstående: Antes que todo es mi dama
(Min älskade framför allt), La dama duende
(Tomtebissen), El escondido y la tapada (Den
gömde och den beslöjade), Peor está que estaba
(Allt värre och värre) och Los engaños de un
acaso (Så kan slumpen foga). Titeln på det
sistnämnda dramat skulle lämpligen kunna
nyttjas såsom en träffande karakteristik af alla de
dramer, som höra till detta slag; ty onekligt är,
att det hufvudsakligast är slumpen, om också
en mycket fintlig och skalkaktig, som orsakar
den invecklade handlingen. De flesta styckena
äro nämligen sammansatta efter ungefärligen
följande mönster. En ung spansk riddare
anländer från Flandern eller Italien och söker om
natten på Madrids gator efter den väns bostad,
hos hvilken han skall taga in. Plötsligt visar
sig ett beslöjadt fruntimmer, som beder om hans
skydd. Som riddare kan han ej vägra detta,
och så följer han den okända till hennes bostad.
Denna okända är ingen annan än hans väns
syster. Denne vän deremot är i sin ordning
förtjust i ett annat fruntimmer, som är väninna till
nämnda syster, hvilken honom ovetande
blifvit den nyss anlände riddarens utkorade brud.
Dertill kommer ytterligare en tredje riddare,
som är det beslöjade fruntimrets försmådde
älskare. Af allt detta uppstår en mängd
invecklade uppträden: tvänne beslöjade damer förvexlas
oupphörligt med hvarandra; den ena
lyssnar bakom en dörr till en kärleksförklaring,
som af misstag riktas till den andra; den ene
af älskarna gömmer sig, då han får höra buller;
den andre upptäcker honom och tvingar honom
till ett envig, som afbrytes genom ankomsten af
den beslöjade damens broder. Efter ytterligare
misstag löses slutligen knuten på samma sätt som
den invecklats, och dramat slutar med två eller
tre giftermål, oberäknadt "graciosons" (tjenarens,
som i de spanska dramerna spelar narrens rol),
hvilken fär kammarjungfrun. Oaktadt alla
spännande situationer, alla öfverraskande uppträden,
oaktadt all den finhet och det behag, som
utvecklas i dialogen, kan dock ett dylikt abstrakt
schema, om det än döljer sig under aldrig så
många variationer, ej undgå att orsaka en viss
enformighet, öfver hvilken t. o. m. C. sjelf
skämtar i ett par af sina dramer: No hay burlas con
el amor (Skämta ej med kärleken) och Bien
vengas mal, si vienes solo (Välkommen olycka, om
du kommer ensam). Antalet af de dramer, som
kunna hänföras till denna flock, stiger till ej
mindre än 73.
För sitt rykte såsom en af verldens störste
skalder har dock C. att tacka de förnämsta af
de dramer, som höra till den tredje flocken, de
så kallade andliga skådespelen (comedias
divinas). Man kan nämligen dit räkna ej
allenast dem, hvilka uppenbarligen hafva ett religiöst
motiv, såsom El principe constante (Den
ståndaktige fursten) och La devocion de la cruz
(Vördnad för korset), och dem, till hvilka
ämnena äro hemtade från helgonlegenden och som
sluta sig till medeltidens mysterier, såsom El
purgatorio de san Patricio (Sankt Patriks
skärseld) och El mágico prodigioso (Den mäktige
besvärjaren), utan äfven dem, i hvilka den
religiösa grundtanken alltigenom döljer sig under
en symbolisk omklädnad, såsom La vida es
sueño (Lifvet är en dröm). Om också en och
annan bland dessa, t. ex. "La devocion de la
cruz" genom sin till ytterlighet drifna katolska
grundtanke kan gifva C:s vedersakare grundade
skäl att kalla honom för "inkvisitionens skald",
så måste man dock å andra sidan erkänna,
att religiös känsla och religiös tro icke funnit
ett varmare och mera konstnärligt uttryck än i
åtskilliga andra af de dramer, som tillhöra denna
flock, t. ex. "El mágico prodigioso" och "La vida
es sueño", hvilka dessutom äro de bästa, som
flutit ur C:s penna. I dem är tankens djup
förenad med en fullkomlighet i anläggning och
form, som än ytterligare förhöjes af språkets
österländska bildprakt. De kunna derför ej
olämpligt förliknas vid dessa storartade spanska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
