- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
1517-1518

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cajan, Johan Fredrik - Cajetanus (Gaëtano), den helige - Cajetanus, Tomas, egentligen Jacopo de Vio - Cajus och Caja, äfven Gajus och Gaja, romerska förnamn - Cakyamuni, namn på Buddha - Calabózo, hufvudstad i prov. Quárico i sydamerikanska republiken Venezuela - Calabrese, italiensk måare. Se Preti - Calabria, italienskt landskap. Se Kalabrien - Caladium Vent., bot. - Calagurris, fordom stad i Spanien. Se Calahorra - Calahorra, stad i spanska prov. Logroño - Calais, befäst stad i franska depart. Pas de Calais (Picardie) - Calamagrostis, bot. - Calamaria, zool. - Calamatta, Luigi - Calame, Alexandre - Calamianes, en till Filippinerna hörande ögrupp. Omkr. 20,000 innev. - Calamin (Kalamin), miner.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Cajan, Johan Fredrik, finsk häfdatecknare,
f. 1815 i Sotkamo, prestvigdes 1842 och blef
kapellan i Piippola 1857. Som redaktör af
folkbladet "Meniläinen" började han utarbeta sin
Suomen historia, hvilken 1846, i en mycket
tillökad upplaga, utgafs af "Finska
literatursällskapet" såsom dess första vetenskapliga
publikation (2:dra uppl. 1866). Arbetet omfattar
endast hednatiden och den katolska tiden, men
intager, såväl genom framställningens förtjenst
som derigenom att det är det första på finska
skrifna originalverket i Finlands historia, ett
framstående rum i Finlands literatur. E. G. P.

Cajetanus (Gaëtano). 1. Den helige C.,
f. 1480, härstammade från en vencziansk
grefveslägt, blef protonotarie hos påfven Julius II,
upprättade flere sjukhus och stiftade 1527
teatin-orden, hvars uppgift är undervisning och
sjukvård. Han dog 1547 och blef kanoniserad af
Klemens X. – 2. Tomas C., egentligen Jacopo
de Vio,
lärd skolastiker, f. 1469, blef 1508
dominikan-general, 1517 kardinal och 1519
biskop i Gaëta. 1523 sändes han som legat till
Ungern. Död 1534. C. är känd genom sina
försök att 1518 i Augsburg förmå Luther till
att återkalla sina läror samt genom en frisinnad
kommentar till bibeln (1639).

Cajus och Caja, äfven Gajus och Gaja,
romerska förnamn. De användes vid äktenskaps
ingående i formeln quando (ubi) tu Gajus, ego
Gaja,
hvilken af bruden uttalades såsom en
förklaring, att hon skulle tillhöra mannen såsom
hans egen, eller, ursprungligen, att hon inträdde
i hans familj. Det tyckes nämligen som om
Cajus (= Gajus, Gavius) i äldre tider varit ett
slägtnamn. R. Tdh.

Cakyamuni [tsja-], namn på Buddha.

Calabózo, hufvudstad i prov. Quárico i
sydamerikanska republiken Venezuela, vid floden
Quárico. Omkr. 5,000 innev. Det är bekant
bl. a. genom Bolivars afgörande seger öfver
spaniorerna d. 24 Juni 1821.

Calabrese, italiensk målare. Se Preti.

Calabria, italienskt landskap. Se Kalabrien.

Caladium Vent., bot., ett i Amerikas tropiska
delar inhemskt växtslägte af nat. fam. Aroideae,
kl. Monoecia L., ordn. Polyandria. Den knöliga
rotstocken af åtskilliga arter, t. ex. den i
Brasilien växande C. bicolor Vent., nyttjas såsom
näringsämne. Flere arter, bl. a. den nyssnämnda,
äro – för sina stora, vackra, oftast hjertlikt
pil-lika, tvåfärgade eller på olika sätt fläckiga blad
– omtyckta prydnadsväxter i varmhus. Ldt.

Calagurris, fordom stad i Spanien. Se
Calahorra.

Calahorra, stad i spanska prov. Logroño
(Gamla Kastilien), vid floden Ebro, på den
fruktbara högslätten Rioja. Omkr. 7,000 innev.
Biskopssäte. På samma plats låg fordom staden
Calagurris, genom hvars intagande Pompejus
gjorde slut på romarnas krig mot Sertorius (72
f. Kr.). I C. föddes Quintilianus 35 e. Kr.

Calais [-lä], befäst stad i franska depart. Pas
de Calais (Picardie), vid den smalaste delen af
Engelska kanalen (sundet vid C.). 12,843 innev.
(1872). Betydande industri, handel,
skeppsbyggeri och fiske. Sjöbaden äro mycket

omtyckta. Hamnen, som på senare tider blifvit
mycket förbättrad, rymmer 100 skepp och har
tre fyrtorn. C. är den vigtigaste öfverfärdsorten
till England och besökes årligen af mer än
200,000 resande. Med Dover är det förenadt
genom en underhafstelegraf. Såsom uppehållsort
för omkr. 5,000 engelsmän har det fått en
engelsk prägel. C. anses vara det Portus Jecius,
hvarifrån Caesar företog sin andra expedition
till Britannien (54 f. Kr.). Före 13:de årh. hette
det Scalas. 1347 eröfrades det af Edvard III,
efter en lång belägring, och 1558 återtogs det
af fransmännen, under Frans af Guise. 1595
togs staden af spaniorerna, hvilka dock måste
lemna den tillbaka 1598, genom freden i
Vervins. Utanför C. blef 1588 den s. k. stora
armadan förstörd af engelsmännen, och 1639
tillintetgjorde der den holländske amiralen Tromp
den spanska silfverflottan.

Calamagrostis, bot., växtslägte tillhörande
familjen Gramineae. De många arterna – i
Skandinavien 10 – äro alla högväxta, grofva
gräs. Några förekomma på backar, de flesta på
sidlända ängar, der de ofta utgöra en betydlig del
af gräsvegetationen. Då de ej hafva några
framstående egenskaper, sakna de namn i folkspråket;
i systematiska arbeten upptagas de under namnen
kärrör, backrör, skogsrör o. s. v. S. A.

Calamaria, zool., ett i Indien och på de
ostindiska öarna lefvande slägte oskadliga ormar,
typ för en på former rik familj, Calamariidae,
som skiljer sig från snokarna hufvudsakligast
derigenom att de plåtar, som täcka hufvudet
och som vanligen äro karakteristiska både till
läge och antal, på dessa ormar visa en (för de
olika slägtena på ett olika sätt framträdande)
benägenhet att sammansmälta. De flesta arterna
af denna familj lefva i de varma landen; några
få af dem trädas i det tempererade
Nord-Amerika, andra i sydligaste delen af Afrika. F. A. S.

Calamatta, Luigi, italiensk kopparstickare,
f. 1802, kom 1822 till Paris, blef 1837
professor vid kopparsticksskolan i Bruxelles och fick
sedermera samma befattning i Milano, der han
dog 1869. Till en början graverade han efter
moderna mästare, t. ex Ingres (Ludvig XIII:s
bön,
Stockholms nationalmuseum), Ary Scheffer
och Delaroche, samt utgaf åtskilliga porträtt, af
hvilka hans blad efter Napoleon I:s dödsmask
är det mest bekanta. Senare vände han sig till
de äldre italienske mästarna: Rafael (Freden,
Madonna da foligno
), Leonardo da Vinci (Mona
Lisa Gioconda
), Giulio Romano m. fl.

Calame [kalam], Alexandre, schweizisk
landskapsmålare, lärjunge af Diday. f. 1810,
d. i Mentone 1864, vann utomordentligt bifall
genom sina färg- och fantasirika framställningar
af alpverlden. De fyra dagstiderna och De fyra
årstiderna,
åtta landskap, räknas till hans mest
betydande arbeten. För sin stora popularitet
hade han emellertid att tacka förnämligast sina
litografier och raderingar.

Calamianes, en till Filippinerna hörande ögrupp.
Omkr. 20,000 innev.

Calamin (Kalamin), miner., Kisel-galmeja,
vigtig zinkmalm, sammansatt enligt formeln 2ZnO
+ S1O2 + HO. Som ren, ofärgad, håller den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 15:34:01 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfab/0767.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free