Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Böhmiska (Tsjechiska) språket och literaturen - Böhmiska stenar - Böhtlingk, Otto - Böja, socken i Skaraborgs län - Böjbarhet l. Böjlighet, mek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvaremot poesien småningom förföll. De enda
nämnvärda dikterna äro några husitiska inlagda
sånger. – Perioden 1526–1620 räknas såsom
den tsjechiska literaturens gyllene tidsålder. Alla
vetenskaper, liksom ock de sköna konsterna,
odlades med ifver, i synnerhet under konung
Rudolf (1576–1611), och språket vann allt mera i
stadga. Under denna tid utarbetades
Kralic-bibeln (1579–93), af åtta andliga, under
öfverinseende af Johan af Zierotin. Den är ett
mönster af renhet, elegans och korrekthet i
språkligt hänseende. Emellertid tyckes
literaturalstrens inre värde ej motsvara deras antal
och omfång. De mest betydande skalderna,
psalmsångaren Georg Streyc och hofpoeten
Simon Lomnický, kunna ej ställas i
jämbredd med t. ex. den samtida polske skalden
Kochanovski. Under den allmänna förföljelse,
som drabbade de böhmiske "kättarna" och
"rebellerna" efter slaget på Hvita berget (1620),
upptändes jesuiternas raseri äfven mot den
tsjechiska literaturen, och en allmän
bokförföljelse började, som ej slutade förrän långt
inne i 18:de årh. Den 1760 aflidne jesuiten
Ant. Konias kunde berömma sig af att hafva
uppbränt 60,000 tsjechiska böcker. Under
sådana tider kunde naturligtvis ingen lifskraftig
produktion komma i fråga. Slavata (d. 1652,
en af de kejserlige ståthållare, hvilka 1618 af
en skara protestanter blefvo utkastade genom
ett fönster på slottet i Prag) skref en utförlig
historia om sin tid, och Paul Skala
författade en allmän kyrkohistoria. J. A.
Komenský (Comenius) hör ock till nämnda period.
Under hela denna tid trycktes tsjechiska böcker
på utländska orter; slovakerna i Ungern voro
de, som under det halftannat århundrade långa
förfallets tid företrädesvis vårdade det
tsjechiska språkarfvet.
Sedan genom kejserliga förordningar (1774
och 1784) det tyska språket blifvit
obligatoriskt i alla Böhmens skolor, började flere
framstående män – Frans Kinský, Pelzel m. fl.
–, för hvilka modersmålets undergång syntes
nära förestående, egna sin omsorg åt dess rykt
och vård. Pelzels Nová krónika ceská
(1791–97) är ännu en af de bästa handböckerna i
Böhmens historia. En betydelsefull verksamhet
utöfvade äfven Frans Prochaska, Josef
Dobrovsky, kanske den störste språkforskaren
på det slaviska området, och den mångsidigt
bildade Anton Puchmayer (d. 1820),
grundläggaren af den nyböhmiska poesien och
dessutom bekant såsom god öfversättare. Josef
Jungmann (d. 1847) lyfte genom sina
mästerliga öfversättningar af Chateaubriands "Atala"
(1805) och Miltons "Paradise lost" (1811) sitt
folks poetiska språk till en förut knappast anad
höjd. De nationella sträfvandena fingo ny fart,
när Hanka 1818 började offentliggöra de
ofvannärnnda handskrifterna. Samtidigt började
man upptaga ord dels ur den äldre
språkskatten, dels ur andra slaviska språk. Böhmens
mest framstående skald från denna tid är Kollar,
hvilken i sitt berömda verk Stávy dvera gaf
det första uttrycket åt panslavismens idé, som
redan af Dobrovský kallats till lif. Celakovský
har vunnit rykte bl. a. såsom en lycklig
efterbildare af folkvisan, och B. Jablonský har
med stor framgång försökt sig på flere af
poesiens fält. Om språkets rykt hafva i synnerhet
Jungmann, Marek, Hanka, Schafarik
(Safarik) och M. Hattala gjort sig förtjenta.
Efter de revolutionära rörelserna 1848 har en
mängd politiska tidningar uppstått. Bland den
nyaste tidens skalder var K. H. Macha (d. 1836)
den mest firade. Han var upphofsman till den
romantiska eller s. k. ungböhmiska skolan,
såsom hvars representanter ytterligare må nämnas
Pfleger (d. 1875), Hálck (d. 1874), Neruda,
Heiduk, Svatopluk, Czech, E. Jahn samt
dramaturgerna Bozdjech och Vlcek. Bland
historieskrifvarna stå Palacký och Tomck
främst, bland arkeologerna Schafarik, hvars
Slovanské starozitnosti (2:dra uppl. 1862–64)
är ett klassiskt verk. En real-encyklopedi,
Slovnik naucný, grundades 1859 af Rieger
och fullbordades 1874. År 1875 utkommo på
böhmiska språket i allt 108 tidningar och
tidskrifter. Åtskilliga privata inrättningar (såsom
Böhmiska museet i Prag, stiftadt 1818) och
föreningar hafva ej obetydligt bidragit till
höjandet af det tsjechiska nationalmedvetandet och
derigenom till främjandet af den inhemska
literaturen. (Öfver den under trettioåriga kriget
i Böhmen vunna rika samling af böcker och
handskrifter, som förvarats i svenska bibliotek
finnes en förteckning af B. Dudik i det af
honom 1852 utgifna arbetet "Forschungen in
Schweden für Mährens geschichte".)
Böhmiska Stenar, några slags ädelstenar,
som finnas i Böhmen, såsom rubiner (från
Riesengebirge), topaser, jaspisstenar, safirer och
böhmiska granater; äfven bergkristaller och
såsom ädelstenar färgad och slipad glasfluss.
Böhtlingk, Otto, tysk orientalist, f. 1815 i
Petersburg, af tyska föräldrar, blef 1855
medlem, af vetenskapsakademien i nämnde stad, men
flyttade 1868 derifrån till Jena. Han har
utgifvit många goda arbeten, bl. a. Kalidasas
"Sakuntala" (1842, text med öfversättning),
Sanskrit-chrestomatie (1845), Ueber die sprache der
jakuten (1851), Indische sprüche (2:dra uppl.
1870–73), samt i förening med Rud. Roth
utarbetat Sanskrit-wörterbuch (1853–75), ett
mycket värdefullt lexikon, som fullständigt upptager
hela den gammalindiska literaturens språkskatt.
Böja, socken i Skaraborgs län, Vadsbo
härad. Tillsammans med socknarna Lerdala och
Timmersdala har hon en areal af 7,426 hekt.
(15,043 tnld). 9 ofm., 8 3/4 fm. mtl. 561 innev.
(1877). Annex till Berg, Skara stift, Billings
kontrakt.
Böjbarhet l. Böjlighet, mek., en kropps
egenskap att kunna böjas utan att brista.
Böjligheten är väsentligt olika för olika kroppar och
beror af dessas form, af det ämne, hvaraf de
bestå, samt af den mekaniska eller fysiska
behandling de undergått. Så t. ex. eger dragen
jerntråd långt större böjlighet efter
glödgningen än före denna. Böjligheten står i nära
sammanhang med spänstigheten och
tänjbarheten. Jfr Böjning, Spänstighet och
Tänjbarhet. G. R. D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
