Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Böhmen, fordom sjelfständigt konungarike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
230, och antalet befordrade telegram 1,762,300.
1869 funnos i B. 372 städer och 226 köpingar.
Befolkningen. Innevånare-antalet uppgick
1876 till 5,361,506 personer, hvaraf 2,561,687
män och 2,799,819 qvinnor. Till nationaliteten
äro 61 proc. tsjecher (slaver), 37 proc. tyskar
och 2 proc. judar. Tsjecherna bo i det inre
af landet samt i dess östra och sydöstra delar;
tyskarna hafva slagit sig ned i gränsdistrikten.
Största delen af innevånarna (96 proc.) tillhör
den romersk-katolska kyrkan. Endast omkr.
100,000 protestanter finnas, och af dessa äro
öfver hälften reformerta.
Andlig kultur. Undervisningsväsendet
intager en för ett katolskt land jämförelsevis hög
ståndpunkt. För den högre undervisningen är
sörjdt genom ett universitet samt ett tyskt och
ett tsjechiskt polytekniskt institut – alla i Prag.
Af högre tillämpningsskolor märkas:
handelsakademierria i Prag och Reichenberg,
landtbruksinstituten i Liebwerda och Tabor,
skogsskolan i Weisswasser, bergsskolan i Przibram,
konstakademien och musikkonservatoriet i Prag,
två döfstum-institut, flere slöjdskolor och tre
landtbruksskolor. Elementar-undervisningen
ombesörjes genom 55 högre och lägre läroverk.
1874 funnos 4,546 folkskolor med 689,467
lärjungar. Skolgången är obligatorisk för barn
mellan 6 och 14 år. För lärares utbildning
finnas 6 tyska och 5 tsjechiska seminarier, för
prestbildningen 5 teologiska läroverk. Till
höjande af det andliga lifvet bidraga böhmiska
nationalmuseet ("Ceské museum", stiftadt 1818)
och böhmiska vetenskaps-samfundet, bägge i
Prag.
Författning och förvaltning. B. är ett
ärftligt konungarike. Dess författning grundar
sig företrädesvis på det kejserliga patentet af
d. 26 Febr. 1861 och lagen om omedelbara
riksråds val af d. 2 April 1873. Till
deputerade-kammaren i cisleithanska riksrådet sänder B.
92 medlemmar. Landets enskilda angelägenheter
afgöras af en landtdag, bestående af 5
sjelfskrifna (de fyra biskoparna samt universitetets
rektor) och 236 för sex år valda ledamöter,
näml. 70 representanter för de store godsegarna,
87 för städerna och industri-orterna samt 79
för landskommunerna. Landtdagsmännen väljas:
för landsbygden af medelbart valda elektorer,
för städerna af direkt utsedda valmän.
Landtdagen sammanträder på kallelse af kejsaren,
vanligtvis årligen; dess ordförande utnämnes af
kejsaren och bär titeln "oberst-landmarschall".
Som högsta autonoma myndighet fungerar, då
landtdagen ej är samlad, ett dess utskott
(landesausschuss), genom hvilket en del af landets
förvaltning ombesörjes. I spetsen för
civilförvaltningen står för öfrigt
ståthållare-ämbetet (stattgalterei) i Prag. I administrativt
hänseende är B. deladt i 89 "bezirke" (områden)
under en "bezirkshauptmann", men sjelfstyrelse
har i icke ringa mån införts, och en del af
förvaltningen är öfverlåten åt
bezirks-representationerna. Städerna Prag och Reichenberg äro
undantagna från bezirks-indelningen och hafva
särskild författning. – Rättskipningen
utöfvas i första instansen af 15 domstolar, vid
hvilka jury är införd, 1 handelsdomstol och
208 bezirks-rätter. I andra hand dömer "das
oberlandesgericht" i Prag. Landets direkta
skatter utgöra omkr. 40 mill. kr., de indirekta omkr.
70 mill. – För militärförvaltningen är
landet indeladt i 10 rekryteringsdistrikt och lyder
under general-kommandot i Prag. Dess vigtigaste
fästen äro Josephstadt, Theresienstadt och
Königgrätz, hvilkas strategiska betydelse dock är
tvifvelaktig. – I spetsen för
kyrkoförvaltningen stå en katolsk ärkebiskop (med säte i
Prag), och trenne katolska biskopar (i
Leitmeritz, Königgrätz och Budweis) samt två
protestantiska superintendenter (en för lutheranerna
och en för de reformerte). De katolska
församlingarnas antal är öfver 1,800. – B:s vapen är
ett i språng varande silfverlejon med guldkrona
och dubbel svans, i rödt fält. Dess skyddspatroner
äro den hel. Johan af Nepomuk och
den hel. Venceslav (Wenzel).
Historia. Böhmen (Lat. Boihemum, Bohemum,
Bohemia) är uppkalladt efter de först
kände innehafvarna af landet, de keltiske bojerna,
som vid tiden för Kristi födelse
undanträngdes af de germanske markomannerna.
Dessas makt bröts genom väldiga strider mellan
dem och romarna i 2:dra årh., och efter 4:de årh.
försvinna de ur historien. B. var sedan i andra
germanska stammars ego, tills i 6:te årh. tsjechernas
slaviska stam invandrade. Denna kom
snart under avarernas välde, men afskuddade
sig oket under anförande af Samo, enligt uppgift
en frankisk köpman, som tsjecherna 623
valt till konung. B. vardt medelpunkten i Samos
stora slaviska rike (hvilket omfattade samtliga
slaviska landen i den nuv. österrikiska monarkien),
men det sönderföll efter hans död (662).
Bland hans närmaste efterträdare i B. nämnas
Krok och dennes i sagorna firade dotter Libusja
(omkr. 700). Det förtäljes, att hon tog
till make en bonde vid namn Przemysl och
genom honom blef stammoder för przemyslidernas
ätt, hvilken sedermera herskade i B. till
1306. Efter hennes död lär det sagolika böhmiska
qvinnokriget hafva inträffat. Tsjecherna
mötte med framgång Karl den stores och
Ludvig den frommes angrepp, men blefvo (871–94)
kufvade af den mähriske eröfraren Svatopluk,
eller Sventibold. Under 800-talet vann
kristendomen insteg i B., i synnerhet från Tyskland.
Hertig Borzivoi, den förste przemyslid,
hvars tillvaro är historiskt styrkt, lät dock döpa
sig vid Svatopluks hof och antog den lära,
som "slavernas apostlar", Cyrillus och
Methodius, predikat. Men följderna för B. af dessa
missionärers verksamhet voro ringa. Ej endast i
kyrkligt, utan äfven i politiskt afseende slöt B.
sig till Tyskland, i det de tsjechiske
höfdingarna – ännu bildade tsjecherna flere af
hvarandra tämligen oberoende stammar – 895
hyllade den tyske konungen Arnulf. Men sedan
Spitiniev I, Borzivois son, 912 åvägabragt
stammarnas förening under en hertig, angrep ett
nationelt hedniskt parti både tyskeri och
kristendom, och hertig Venceslav den helige, som
gynnade båda, mördades (930). Hans broder
Boleslav I (936–67) uppsteg då på tronen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
