Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Böckman, Frans - Böda, socken i Kalmar län - Bödtcher, Ludvig Adolf - Bödvar Bjarke l. Bodvar Bjarke - Böe, Frants Diderik, norsk målare. Se Bö - Bögel. 1. Musikt. Se Bygel. - 2. Byggnadst. Se Bygel - Bögh, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Böckman, Frans, dansk köpman, som under
svensk-danska kriget 1712–13 utmärkte sig för
ovanligt mod och fosterlandskärlek. När
Magnus Stenbock af staden Flensborg fordrade en
brandskatt, som skulle hafva ruinerat det lilla
samhället, utverkade B. efter många svårigheter
en hjelptrupp af 200 man från Rendsborg och
mötte under marschen derifrån en öfverlägsen
svensk styrka. Hans trupp studsade. B. fick
likväl sju man att följa sig och anföll med dem
svenskarna samt lyckades fördrifva dessa,
hvarefter den öfriga svenska styrkan nattetid
öfvergaf Flensborg utan brandskatt. Efter
kapitulationen i Tönning (d. 6 Maj 1713) betygade
de svenske officerarna, äfven Stenbock sjelf, B.
sin beundran för hans ådagalagda mod. 1790
väcktes ett förslag att resa honom en
minnesvård, men det kom ej till utförande.
Böda, socken i Kalmar län, Åkerbo härad.
Den omfattar nordligaste spetsen af Öland.
Arealen 12,440 hekt. (25,200 tnld). 70 1/16 ofm.,
31 5/16 fm. mtl. 2,120 innev. (1877).
Konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Kalmar stift, Ölands
norra kontrakt. – Böda hamn, på östra
kusten, är öfverfartsort till Gotland. – Böda
skog, upptagande största delen af socknen, har
en areal af omkr. 5,820 hekt. (mer än 66,000
qv.-ref).
Bödtcher, Ludvig Adolf, dansk lyriker,
född i Köpenhamn d. 22 April 1793, blef
student 1812 och tillbragte tiden 1824–35 i
främmande land, mest i Rom, der han förtroligt
umgicks med bl. a, Thorvaldsen; det var B:s
förtjenst, att den danska staten kom i
besittning af dennes efterlemnade konstverk.
Thorvaldsen sjelf hade uttalat den önskan, att det
museum, som upprättades för att inrymma
hans samlingar, skulle få B. till inspektör,
men skaldens kärlek till oberoende förmådde
honom att afslå anbudet. Den senare delen af
sitt lif tillbragte B. i Köpenhamn, der han dog
d. 1 Okt. 1874. Han utgaf blott ett enda band
skaldestycken, under titeln Digte, äldre og nyere
(1856; 2:dra uppl. 1877), hvartill 1875 kom ett
supplementband, Sidste digte. En mild glädje
öfver lifvet samt ett öppet öga för skönheten
i naturen och konsten uppenbara sig i alla
dessa sånger, hvilka dessutom utmärka sig
genom en ovanlig finhet i den yttre formen. I
många bland dem besjungas minnen från
Italien. (Jfr G. Brandes. "Danske digtere", 1877.)
Bödvar Bjarke l. Bodvar Bjarke, Rolf
Krakes ypperste kämpe, var från oplanden i
Norge. Han dräp sin fars styfmoder, hvilken
genom trolleri förvandlat styfsonen till en björn,
och drog sedan till Rolf i Lejre på Själland.
Der gjorde han sig snart aktad bland kämparna.
När Rolf höll bröllop för sin syster Rude och
en viss Agne Ingildsson, började kämparna
att vid måltiden, efter sin gamla vana, kasta
afgnagda ben på en svag och föraktad yngling,
Hött, af hvars föräldrar B. åtnjutit gästfrihet.
B. försvarade Hött, den sedermera så
namnkunnige Hjalte, och slog en kämpe till döds
med ett ben. Agne vredgades på B. öfver att
denne stört glädjen, men blef af B. nedhuggen.
Sedermera äktade B. Rude och kom allt mer
i ynnest hos Rolf. Han följde denne på färden
till kung Adils i Upsala samt lär hafva
öfvervunnit och dödat denne, hvarefter Hjörvard
insattes som Rolfs skattkonung i Sverige. När
Hjörvard sedermera lömskt öfverföll Rolf i
Lejre, låg B. vid stridens början och sof.
Flere gånger, ehuru förgäfves, sökte Hjalte få
honom väckt och tände slutligen eld på
sofkammaren. B. gick då med. I striden hade en
ofantlig björn – det var B:s följa – i
spetsen för Rolfs män vållat fienden stor
manspillan, men vid B:s ankomst försvann den
ögonblickligen. B. anställde ett förfärligt blodbad
bland fienderna, men stupade slutligen jämte
Rolf och alla dennes kämpar. Innan han gick till
strids, lär han hafva diktat sången Bjarkamål.
Böe, Frants Diderik, norsk målare. Se Bö.
Bögel. 1. Musikt. Se Bygel. – 2.
Byggnadst. Se Bygel.
1. Bögh, Erik, dansk skriftställare, föddes
i Köpenhamn d. 17 Jan. 1822. Fadern, som
var folkskolelärare, hyllade Rousseaus
uppfostringsteorier och lemnade för den skull
sonen den fullständigaste frihet, icke minst i fråga
om valet af böcker. Den unge B., som hade
ett brinnande kunskapsbegär, läste derför utan
åtskilnad hvad som kom under hans ögon.
Sedan han någon tid varit lärare i ett enskildt
hus, genomgick han 1839–41 Jonstrups
folkskolelärareseminarium samt fick derefter
anställning som skollärare och kyrkosångare i
Fuglebergs socken på Själland. Det visade sig dock
snart, att denna verksamhet ej passade för B:s
lynne och böjelser. Också tog han afsked
redan 1844 och begaf sig till Köpenhamn för att
bryta sig en ny bana. Under de närmast
följande åren var hans lif i hög grad
vexlingsrikt; bl. a. uppehöll han sig omkr. fyra år
(1844–48) i Sverige, det första halfåret såsom
skådespelare (vid Millers sällskap) och sedermera
såsom porträttritare. Då han under ett besök
i Kristiania 1848 såg en mycket dålig s. k.
original-vådevill röna framgång, fick han mod att
sjelf uppträda som dramatisk författare. Redan
förut hade han skrifvit åtskilliga dikter i "den
sorte lyrik", men utan att offentliggöra dem.
Hans första arbete för scenen blef en
nyårsrevy, Nytårsaften 1848–49, en mot det
antiskandinaviska partiet riktad satir, hvilken hade
en stormande framgång, ehuru den naturligtvis
på ett visst håll framkallade förbittring. Sedan
B. skrifvit ytterligare några stycken för
Kristiania teater, återvände han på hösten 1849 till
Köpenhamn och debuterade der s. å. på
Kasino-teatern med Nytårsnatten 1850, som uppfördes
mer än trettio gånger för fulla hus. För
sistnämnde teater skref han under 1850-talet omkr.
femtio vådeviller och större dramatiska arbeten,
som alla vunno framgång. De bästa bland dem
äro Huldrebakken (1852; "En midsommarnatt i
Dalarna", 2:dra uppl. 1856), Et enfoldigt pigebarn
(1853), Jomfruen (s. å.), Fastelavnsgildet (1855),
Kalifen på eventyr (1857), En kaprice (1858),
Geniet fra Odsherred (1859) och
Kabinetssekretären (1860). Diktsamlingarna Noget (1853)
och Noget mere (1854), utgåfvos, jämte
åtskilliga nya skaldestycken, gemensamt under titeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
