Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Burns, Robert - Burnside, Ambrose Everett - Burntisland, stad i skotska grefskapet Fife - Burnu, rike i östra Sudan. Se Bornu - Burnus, ett slags arabisk mantel - Buro (Buru), en till residentskapet Amboina hörande ö bland Molukkerna - Buro, hufvudstad på denna ö - Burow, Julie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidigt biträda fadern i jordbruket och der vid
träla i de svåraste drängsysslor. Vid sexton
års ålder började han skrifva vers och blef
derigenom lejonet bland traktens unge män.
Från denna tid antog han vanor, som stodo i
den bjertaste motsats till hans förra regelbundna
och måttliga lefnadssätt. Efter faderns död
(1784) öfvertog han tillsammans med en af sina
bröder en farm, hvars förpaktning dock till följd
af missväxt och andra ogynsamma
omständigheter slog mycket illa ut. Vid denna tid
älskade han Mary Campbell ("highland Mary"),
en ung bondflicka, åt hvilken flere af B:s
vackraste qväden äro egnade. Efter hennes död
knöt han en annan, mindre ren
kärleksförbindelse, som ökade hans ekonomiska svårigheter,
derigenom att han blef fader. I sin förtviflan
beslöt han då att utvandra till Jamaica. Till
en del i syfte att skaffa sig penningar för resan
utgaf han 1786 en samling dikter. Som dessa
blefvo välvilligt emottagna, beslöt han att
utgifva en ny upplaga och begaf sig för detta
ändamål s. å. till Edinburgh, der han blef en
firad gäst och vän i stadens mest lysande
familjer. Sedan den nya upplagan, Poems chiefly
in the scotish dialect o. s. v. (1787), blifvit tryckt,
återvände han till hemmet, der han gifte sig
med sina barns moder och arrenderade en
egendom i närheten af Dumfries. Fastän B.
med både allvar och duglighet skötte sina
landtmannasysslor, stod dock hans håg mest åt
poesien. Hans räkenskapsböcker äro fullskrifna
med skaldestycken. Men åter hemsöktes han
af missväxt och andra motgångar. 1791 måste
han derför med stor förlust frånträda arrendet.
Han fick då en underordnad plats vid accisen.
Göromålen på denna post öfverensstämde dock
föga med hans lynne, och då han hade ett
mycket obetydligt arvode, måste han lefva i
det största armod. Vid denna tid författade
han några af sina vackraste sånger och skref
derjämte en mängd artiklar i tidningar. Den
franska revolutionens första händelser grepo
honom mäktigt; men den hänförelse, hvarmed
han förfäktade den stora statshvälfningen,
beröfvade honom hans förnäme vänner och
gynnare. Förbittrad deröfver, hängaf han sig då
mer än någonsin förut åt sin böjelse för starka
drycker och minskade derigenom ännu mer sitt
anseende. Bruten till kropp och själ,
framlefde han sina sista år i ett tillstånd af djupt
svårmod. Han dog i Dumfries d. 21 Juli 1796.
B. var naturskald i detta ords sannaste och
ädlaste mening. Naturen var hans ende lärare.
"Ett doft af gröna ängar och rena bergsvindar
genomgår hans poesi, som återspeglar friskt
naturlif och kärnfulla, naturliga menniskor. För
hvarje mensklig känsla – det höga såväl som
det låga, det sorgliga, det löjliga och det glada
– hade han en ton i sitt bröst, men ständigt
samma ursprunglighet, samma verklighet och
samma enkelhet". Scott och många andra af
Britanniens ypperste skalder togo mäktiga
intryck af "the ploughman of Ayrshire" (bonden
i A.). Den skotska munarten – i hvilken han
med förkärlek diktade – bidrager i sin mån
att gifva någonting kraftigt och hjertinnerligt
åt hans poesi, hvilken utmärker sig genom ett
smältande melodiskt behag. Äfven hans bref
och politiska uppsatser äro affattade i en ren,
elegant och kraftfull stil. B:s samlade dikter
äro utgifna i en mängd upplagor, bl. a. i
Tauchnitz’ "Collection of british authors"(1845).
Nästan alla europeiska språk ega
öfversättningar af hans skaldestycken; på svenska utkom
1872 "Några dikter af Robert Burns"
(öfversatta af Elisabet och M. G. Retzius).
Burnside [bö’rnsejd], Ambrose Everett,
nordamerikansk general, f. 1824 i staten
Indiana, blef 1847 artilleri-officer och tog 1853
afsked ur krigstjensten. Inbördeskrigets utbrott
kallade honom 1861 åter under vapen. Efter
det första slaget vid Bull-Run (d. 21 Juli s. å.),
under hvilket han utmärkte sig genom tapperhet
och kallblodighet, utnämndes han till
brigadgeneral. Sedan biträdde han general Mac Clellan
med att reorganisera Potomac-armén och intog
1862, i förening med Goldsborough, ön
Roanoke. S. å. spelade han som generalmajor i
Potomac-armén en af de främsta rolerna i de
företag, genom hvilka general Lee fördrefs från
Maryland. I slaget vid Antietam s. å.
anförde han venstra flygeln. Den 7 Nov. s. å.
öfvertog B. högsta befälet efter Mac Clellan,
men efter nederlaget vid Fredericksburg (d. 13
Dec.) måsfe han nöja sig med ett underordnadt
kommando under general Grant i Tennessee.
1863 intog han Knoxville, och efter 1864 deltog
han som divisionsgeneral i alla Grants bataljer
i Virginien.
Burntisland [börn-], stad i skotska grefskapet
Fife, vid Forth-viken. Omkr. 3,500 innev.
Förträfflig hamn.
Burnu, rike i östra Sudan. Se Bornu.
Burnus (Fr. bournous, Arab. al-burnus), ett
slags arabisk mantel, merendels af hvitt ylletyg
och försedd med kapusjong; ett europeiskt
öfverplagg med kapusjong.
Buro (Buru). 1) En till residentskapet
Amboina hörande ö bland Molukkerna. 9,030
qv.-kilom. (164 qv.-mil). B. är mycket bergigt;
den högsta bergstoppen, Pik Tomahu, når en
höjd af 3,148 m. (10,561 f.). Marken är
tropiskt fruktbar. Innevånarna äro dels
civiliserade malajer, hvilka mest bekänna islam, dels
råa alfurer. Handeln är obetydlig. Det mesta,
som utföres, är kajeputolja af utmärkt
beskaffenhet. – 2) Hufvudstad på denna ö, vid
Katsjeli-bukten. Säte för den holländske
underresidenten. Fäste; god hamn.
Burow, Julie, tysk författarinna, f. 1806, gift
1830 med byggmästaren Pfannenschmiedt
i Bromberg, d. 1868, författade en mängd
romaner, till störste delen skildringar ur
familjelifvet, samt utgaf flere antologier. Bland de
senare märkas: Blumen und früchte deutscher
dichtung (22:dra uppl. 1877) och Denksprüche
für das weibliche leben (23:dje uppl. s. å.).
På svenska äro följande bland hennes arbeten
öfversatta: Über die erziehung des weiblichen
geschlechts (2:dra uppl. 1858; "Barnavård och
flickors uppfostran", 1862) och Herzensworte
(21:sta uppl. 1874; "Hjerteord till vårt lands
döttrar", 2;dra uppl. 1863).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
