Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Buris, dansk prins - Burislev, svensk prins - Burislev, de nordiska sagornas namn på konung Boleslav I i Polen (Vendland) - Burkan, Lamaist. religionsl., ett slags lägre gudomlighet - Burke, Edmund - Burke, William - Burke, Robert O'Hara - Burkersdorf, by i preussiska prov. Schlesien - Burkmair, Hans, tysk målare. Se Burckmair - Burleigh, engelsk statsman. Se Cecil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arkona (1160). Kort derefter kom han i spändt
förhållande till Valdemar, emedan denne låtit
välja sin son Knut (Knut VI) till konung och
således stängt de öfrige prinsarnas utsigt till
kronan; men han ställdes för en tid till freds,
derigenom att han fick brorslotten af Jylland i
förläning. Sedermera blef han af Valdemar
anklagad för förrädiska stämplingar samt
fängslad, bländad och på annat sätt stympad. –
I en kämpavisa förtäljes, att orsaken till
Valdemars grymhet var, att B. förfört hans syster
(eller, enligt andra, hans naturliga dotter) "liten
Kerstin".
Burislev. 1) Svensk prins, son af eller nära
i slägt med Sverker den gamle. Jämte sin
broder Kol sökte han med vapen i hand göra sin
ätts anspråk på Sveriges konungadöme gällande
mot Knut Eriksson, hvilken genom mord på
Karl Sverkersson (d. 12 April 1167) banat sig
väg till tronen. B. och Kol vunno anhängare
i Götaland, der de antagligen blefvo utropade
till konungar (i krönikorna och
konungalängderna bära de konunganamn), fingo understöd
från Danmark och fortsatte striden i flere år.
Slutligen stupade B. i en blodig drabbning
(som enligt sägnen stod vid Bjälbo kyrka i
Östergötland), hvarefter Kol rymde ur riket. –
2) De nordiska sagornas namn på konung
Boleslav I i Polen (Vendland).
Burkan, Lamaist. religionsl., ett slags lägre
gudomlighet. Burkanerna, 108 till antalet, äro
ej till från evighet, utan i tiden skapade varelser,
som höjt sig till rang af gudar, derigenom att
de fyratio olika gånger lefvat ett jordiskt lif
och hvarje gång genom sina dygder vunnit en
högre tillvarelseform. De regera den sinliga
verlden. Den högste bland dessa skapade gudar
är Komsjim bodhissadoa. (Jfr Lamaism.)
Burke [börk], Edmund, engelsk
skriftställare, talare och statsman, föddes d. 1 Jan. 1730
i Dublin. 1753 begaf han sig till London för
att studera rättsvetenskap och blef sedan
advokat, men egnade större delen af sin tid åt
literära arbeten och öfvergaf inom kort
sakförareyrket helt och hållet. Hans första mera
betydande arbete var Vindication of natural sotiety
(1756), i hvilket han förlöjligade Bolingbrokes
angrepp på religionen. Derefter utkom
Philosophical inquiry into the origin of our ideas of
the sublime and beautiful (1757), i hvilket han
utvecklade den åsigten, att icke disproportion,
utan fulhet är det skönas rätta motsats samt
att icke storhet och dess förhållande, utan
beskaffenhet (qvalitet) är den verkande orsaken
till skönhet. Vid den närmare bestämningen
af det sköna visar sig emellertid B. vara sträng
sensualist. 1765 invaldes han i parlamentet och
gjorde sig snart bemärkt genom sin glänsande
vältalighet och sina frisinnade åsigter. Såsom
en afgjord motståndare till Pitts ministèr utgaf
han Short account of a late short administration
(1766), och i broschyren Thoughts on the cause
of the present discontents (1773) förordade han
whigpartiets politik. När frågan om de
amerikanska koloniernas beskattning 1771 förekom
till behandling, häfdade B. vältaligt deras
rättigheter och yttrade sig för en fredlig lösning af
tvistefrågan. Fastän detta uppträdande ådrog
honom allmän ovilja, tvekade han dock ej att
1775 framlägga åtskilliga förslag till biläggande
af striden med kolonierna i Amerika. Hans
1780 framställda motion om en ekonomisk
reform i England gjorde honom hatad af den dåv.
administrationens många sinekur-innehafvare,
liksom han, genom sina förslag till en mildare
lagstiftning rörande katolikerna, väckte starkt
misstroende hos de protestantiske ifrarna. 1782
inträdde han i Rockingliams ministèr som
"paymaster of the forccs" (generalintendent vid
armén), men afgick vid premierministerns kort
derefter inträffade död. 1783–84 innehade han
åter nämnda ämbete i den af hertigen af
Portland bildade koalitionsministèren. B:s
liberala sympatier, som 1785 förmådde honom att
anklaga generalguvernören öfver Ostindien,
Warren Hastings, för utpressningar och förtryck,
förändrades alldeles vid franska revolutionens
utbrott. När Fox vågade försvara den stora
rörelsen, uppsade B. sin vänskap med honom, och
sedan angrep han i tal och skrift – bl. a.
genom Reflections on the revolution in France
(1790; ny uppl. 1871) – allt, som härrörde
från det republikanska Frankrike. Samtidigt
öfvergick han till regeringspartiet och mottog
en pension af Georg III. 1794 drog han sig
tillbaka till det enskilda lifvet. En af hans sista
skrifter var Thoughts on a regicide peace (1796),
hvari han yrkade på fortsättning af kriget med
Frankrike. B. dog d. 8 Juli 1797. Hans
samlade skrifter utkommo 1826–44.
Burke [börk], William, skomakare i
Edinburgh (Irland), beredde sig en sorglig
ryktbarhet derigenom att han qväfde flere personer
och sålde deras lik till en läkare, som brukade
dem till anatomiska undersökningar. Han
anklagades 1828 för sina brott och blef afrättad.
Det egendomliga sätt han begagnade vid
qväfningen (offret berusades först, hvarefter
mördaren höll igen dess mun och näsa) kallas efter
honom to burke (burk, burkesize). Upptäckten
af B:s förbrytelse bidrog mycket till att man
genom lagliga bestämmelser sökte skaffa lik åt
de anatomiska institutionerna.
Burke [börk], Robert O’Hara, engelsk
upptäcktsresande, f. 1821 på Irland, avancerade till
ryttmästare i österrikisk tjenst och utvandrade
1853 till Australien, der han 1860 öfvertog
ledningen af en expedition till utforskande af
landets inre. Från d. 20 Aug. 1860 till d. 11
Febr. 1861 tillryggalade han den af otaliga
faror uppfyllda vägen mellan Melbourne och
Flindersflodens utlopp i Carpentariabukten (4,450
kilom. = 416 mil). Död på återvägen, 1861.
Till hans ära blef landet vid södra kusten af
nämnda bukt kalladt Burkes land.
Burkersdorf, by i preussiska prov.
Schlesien, regeringsområdet Breslau. Der slog
Fredrik II d. 21 Juli 1762 österrikarna under Daun,
hvarigenom det blef honom möjligt att
innesluta Schweidnitz.
Burkmair, Hans, tysk målare. Se
Burckmair.
Burleigh [bö’rli], engelsk statsman. Se
Cecil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
