Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Burdach, Karl Friedrich - Burdekin, flod i norre delen af Queensland (Australien) - Burdett, Francis - Burdwan, distrikt och stad i britisk-ostindiska presidentskapet Bengalen. Se Bardwan - Bure, Nord. mytol., den man, som kon Ödhumla framslickade ur de rimfrostbelagda saltstenarna och hvilken sedan blef menniskoslägtets fader - Bure, Fale (Fåle), d. ä. och d. y. - Bure, Olof - Bure, Jonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verschiedenen seiten seiner natur (1836–37) m. fl.
arbeten. Det sistnämnda blef sedan af hans
son Ernst B. (f. 1801, d. 1876 såsom professor
i anatomi i Königsberg), utgifvet under titeln
Anthropologie für das gebildete publikum (1847).
Burdekin [bö’rdkin], flod i norre delen af
Queensland (Australien). Hon faller ut i hafvet
något s. om Halifax-bukten.
Burdett [bö’rdet], Francis, engelsk
statsman, f. 1770, blef 1796 invald i parlamentet
och slöt sig i början till whig-oppositionen.
Efter Napoleons återkomst från Elba (1815)
yrkade han på fred med Frankrike, protesterade
1819 mot Castlereaghs inskränkningar af
pressfriheten samt talade 1828 för de irländske
katolikernas rättigheter och 1832 för Grey’s
reformbill. Sedan reformen gått igenom, förklarade
B., att hans syften blifvit verkliggjorda, och
öfvergick oförmodadt till tories. Sedan utöfvade
han icke något inflytande. Död 1844. – B:s
dotter Angela, hvilken 1837 blef
universalarfvinge till sin mormoders, hertiginnans af
Albans, stora förmögenhet, har gjort sig känd
för en storartad välgörenhet. Hon blef "peeress"
1871.
Burdwan [bö’rdoan], distrikt och stad i
britisk-ostindiska presidentskapet Bengalen. Se
Bardwan.
Bure, Nord. mytol., den man, som kon
Ödhumla (Auðhumbla) framslickade ur de
rimfrostbelagda saltstenarna och hvilken sedan blef
menniskoslägtets fader. Han var, enligt den
yngre eddan. "fager till utseendet, stor och stark".
Hans son hette Bur l. Bör.
Bure, Fale (Fåle), d. ä. och d. y. Under
senare hälften af 1600-talet börjar namnet Fale
Bure att förekomma hos de svenske
historieskrifvarna (Loccenius, Örnhjelm m. fl.). Efter
Erik d. heliges död, heter det, reste sig
norrlänningarna under anförande af Fåle i Byrestad eller
Fale Bure (båda dessa benämningar förekomma),
tågade till Upland och slogo der konung Eriks
mördare, den danske prinsen Magnus
Henriksson. Fale- (Fåle-)bron nära Upsala sades hafva
blifvit uppkallad efter anföraren, vare sig
derför att han der stupat eller af någon annan
orsak. Såsom källor anföras "gamla krönikor",
ur hvilka antiqvarien Johan Burens gjort dessa
utdrag. – Något senare uppdyka berättelser om
Fale hin unge, eller den yngre, som genom
sina bragder helt och hållet ställde sin äldre
namne i skuggan. Han härstammade från
hälsingarnas forne konungar (om graden af hans
slägtskap med den äldre Fale var Bureus ej fullt
säker) och bodde på Byrestad i Sköns socken i
Medelpad. Under det s. k. kriget vid Elgarås
(1205) hade han räddat Erik, Knut Erikssons
son, burit honom på sina armar till sin gård i
Medelpad och sedan för större säkerhets skull
fört honom öfver till Norge. Jämte sin
skyddsling återvände han, efter någon tids förlopp,
från Norge, tog å nyo vägen öfver Norrland, der
han uppviglade norrlänningarna mot Sverker
Karlsson, och deltog slutligen i slagen vid Lena
och Gestilren. Till belöning fick Fale af Erik
Eriksson adeligt märke (en krökt väpnad arm)
och i förläning Medelpad, Jämtland och halfva
Ångermanland. Der nu Sköns kyrka ligger, lät
han uppföra borgen Byresholm. Denna berättelse
hölls länge för fullgod af de svenske
historieskrifvarna. Såsom källor uppgifvas, äfven för
historien om Fale hin unge, handskrifna
meddelanden af Johan Bureus. Från Fale hin unge
skulle alla Burar härstamma. Slägtledningen
kan ses i Svenska adelns ättartaflor, utg. af G.
Anrep. Den historia, som stödjer sig på
samtida urkunder, vet emellertid ingenting om allt
detta, och ej häller någon historieskrifvare (icke
ens Messenius) före senare hälften af 1600-talet.
Då nu såsom enda källa angifvas J. Burei
uppgifter (ty de gamla krönikorna äro obefintliga),
tyckes C. G. Nordins förmodan att Johan
Bureus uppfunnit hela historien för att
förhärliga Bureslägten, hvilken på 1600-talet räknade
många framstående medlemmar, nästan vara
förvandlad till visshet. Berättelsen om den yngre
Fale vimlar för öfrigt af så påtagliga historiska
misstag, att hennes dom redan genom dem är
fälld. Också hafva historieskrifvarna och
forskarna, med Nordin och Lagerbring i spetsen,
ända från det förra århundradets midt uppträdt
mot dessa berättelsers äkthet. (Jfr Thun, "Vita
Palmsköldii" 1707). Ehd.
1. Bure, Olof, läkare, f. i Själevads socken i
Ångermanland 1578, promoverades 1611 i Basel
till medicine doktor och blef kort derefter
lifmedikus hos hertig Johan af Östergötland. Vid
hertigens död (1618) fick han samma
anställning hos Gustaf II Adolf. Denne tog hans
duglighet i anspråk äfven för andra värf: lät
honom 1620 afgifva förslag till planer för de
städer, som skulle anläggas i Norrland och
Finland, samt utnämnde honom 1621 till
borgmästare i Stockholm. S. å. adlades B., med
bibehållande af sitt namn, och 1624 blefvo hans
bröder introducerade på hans nummer. 1633
utnämndes han till vice president i Åbo
hofrätt. Död 1655. B. har bl. a, efterlemnat ett
matematiskt arbete, Arithmeticae instrumentalis
abacus ratione nova ex geometricis fundamentis
atque supputatione o. s. v. (1609).
2. Bure, Jonas, den förres broder, lagkarl,
genealog, f. i Ångermanland i slutet af
1500-talet. Jämte brodern Anders (f. 1571, d. 1646)
tjenstgjorde han, åtminstone från början af
Gustaf Adolfs regering, i Riksarkivet, och 1624
blef han tillika med denne broder, adlad. Af
Gustaf Adolf användes han i flere värf. 1625
utnämndes han till agent i Danmark, med
station i Helsingör, och qvarstannade der till 1629.
Han blef derefter sekreterare i riksarkivet och
bär längre fram titeln custos archivi. Från
denna syssla fick han afsked 1649. Död 1655.
År 1613 fick B. af Gustaf Adolf i uppdrag att
utgifva stadslagen, hvilken också för första
gången 1617 utkom. 1621 begärde han och erhöll
privilegium på en ny upplaga af den då
utsålde landslagen (utgifven första gången 1608
af Johan Bureus), hvilken s. å. blef tryckt i
Stockholm. Hans insigter som lagkarl beredde
honom också en plats i 1642 års lagkommission,
i hvars arbeten han deltog. Såsom frukt af hans
verksamhet som genealog förvaras i Riksarkivet
hans handskrifna "Svensk ätte-bok". Ehd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
