Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Buckland, William - Buckle, Henry Thomas - Buckskin, Eng., egentl. bockskinn; ett slags kypradt ylle- eller halfylletyg - Bucquoi, österrikisk slägt. Se Buquoy - Buczacz, stad i Galizien (Österrike) - Buda, stad i Ungern. Se Budapest - Budæus, egentl. Guillaume Budé, fransk lärd - Budapest, hufvudstad i konungariket Ungern och i komitatet Pest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
geologiska museet, och i London arbetade han
ifrigt för anläggandet af källvattenledningar.
B:s förnämsta verk äro Reliquiae diluvianae
(2:dra uppl. 1824) samt Geology and mineralogy
considered with reference to natural theology
(1836, 4:de uppl. 1868; "Geologi och
mineralogi, betraktade med hänseende till den
naturliga teologien", 1845). Ehuru det sistnämnda,
som hör till de s. k. "Bridgewater-böckerna",
söker åstadkomma en teologisk förklaring af de
geologiska fakta, ådrog sig dock B. genom
detsamma ett häftigt angrepp från den strängt
ortodoxa sidan. Hans Description of the
south-western coal districts of England (1825) gäller
ännu såsom auktoritet. – B:s son Francis B.,
f. 1823, regementsläkare vid engelska gardet,
är författare till Curiosities of natural history
(1858, flere gånger omtryckt) och andra
populära naturvetenskapliga arbeten.
Buckle [böckl], Henry Thomas, engelsk
historiker, född d. 24 Nov. 1822 i Lee i Kent,
började redan vid fjorton års ålder studera på
egen hand och fortsatte dermed så flitigt, att
hans helsa snart blef bruten. För att återställa
sina krafter, begaf han sig 1861 till österlandet,
men dog i Damaskus 1862. B:s namn är
hufvudsakligen fäst vid hans History of civilisation
in England (1857–61; "Civilisationens historia
i England", 1871–72, öfvers. af O. V. Ålund),
af hvilket arbete likväl endast inledningen, i
tvänne delar, utkom. Redan vid sitt första
framträdande väckte det ett ofantligt
uppseende. Der redogöres för den menskliga
utvecklingens allmänna lagar, och dessa illustreras
genom karakteristiska drag ur Frankrikes,
Englands, Skotlands, Spaniens och Förenta staternas
historia. Med doktrinär öfverdrift tillämpar B.
kausalitetens lag på historiens alla tilldragelser,
utan att någonsin låta frihetens moment komma
till sin rätt. Enligt hans åsigt bestämmes ett folks
gry i främsta rummet af jordmånen, klimatet,
naturens utseende och födan. Civilisationens
framåtskridande anser han bero på "skepticism",
hågen att betvifla och undersöka allt; den
hämmande kraften i samhällets utveckling är
deremot en följd af "lättrogenhet" och
"protektionism", hvilka ord i hans terminologi beteckna
benägenheten att utan granskning bevara gamla
seder och institutioner. Ur de statistiska
medeltalen konstruerar han allmänna lagar, med en
lättvindighet, som förskaffat honom vedernamnet
"statistikens enfant terrible". Med sina fel och
brister förenade emellertid B. åtskilliga
förtjenster, såsom en omfattande beläsenhet, en
outtröttlig forskningsifver och en god stil.
Ofvannämnda arbete har framkallat en stor mängd
uppsatser, bl. a. en af H. Forssell i Sv. tidskr.
1872. B:s smärre uppsatser äro samlade i hans
Miscellaneous and posthumous works (1872;
en del af de mindre afhandlingarna äro
öfversatta på svenska under titeln "Smärre
uppsatser", 1872). B. ansågs för en af sin tids
utmärktaste schackspelare.
Buckskin [böck-], Eng., egentl. bockskinn;
ett slags kypradt ylle- eller halfylletyg.
Bucquoi, österrikisk slägt. Se Buquoy.
Buczacz [butschatsch], stad i Galizien
(Österrike), vid floden Stripa. Omkr. 9,000 innev. Der
slöts 1672 en fred mellan Turkiet och Polen.
Buda, stad i Ungern. Se Budapest.
Budaeus, egentl. Guillaume Budé, fransk
lärd, f. 1467, d. som kongl. bibliotekarie 1540,
författade många filosofiska, filologiska och
juridiska arbeten, bland hvilka de förnämsta äro
De asse et partibus ejus (1514) och
Commentarii linguae graecae (1529). Hans samlade
skrifter utkommo i Basel 1557. Det var på
tillstyrkan af B., som Frans I stiftade "Collége de
France" och biblioteket i Fontainebleau.
Budapest (Buda-Pest), hufvudstad i
konungariket Ungern och i komitatet Pest, är beläget å
ömse sidor om Donau och har uppstått genom
förening (1873) af de bägge städerna Pest och
Buda (T. Ofen), af hvilka den förre ligger
på en hög sandslätt, den senare på
bergsluttningar och i dälder mellan dem. Donaus bredd
vexlar der mellan 300 m. (1,010 f.) och 1,140
m. (3,834 f.). De bägge städerna sammanbindas
genom den 390 m. (1,314 f.) långa (1842–49
byggda), berömda kedjebron och genom
Margareteholmsbron, som är 474 m. (1,593 f.) lång
och blef färdig 1875, äfvensom en jernvägsbro.
B:s stadsplan, som upptager 18,612 hekt. (37,650
tnld), är utskiftad på 12 stadsdelar, af hvilka
de fem ö. om floden belägna utgöra det forna
Pest, och de sju, som ligga v. om floden, det forna
Ofen. Den muromgifna, högt belägna
fästningen l. Öfre staden bildar i Ofen en kärna,
från hvilken fyra portar leda ned till de sex
förstäderna, bland hvilka Gamla Ofen (O-Buda)
norrut vid Donau, förr en sjelfständig köping,
ligger på en mark, der spår af termer,
vattenledningar, amfiteater m. m. vittna om det
romerska Aquinium l. Sicambrium. Bland öppna
platser märkas i Pest: den vackra
Frans-Josefs-platsen, på hvars midt reser sig den till minne
af Frans Josefs kröning (1867) uppförda
"kröningskullen", till hvilken jord sammanfördes från
alla Ungerns och Siebenbürgens komitat och på
hvilken konungen står, när han med den helige
Stefans svärd gör de vid kröningsceremonierna
öfliga huggen åt de fyra väderstrecken; vidare
rådhusplatsen, de präktiga kajerna, de på senaste
tiden anlagda "squares" (planterade platser)
och slutligen Waitzengatan (Pests "corso"). På
Ofensidan märkes den framför kedjebron belägne
plats, från hvilken en genom "fästningsberget"
gräfd tunnel leder till bortre delar af staden.
Kyrkorna äro hvarken till antal eller
byggnadssätt synnerligen betydande; historiskt
minnesvärda äro Maria-himmelsfärds-kyrkan (i Ofen)
och S:t Johanniskyrkan (från 1200-talet), med den
siste Arpads-ättlingens, Andreas III:s, graf. I
B. finnas en grekisk kyrka och två präktiga
synagogor. Bland profana byggnader intages
främsta rummet af kongl. slottet (på "fästningsberget"
i Ofen), uppfördt 1749–71 under Maria
Teresia; i dess norre flygel är slottskyrkan (med
den helige Stefans högra hand som relik) belägen
och der förvaras regalierna. Vidare märkas
national-museum, med bl. a. ett bibliotek af 180,000
band och en sal, i hvilken det ungerska
öfverhuset sammanträder; ungerska akademiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
