Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröd, ett af mjöl genom bakning tillverkadt näringsmedel - Brödbakningspenningar, kamer. Se Bryggnings- och Brödbakningspenningar - Bröder, Kristian Gottlob - Bröder och systrar af den frie anden, kallade sig medlemmarna af en mängd antikyrkliga föreningar - Bröder och systrar af den goda viljan, kallade sig åtskilliga fria kristliga föreningar af fromma män och qvinnor - Brödfruktträdet, bot. Se Artocarpus - Brödförvandling, teol. Se Transsubstantiation - Brödmönstring, milit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som af ett qväfvefritt (kroppsvärmen
underhållande) ämne, stärkelse. Sädeskornen innehålla
dessutom i tämligen stor mängd fosforsyrade
jordarter, hvilka äro oumbärliga för
benbyggnadens underhåll. I godt mjöl finnas omkr.
10–15 proc. gluten, 2–3 proc. ägghvita och
60–65 proc. stärkelse. Till följd af sin
qväfvehalt är gluten mjölets mest närande
beståndsdel och åstadkommer dessutom, att mjöl
tillsammans med vatten bildar en deg, hvilket
stärkelsen ensam icke förmår. Gluten är
olösligt i vatten, men kan genom andra medel blifva
lösligt, och det förlorar då sin bindande kraft.
När gluten undergått en sådan förändring, blir
brödet tungt och degigt. Vid gräddningen
stelnar (koagulerar) gluten, och en del af
stärkelsen förvandlas till dextrin. De i degen
inneslutna blåsorna af kolsyregas vidgas vid
upphettningen och göra brödet mera poröst.
Brödets yttre lager, som vid gräddningen är
utsatt för den starkaste hettan, förvandlas i nya
ämnen, hvilka, tillsammans med de öfriga
under bakningen uppkomna produkterna, gifva
brödet dess smak och lukt. För att bröd skall
blifva luckert, måste surdeg, jäst eller andra
jäsande ämnen blandas i degmassan. De
sädesslag, som i Sverige mest användas till bröd,
äro råg, korn och hvete; i somliga trakter bakas
äfven hafrebröd. Genom mjölökor, ett slags
svampbildningar på sädesaxen, och genom frön
af repe (Lolium perenne), hvilka ibland
förekomma i säden, får bröd stundom giftiga
egenskaper. S. k. nödbröd tillverkas af bark, lafvar
och mossa, framställda i mjölform och
blandade med sädesmjöl. Jfr Bakning.
Brödbakningspenningar, kamer. Se
Bryggnings- och Brödbakningspenningar.
Bröder, Kristian Gottlob, tysk prest, f.
1744, d. 1819 såsom superintendent i
Hildesheim, är författare till de bekanta läroböckerna
Practische grammatik der lateinischen sprache
(1787; 18:de uppl. 1828) och Kleine lateinische
grammatik (1795; 32:dra uppl. 1870), hvilka
under mer än ett halft århundrade lågo till
grund för undervisningen i latin vid de tyska
elementarläroverken och länge hade stor
användning äfven i andra land.
Bröder och systrar af den frie anden,
Fratres et sorores liberi spiritus l. Homines
intelligentiae, kallade sig medlemmarna af en mängd
antikyrkliga föreningar, hvilka, i synnerhet i
början af 14:de årh., framträdde i Italien,
Tyskland och Frankrike och som skaffade
inqvisitionen mycket att göra. Deras lärosystem,
som hvilade på panteistisk-mystiska grundsatser,
mynnade snart ut i fullständig antinomism
genom deras påstående om andens frihet, eller att
intet ondt finnes hos dem, som drifvas af Guds
ande, hvarför enligt deras åsigt ej ens
uppenbara förbrytelser mot Guds bud och ordning
kunna stämplas såsom synd. Det sedliga
allvar, som utmärkte några af sektens medlemmar,
slog ock snart öfver i den fräckaste libertinism
och osedlighet, t. ex. hos de s. k. turlupinerna,
luciferianerna och adamiterna. J. H. B.
Bröder och systrar af den goda viljan l.
Det gemensamma lifvets brödraskap,
Fratres bonae voluntatis l. Fratres communis
vitae, kallade sig åtskilliga fria kristliga
föreningar af fromma män och qvinnor, hvilka,
ehuru mest verkande i det tysta och obemärkta,
i icke ringa grad bidrogo till att rödja vägen
för det 16:de århundradets reformation. Dessa
föreningar, såsom hvilkas stiftare man har att
anse nederländaren Gerhard de Groot (d.
1384), skilde sig i väsentlig mån från alla slags
munkordnar, derigenom att de voro fria
religiösa föreningar, hvilkas medlemmar visserligen
lefde tillsammans i s. k. brödrahus, i fattigdom,
kyskhet och lydnad, men utan tvång och utan
att aflägga något votum stabilitatis (löfte att
under hela sitt lif qvarstanna i föreningen).
Dylika brödrahus anlades snart i alla mera
betydande städer i Nederländerna och Tyskland;
men deras centralhärd var och förblef det af
Gerhard sjelf stiftade och styrda brödrahuset i
Deventer. Äfven för qvinnor grundade Gerhard
liknande stiftelser, hvilka han ställde under
ledning af det stora systerhuset i Utrecht. Hans
lärjunge Florentius Radewin upprättade
likartade brödrahus äfven för andliga, bl. a. det, som
var beläget på S:t Agnesberget vid Zwoll.
Brödraskapets hufvudsakliga ändamål var, att
medlemmarna dels skulle genom gemensamma
studier, uppbyggliga samtal och inbördes
syndabekännelse uppmuntra och styrka hvarandra till
ett praktiskt religiöst lif och dels genom
spridandet af populära asketiska skrifter, predikan
på modersmålet och uppbyggelsestunder
(collationes) verka på folket. Äfven ungdomens
undervisning var en hufvuduppgift. Hvarje
brödrahus hade sin skola. Den, som fans i Deventer,
räknade stundom ända till 1,200 lärjungar. Flertalet
af de män, som i Tyskland och Nederländerna
uppträdde såsom reformationens förelöpare:
Thomas a Kempis, Johan Wessel, Johan von
Wesel och Johan (Pupper) von Goch m. fl.,
tillhörde det gemensamma lifvets brödraskap. Så
ortodoxt detta än var och så föga dess
medlemmar trädde i opposition mot den bestående
kyrkan, väckte dock aningen om att i detta
brödraskap förefunnos reformatoriska element
hat emot detsamma, i synnerhet från
tiggaremunkarnas sida. Men på mötet i Konstanz
(1414–18) uppträdde hela reformpartiet, med Johan
Gerson i spetsen, så kraftigt till samfundets
förmån, att det af konciliet blef förklaradt för
ett rättmätigt och gudfruktigt samfund. Af
påfven Martin V och flere andra påfvar erhöll
det sedermera hvarjehanda privilegier. Brödra-
och systerhusen fortlefde med oförminskad
lifskraft intill tiden för reformationen. Men
genom denna, som på ett mycket fullkomligare
sätt åstadkom hvad brödraskapet satt till sin
uppgift, gjordes emellertid dylika föreningar
öfverflödiga. Dock funnos brödrahus i
Nederländernas och Tysklands större städer ännu i
16:de århundradet, om de ock förde ett tynande
lif. J. H. B.
Brödfruktträdet, bot. Se Artocarpus.
Brödförvandling, teol. Se
Transsubstantiation.
Brödmönstring, milit., kallas i Sverige den
mönstring, som af högre militärmyndighet hålles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
