Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruun, Kristian Valter - Bruxelles, T. Brüssel, hufvudstad i konungariket Belgien och tillika i belgiska prov. Brabant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biblioteket, der han 1863 blef bibliotekarie.
Han har offentliggjort ett betydande antal
skrifter i dansk historia och biblioteksvetenskap, bl.
a. i "Danske samlinger for historie, topographi,
personal- og literaturhistorie", hvars redaktör
han varit från utgifningens början (1864). Af
dessa skrifter må nämnas Niels Juel og
holländerne (1871). B. har dessutom utgifvit "Viser
fra reformationstiden" (1864), "Holbergs
epistler" (1865–75, med anmärkningar), Falsteriana
(1869), Frederik Rostgaard og hans samtid
(1870–71), Det store kongelige bibtiotheks stiftelse
(1873) m. fl. F. n. förestår han utgifvandet af
det bibliografiska arbetet "Bibliotheca danica,
systematisk fortegnelse över den danske
literatur fra 1482–1830" (1:sta bandet 1877).
Bruxelles [bryssä’l], T. Brüssel,
hufvudstad i konungariket Belgien och tillika i
belgiska prov. Brabant, vid Senne, en biflod till
Schelde. Det ligger i en fruktbar, tätt befolkad
nejd och är en af Europas vackraste städer.
Den nedre (nordvestre) stadsdelen genomskäres
af kanaler och af Sennes armar, den öfre
(sydöstre) betäcker sluttningen af Sennes floddal.
I den sydöstre delen, den nyare staden, bo de
rike och förnäme, och der talas mest franska;
den nordvestre delen är säte för handel och
industri, och flamskan är der det förherskande
språket. Rundt omkring staden löpa de med träd
planterade bulevarderna (fordom vallar), och
bakom dessa utbreda sig de nio förstäderna
(faubourgs), hvilka icke lyda under stadens
administration. Midt i den nyare staden ligger den
af Maria Teresia anlagda stora parken med
slottet (uppfördt 1817, till en del uppbrunnet
1827, men restaureradt) samt andra palats och
flere marmorstatyer. Bland torgen märkas:
"Place royale", med en ryttarestod af Gottfrid
af Bouillon och ett palats för grefven af
Flandern; "Grande place"; "Place des martyrs", med
en minnesvård öfver de i
September-revolutionen 1830 fallne belgerna, och "Place du
congrès", med den af konung Leopold I:s
ståndbild prydde, 45 m. (151,6 f.) höge
konstitutionspelaren, som invändigt är försedd med en
trappa. Bland kyrkorna är katedralen "Sainte
Gudule et Saint Michel" (från 13:de och 14:de
årh.) mest betydande. Dessutom märkas det
praktfulla af ett 118 m. (397 f.) högt torn
prydda rådhuset i gotisk stil (från förra hälften
af 15:de årh.), framför hvilket de nederländske
frihetskämparna Hoorn och Egmont afrättades
(1568) på den plats, som nu prydes af deras
minnesvård; vidare industripalatset, med ständig
utställning af konst- och industriföremål samt
med ett bibliotek på 250,000 band, 19,700
handskrifter och 50,000 kopparstick;
universitetsbyggnaden, fordom palats för kardinal
Granvella; nationalpalatset (uppfördt af Maria
Teresia för Brabants gamla rådsförsamling,
1817–30 sammanträdeslokal för états généraux och
sedermera för kamrarna); fängelset
"petits-carmes". På gatorna stå omkr. trettio
vattenkonster, bland hvilka den bekante "Manneken
piss" – en Kupido-bild, som efter gammal
sed vid åtskilliga folkfester bekransas och
påklädes (Ludvig XV gaf honom Ludvigsorden!).
Befolkningen i B. uppgick 1875 till 183,080
personer eller, om förstäderna inberäknas, till
384,848. Staden är säte för regeringen,
riksdagen, en mängd centrala ämbetsverk, 1
kassations-, 1 appellations-, 1 handels- och 2
fredsdomstolar samt 1 kammarrätt (cour des comptes).
Inrättningar för vetenskap och konst äro bl. a.:
ett "fritt universitet" (stiftadt 1834 för att
motväga det ultramontana universitetet i Louvain
och fördeladt på 4 fakulteter), en akademi för
de fria konsterna, en vetenskapsakademi
(Académie royale de B., stiftad 1774), ett
musikkonservatorium, en högre krigsskola, ett
industri- och handels-institut, veterinär-institut,
observatorium, en zoologisk och en botanisk
trädgård, aquarium; vidare "Musée Wiertz"
(innehållande en samling af Wiertz’ arbeten,
somliga målade på väggen), "Musée de peinture",
"Gallerie Suermondt" (förut i Aachen) m. fl.
konstsamlingar; flere teatrar o. s. v. B. drifver
en ansenlig industri. Bland tillverkningar står
främst spetsknypplingen (Brabant- l.
Brüssel-spetsar), hvilken, fastän ej så betydlig som
fordom, ännu sysselsätter öfver 1,000 familjer;
dernäst komma tillverkningarna af glas, vagnar,
ylle- och bomullstyg samt spelkort. En
egendomlig industri var ända till 1852 eftertryck
af franska arbeten. Handeln är betydlig,
emedan B., der åtta jernvägslinier sammanträffa,
icke allenast är en vigtig jernvägsknut, utan
äfven – genom Willebroek-kanalen, som ur
fyra bassiner i stadens midt leder in i Rupel
och derifrån i Schelde – står i förbindelse med
hafvet. 1872 inlupo 237 fartyg (32,571 tons)
och utgingo 245 (33,275 tons). Den förnämsta
bankanstalten är "Banque nationale" (grundad
1850). Den 25 Febr. 1875 var denne banks
sedelstock 322,751,280 fr., och dess metalliska
kassa 135,481,526 fr. (1 fr. = 70 öre).
Historia. I 7:de årh. grundlade biskop
Gerald af Cambrai på en ö i Senne ett kapell,
kring hvilket uppväxte en befäst plats, Bruxella,
l. Bruchsella, som var ett kejserligt "pfalz" (slott)
och som i 10:de årh. kom först till grefvarna
af Louvain, hvilka kallade sig grefvar af B.,
och sedermera (jämte Louvain) till hertigarna
af Nedre Lothringen och Brabant samt blef
dessas residens. 1430 tillföll B., på samma
gång som Brabant, hertigen af Burgund, och
1477 öfvergick det i habsburgska husets ego. B.,
som under Karl V:s tid blifvit Nederländernas
hufvudstad, var en af härdarna för upproret
mot dennes son Filip II ("gueuserna" slöto sitt
förbund der 1566), men derjämte skådeplatsen
för de spanske ståthållarnas grymheter: der
arbetade Albas "blodsdomstol", och der gingo
Egmont och Hoorn m. fl. till döden. I B.
afslöts d. 9 Jan. 1577 en fred ("unionen i B.")
mellan spaniorerna och de upproriske. Aret
derpå gick staden förlorad för spaniorerna, men
återtogs af dem 1585 genom Alexander Farnese
af Parma. Sedan tillhörde den Spanien. 1695
belägrades den af fransmännen under Villeroi.
Under spanska tronföljdskriget (1701–14) gaf
B. sig 1706 åt de förbundne, och 1708 afslog
det ett angrepp af fransmännen. Genom freden
i Rastadt (1714) kom det till Österrike. 1794
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
