Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brunellesco l. Brunelleschi, Filippo di Ser - af Brunér, Edvard Jonas Vilhelm - Brunera, egentl. göra brun - Brunet, Jaques Charles - Brunett, person med en mörk hy, bruna ögon och brunt hår, företrädesvis qvinnor - Brunfels (Brunsfels), Otto - Brunflo, socken i Jämtlands län - Brunhemsberget. Se Billingen - Brunhild, Tysk sagohist., drottning af Isenland. Se Nibelungenlied - Brunholz, tekn. Se Cæsalpinia - Bruni (Brunai), rike på den nordvestre delen af Borneo - Bruni, Leonardo - Bruni, Antonio Bartoloméo - Bruniaceæ, bot. - Brunius, Karl Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen må nämnas, att han gjorde sig ett namn
jämväl som vatten- och fästningsbyggare. Till
hans lärjungakrets hörde bl. a. Michelozzo
di Bartolomeo, som troget gick i sin
mästares fotspår, och den mer sjelfständige L. B.
Alberti. R-n.
af Brunér, Edvard Jonas Vilhelm, finsk
universitetslärare, f. i Borgå d. 30 Okt. 1816,
blef tidigt student, 1840 docent i romerska
literaturen och 1851 professor i samma ämne.
Genom ett själfullt föredrag och en i hög grad
vårdad öfversättning af romerska författares
arbeten förstod han att draga till sig en talrik
krets af lärjungar, och genom sitt älskvärda,
humana sätt vann han ungdomens synnerliga
tillgifvenhet och högaktning. Såsom
vetenskaplig författare förvärfvade han ett aktadt
namn genom sina akademiska disputationer och
flere i "Acta societatis scientiarum fennicae"
offentliggjorda afhandlingar, såsom: De
aspiratione labiali linguae latinae, Ad rem librariam
graecorum et romanorum pertinentia quaedam,
De ordine et temporibus carminum Valerii
Catulli, Quaestiones Terentianae m. fl. B. är
äfven författare till en i flere upplagor utgifven
latinsk elementargrammatika, som 1855 infördes
vid Finlands offentliga läroverk. Han dog i
Helsingfors d. 1 Sept. 1871. F.
Brunera (Fr. brunir, af brun, brun), egentl.
göra brun; den operation, hvarigenom ytan på
jernartiklar, synnerligast bösspipor, öfverdrages
med en brun lackfärg, till skydd mot rost.
Denna lackering består af ett tunt, likformigt
rostlager, som genom inrifning med vax eller
öfverdragning med schellackfernissa göres
glänsande.
Brunet [bryne], Jaques Charles, fransk
bibliograf, f. 1780, d. 1867, utgaf bl. a.
Manuel du libraire et de l’amateur de livres (1810;
5:te uppl. 1860–65).
Brunett (Fr. brunet, af brun, brun), person
med en mörk hy, bruna ögon och brunt hår,
företrädesvis om qvinnor. Jfr Blond. –
Brunette, ett slags fransk visa af erotisk karakter.
Brunfels (Brunsfels), Otto, tysk
botaniker, af Linné kallad "botanikens fader", f. 1488
i Mainz, var först kartusianmunk, öfvergick
sedan till lutherska läran och förestod i nio år
en skola i Mainz. Under denna tid studerade
han äfven medicin och slog sig derefter ned
såsom läkare i Bern. Död 1534. B. var den
förste europé, som sökte botanikens uppgift i
naturens betraktande i st. f. i uttolkningen af
de gamles botaniska skrifter. Hans arbete
Herbarum vivae icones (1530–36) innehåller
träsnitt af inhemska plantor samt dessas namn på
tyska.
Brunflo, socken i Jämtlands län, Jämtlands
norra fögderi. Arealen 33,017 hekt. (2,89
qv.-mil). 39 7/8 fm. mtl. (enl. 1825 års jordebok).
2,093 innev. (1877). Jämte Lockne, Marieby och
Östersunds stad utgör B. ett regalt pastorat af
2:dra kl., Hernösands stift, Jämtlands östra
kontrakt.
Brunhemsberget. Se Billingen.
Brunhild, Tysk sagohist., drottning af
Isenland. Se Nibelungenlied.
Brunholz, tekn. Se Caesalpinia.
Bruni (Brunai), rike på den nordvestre
delen af Borneo.
Bruni, Leonardo, italiensk lärd, f. 1369 i
Arezzo, hvarför han kallade sig Aretino,
studerade i Florens under ledning af den
namnkunnige greken Eman. Chrysoloras och blef
1405 påflig sekreterare samt innehade denna
befattning under fyra påfvar. Genom sin
Historia Florentina (första gången tryckt 1476)
förvärfvade han medborgarerätt i Florens och blef
1427 statssekreterare i denna republik. Död 1444.
B. främjade den grekiska literaturens studium
förnämligast genom latinska öfversättningar af
Aristoteles, Demosthenes m. fl. grekiska
författare. Bland hans öfriga skrifter märkas
Epistelae familiares (1472) och Commentarius
rerum suo tempore gestarum (1476). F. B.
Bruni, Antonio Bartolomeo, italiensk
kompositör och violonist, f. 1759, d. 1823, kom
1781 till Paris, der han till 1801 hade
anställningar vid åtskilliga teatrar. Han komponerade
god instrumentalmusik samt operetter, bland
hvilka i Stockholm gifvits Fiskaren (1798),
Major Palmer (1800), Claudine (1801) och Poeten
i sitt hus (1802). A. L.
Bruniaceae, bot., en liten naturlig växtfamilj
af dikotyledonernas afdelning. Dithörande
växter äro ljunglika småbuskar med en mängd
små barrlika, tättsittande blad och små blommor,
som vanligen sitta i täta, rundade hufvud.
Familjen, som anses beslägtad med Saxifrageae,
omfattar 10 slägten (Berzelia m. fl.) och omkr.
40 arter, hvilka med ett undantag blifvit funna
i sydligaste delen af Afrika. Ldt.
Brunius, Karl Georg, universitetslärare,
arkitekt och konsthistoriker, f. i Tanurns socken
i Bohus län d. 23 Mars 1792, blef student i
Lund 1803 och i Upsala 1811, filos. doktor i
Lund 1814, docent i grekiska 1815, adjunkt i
detta ämne 1820 och 1821 tillika i romersk
vältalighet och poesi. 1824 blef han Tegnérs
efterträdare såsom professor i grekiska. Han
utnämndes 1847 till kyrkoherde i Stäfvie och
Lackalänga prebendepastorat i Lunds stift och
blef s. å. prost. 1853 valdes han till ledamot
af Vitterhets historie och antiqvitets akademien,
och 1858 fick han såsom emeritus afsked från
professorsämbetet. Död i Lund d. 12 Nov.
1869. – B. framträdde tidigt såsom latinsk
skald, dels genom metriska öfversättningar från
Apollonios och Tyrtaios (i akademiska
afhandlingar), dels genom De diis arctois libri sex
(1822), ett slags nordisk teogoni, som lär vara
det längsta latinska poem någon svensk diktat.
1857 utgaf han sina Poëmata, partim jam ante,
partim nunc primum edita. Sin mesta tid
egnade han emellertid åt byggnadskonstens
studium och utöfning. Under åren 1833–59
ledde han restaurationsarbetena på Lunds
domkyrka (hvarvid han utförde den djerfva
höjningen af kryptan), och samtidigt försiggingo
under hans ledning en mängd andra arbeten: om-
och påbyggnad af det gamla bibliotekshuset i
Lund (1836–39), räddningsinstitutet i Stora
Råby (1840), museibyggnaden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
