Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brosböll, Johan Karl Kristian (pseud. Carit Etlar) - Brosch, smycke, som af qvinnor nyttjas som bröstnål - Broschi, Carlo, italiensk kastratsångare. Se Farinelli - Broschyr (Fr. brochure, af brocher, häfta), häfte, mindre skrift, ströskrift - Brosk, anat. - Bro-skans, befästningsk. Se Brobänk - Broskcellparenkym, anat. Se Brosk - Broskfiskar, Selachii, zool. - Broskhinna, anat. Se Brosk - Brosklim, tekn. Se Lim - Brosksvulst, Enchondroma, patol. anat. - Brosme, zool. Se Lubb - Brossa, ett slags spänne. Se Bråssa - Brosses, Charles de - Brosset, Marie Félicité - Brostöd. Se Bro - Brott, jur. - Brottmål, jur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kabylet (1868) samt i Gjennem Ungarn og
Siebenbürgen (1870). Hans samlade skrifter
började utgifvas 1859.
Brosch (Fr. broche, af Ital. brocco, spets),
smycke, som af qvinnor nyttjas till bröstnål.
– Broschera, i tyg inväfva mönster af silke,
guldtråd m. m.; häfta böcker.
Broschi [brå’ski], Carlo, italiensk
kastratsångare. Se Farinelli.
Broschyr (Fr. brochure, af brocher, häfta),
häfte, mindre skrift, ströskrift.
Brosk, anat. kallas alla inom djurkroppen
befintliga bildningar, som bestå af broskväf.
Brosket är hårdt, segt, elastiskt, till färgen
glänsande blåhvitt eller blekt gulhvitt, och knarrar
vid genomskärning. Massan består antingen
endast af celler (broskcellparenkym) eller af
celler och en grundmassa, som ar antingen
homogen, genomskinlig (hyalintbrosk) eller
tradig (bindväfsbrosk, elastiskt brosk).
Cellerna äro af mycket vexlande storlek och
form, men utmärka sig genom en oftast stor
kärna med kärnkropp, genom mer eller mindre
tydlig membran och derigenom att de ofta
förekomma i hopar, såsom moderceller,
inneslutande dotterceller. Det hyalina broskets
grundmassa visar sig vara uppkommen af
sådana celler. Brosket är öfverallt, der det icke
ligger mot annat brosk, omgifvet af en
bindväfsbeklädnad (broskhinna, perichondrium).
Vid kokning lemnar det kondrin. – Broskväfven
har under kroppens utveckling stor utbredning;
han uppträder och utväxer öfverallt, der ben
skola bildas, utom i hufvudets öfre hvalf; han
uppstår och växer sålunda som en stomme för
de blifvande benen, i det närmaste förebildande
dessas form och tjenstgörande i deras ställe
såsom stöd för kroppen och fäste för musklerna.
I denna broskmassa afsättes, till en förberedande
härdning, en oändlig mängd fina kalkkorn
(kalkvandling); i och kring denna sålunda delvis
hårdnade sjablon bildas de permanenta benen
(jfr Benväf), och då benbildningen är afslutad
(vid pubertetstiden eller senare), återstår af det
ursprungliga broskskelettet endast några
obetydliga bitar (i refbens- och ledbrosken,
mellankotskifvorna o. s. v.), som vanligtvis under hela
lifvet fortvara som brosk. På andra ställen, t.
ex. i struphufvudet, luftrören, näsan och örat,
undergår brosket i regeln icke någon
benvandling. G. V. D.
Bro-Skans, befästningsk. Se Brobänk.
Broskcellparenkym, anat. Se Brosk.
Broskfiskar, Selachii, zool., en grupp bland
de af Günther till en underklass samlade
urfiskarna (Palaeichthyes). Genom sina gälar, hvilka
i den yttre randen äro fastvuxna vid
hudsystemet, skiljas broskfiskarna från ganoiderna,
som bilda den andra gruppen inom denne
underklass. Broskfiskarnas grupp omfattar dels de
s. k. helhufvuden (Holocephali, hafsmössens
ordning), som hafva endast en yttre gälspringa,
emedan ett slags gällock täcker de egentliga
gälöppningarna, och hvilkas öfverkäks- och
gomapparat är sammanvuxen med skallen; dels
bredmunnarna (Plaglostomi), som hafva fem
till sju yttre gälspringor och hvilkas breda mun,
belägen på undersidan af hufvudet, framtill
begränsas af en öfverkäks- och gom-båge, som
står i rörlig ledförbindelse med skallen. F. A. S.
Broskhinna, anat. Se Brosk.
Brosklim, tekn. Se Lim.
Brosksvulst, Enchondroma, patol. anat.,
en sjuklig nybildning, i form af en knöl eller
tumör, som vanligen har rundad form med en
tämligen jämn, ofta dock oregelbundet buktig
yta och som till sin sammansättning mer eller
mindre fullständigt liknar de i kroppen normalt
förekommande brosken. Dylika svulster äro
vanligen hårda, men vissa former äro mjuka och
elastiska. De förekomma i synnerhet hos yngre
individer och äro stundom medfödda. Vanligast
utgå de från benen, företrädesvis å händerna
och fötterna, men de kunna äfven hafva sitt
säte i mjuka delar, synnerligast i vissa körtlar,
såsom spottkörtlarna, brösten, könskörtlarna o. s. v.
I senare fallet hafva de ofta en mera
sammansatt byggnad. För det mesta tillväxa de
långsamt, men kunna uppnå en betydande storlek.
De förekomma oftast ensamma, men stundom
äro flere på en gång för handen.
Brosksvulsterna äro vanligen godartade, besvära mest
genom de lokala ölägenheter de förorsaka och
återkomma ej, om de genom operation blifvit
fullständigt aflägsnade. Stundom recidivera de
likväl, företrädesvis lokalt, men en och annan
gång äfven på mer eller mindre långt aflägsna
ställen, såsom i närmaste lymfkörtlar eller i
inre organ, t. ex. lungorna. A.-y.
Brosme, zool. Se Lubb.
Brossa, ett slags spänne. Se Bråssa.
Brosses [brå’s], Charles de, fransk
historieskrifvare, f. 1709 i Dijon, d. 1777 som
parlamentspresident i sin födelsestad. Hans
förnämsta verk är Histoire de le république
romaine dans le cours du septième siècle par
Salluste (1777), utarbetadt på grundvalen af
Sallustii arbeten.
Brosset [bråsse], Marie Félicité,
orientalist, f. 1802 i Paris, utgaf der Mémoires
inédits sur la langue et l’histoire géorgienne
(1833) m. fl. arbeten och flyttade sedan till
Ryssland för att få bättre tillfälle att studera
de georgiska och armeniska språken. 1841 blef
han bibliotekarie vid kejserliga biblioteket och
1847 professor vid vetenskapsakademien i
Petersburg. De förnämsta bland hans skrifter
äro: Histoire de la Géorgie (1849–56),
Voyage dans la Géorgie (1849–56) och Ruines
d’Ani (1860–61).
Brostöd. Se Bro.
Brott, jur., hvarje handling eller
underlåtande, som lagen belägger med straff. I en
mindre vidsträckt betydelse omfattar ordet brott
allenast straffbara gerningar af svårare
beskaffenhet, hvaremot ringare lagbrott benämnas
förseelser eller öfverträdelser. J. H-r.
Brottmål, jur., rättegångsmål, i hvilket det
faktum, hvarpå det framställda påståendet
grundas, är ett brott. Dit räknas alltså icke allenast
sådana mål, i hvilka stralf kräfves för en
brottslig handling, utan äfven de, i hvilka någon
annan rättsföljd af en sådan handling (t. ex.
skadeersättningsanspråk) göres gällande. J. H-r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
