Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis / 1167-1168 (1878) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bronn, Heinrich Georg - Bronner, Johann Philipp - Brons, kem., en legering af koppar och tenn - Bronsera, med bronsfärger bestryka föremål af gips, trä, metall e. d. - Bronsfärger l. Bronspulver, tekn. - Bronsgjutning, en teknisk konst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Allgemeine zoologie (1850), Geschichte der natur
(1841–49) och Untersuchungen über die
entwickelungsgesetze der organischen welt während der
bildungszeit unserer erdoberfläche (1858;
prisbelönt af Franska vetenskapsakademien). I det
stora verket "Neue encyklopädie für
wissenschaften und künste" bearbetade han den zoologiske
delen (1850). Af största vigt är hans Klassen
und ordnungen des thierreichs, wissenschaftlich
dargestellt in wort und bild (1859 o. f.;
fortsatt af Keferstein, Gerstäcker m. fl.). Ifrån 1830
utgaf B. jämte Leonhard tidskriften "Jahrbuch
für mineralogie, geognosie, geologie und
petrefaktenkunde".

Bronner, Johann Philipp, tysk vinodlare,
f. 1792, d. 1865, offentliggjorde 1825 den s. k.
bocksnittsmetoden för vinstockars uppdragande
samt utgaf flere skrifter angående vinodling.
I sina vinplanteringar uppdrog han omkr. 400
drufsorter, från åtskilliga delar af Europa.

Brons (af Ital. bronzo, malm, troligen af
Grek. bronte, åska), kem., en legering af koppar
och tenn, stundom med tillsatser af bly och
zink. Sedan uråldriga tider har denne metall
varit använd till mynt, prydnader och vapen
m. m. Sammansättningen af antik brons synes
af nedanstående analyser:

	Celt fr. Downs	Bronsringar ifrån en gallisk- romersk graf.
Koppar	85,23	75,55	79,93
Tenn	13,11	23,52	15,73
Bly	1,14	0,47	3,50
	Mynt från Alexander den stores tid.	Romerskt as år 500 f. Kr.	Mynt från Alexander Severi tid.
Koppar	95,96	69,69	89,0
Tenn	3,28	7,16	10,2
Bly	0,76	21,82	0,8

En sammanställning af analyser af antik brons
finnes i Gmelin-Krauts "Handbuch der
anorganischen chemie" (6:te uppl., III b., 725 s.). – F. n.
nyttjas brons af olika sammansättning till olika
ändamål. Kanonmetall innehåller 9–10 proc.
tenn; malm eller klockmetall 20–25;
medaljbrons 5–10: statybrons innehåller 2,5–4 proc.
tenn och 11–17 proc. zink. Den svenske
myntmetallen, hvaraf öreslantar slås, består af 95
proc. koppar, 4 proc. tenn och 1 proc. zink.
Brons är i allmänhet en hård metall, som genom
upphettning och hastig afkylning blir smidbar
och kan präglas. Efter upphettning och
långsam afsvalning blir han åter till en viss grad
spröd. I fuktig luft öfverdrages han med en
grön hinna eller, skorpa (patina), som skyddar
underliggande metallpartier och meddelar
bronsstatyer en angenäm färg. Ett sådant öfverdrag
kan utan svårighet framkallas genom
bestrykning med en lösning af salmiak och oxalsyra
i ättiksyra. P. T. C.

Bronsera, med bronsfärger bestryka föremål
af gips, trä, metall e. d. – Subst.
Bronsering. P. T. C.

Bronsfärger l. Bronspulver, tekn.,
legeringar af koppar och zink, som utvalsats till
tunna blad och efter fuktning med vatten eller
honinglösning sönderrifvits till pulver. P. T. C.

Bronsgjutning, en teknisk konst, känd redan
i den förhistoriska tiden, består i danandet af

föremål af smält brons. Den förnämsta branchen
i denna teknik är staty- eller konstgjutningen,
som sker efter konstnärligt utförda modeller och
har till uppgift att troget återgifva originalen.
Bildstoder äro alltid ihåliga och gjutas vanligen
i flere stycken. Fordom skedde gjutningen på
följande sätt. Till en början förfärdigades en
af gips, tegelmjöl och fet lera bestående kärna,
hvilken i förminskad skala någorlunda återgaf
det blifvande konstverket. Denna kärna
öfverdrogs med ett vaxlager af samma tjocklek som
bronsgodset skulle erhålla, och sedan
utarbetade konstnären modellen fullständigt i
vaxbetäckningen. Derefter öfverdrogs vaxet ytterst
försigtigt med ett starkt lager af fin slammad
lera, hvilket sedan öfverdrogs med ett lager af
gröfre lera. Dessa båda lager bildade den s. k.
manteln. Sedan denna blifvit förstärkt med
jernstänger och jernband, upphettades
gjutformen, så att leran torkade, på samma gång
som vaxet smälte och bortrann genom
öppningar i manteln. Genom vaxets bortskaffande
bildades emellan manteln och kärnan ett tom-
rum, som bronsen skulle fylla. Kärnan stod
sålunda alldeles fri, med undantag af några
jernstänger, som från henne sköto ut genom manteln.
Sedan den ingjutne bronsen hunnit svalna,
sönderslogs formen; jernstängerna afsågades, och
figuren ciselerades. Detta gjutningssätt, hvilket
sannolikt begagnades redan af grekerna, var
emellertid förknippadt med flere olägenheter.
Nu användes derför ett annat sätt för
formningen, hvilken sker i motsatt riktning mot förut.
Metoden dervid är följande. Af
originalmodellen, som utföres i gips och i hel storlek på
en jernställning, tages en tjock ihålig
gipsafgjutning, i så många stycken som bildens storlek
kräfver. Dessa stycken beläggas invändigt med
modellvax af samma tjocklek, som metallen
kommer att få, hvarefter styckena
sammanfogas öfver kärnans af jernstänger
sammanhållne stomme. Under sammanfogningen,
hvilken sker nedifrån och uppåt, fylles håligheten
mellan vaxet och kärnstommen med ett af
gipspulver, sand, tegelmjöl och vatten hoprördt
bruk, hvilket snart hårdnar. Detta bildar sedan
kärnans hufvudmassa. När den yttre
gipsformen blifvit aftagen, förses vaxbilden på alla
framspringande punkter med två system af
vaxkanaler, hvilka samla sig i tjockare grenar
uppåt. Det ena af dessa system är afsedt
att insläppa den smälte metallen, det andra att
utsläppa luften. Den sålunda utrustade
vaxmodellen förses – på förut beskrifvet sätt –
med en mantel af eldfast formmassa
(ytterligare stärkt med ett murverk af rå tegelsten),
hvarefter det hela, sedan vaxet blifvit smält
och bortrunnit genom särskilda kanaler,
nedhissas i den framför gjutugnen befintliga
gjutgrafven. Sedan gjutformen blifvit från ugnen
fylld med den smälte metallen och denne hunnit
svalna, sönderslås manteln, och konstverket
upphissas för att ciseleras och afputsas. – En tredje
metod består deruti, att originalmodellen
afformas i ett eldfast ämne, hvarigenom en mantel
erhålles. Sedan denne, till förhindrande af
fastklibbning, invändigt öfverdragits med olja eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>