Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bromeliaceæ, bot. - Bromelius, Olof - Bromell (Bromelius), Magnus von - Bromider, kem. Se Basiska haloid-salter - Bromios, Grek., "den larmande", ett af guden Dionysos' binamn - Bromley, stad i engelska grefskapet Kent - Bromma, socken i Stockholms län - Bromma, socken i Malmöhus län - Broms (Bröms), Tabanus, zool. - Broms benämner man i den praktiska mekaniken de mekanismer, som användas för att genom friktion göra en maskins rörelse långsammare eller få den att helt och hållet afstanna - Bromsdynamometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fl.), de flesta från Amerikas tropiske delar. Många
växa som parasiter på träd och äro genom sitt
egendomliga växtsätt samt genom blommornas
och frukternas färgprakt en prydnad för dessa
trakters flora. De sega tågorna (bladens
kärlknippen) af flere arter nyttjas till
repslagarearbeten och väfnader. Ett stort antal af dessa
växter odlas som prydnadsväxter. Ldt.
Bromelius, Olof, läkare, botaniker, f. 1639
i Örebro, studerade medicin i Upsala samt
förordnades 1669 till "herborist" i Stockholm och
uppsyningsman öfver apoteken. 1672 anställdes
han som läkare vid den beskickning, som då
afgick till Holland, vann 1673 medicine
doktorsgraden i Leiden och återvände 1674 till Sverige.
1675 blef han medlem af Collegium medicum, och
1691 förordnades han till stadsfysikus och
provinsialläkare i Göteborg. Död 1705. B. var en af
Sveriges ypperste botanister före Linnés tid.
Bland hans skrifter må nämnas Lupulogia, eller
en liten tractat om humlegårdars plantering
(1684) och Chloris gothica s. catalogus stirpium
circa Gothoburgum nascentium (1694), den äldsta
specialflora i Sverige. Till hans ära gaf Linné
ett tropiskt växtslägte namnet Bromelia (6 kl.,
1 ordn.). Från 1676 var B. ledamot i
kommissionen öfver trolldomsväsendet.
2. Bromell (Bromelius), Magnus von, den
förres son, läkare, f. i Stockholm 1679,
promoverades 1703 i Reims till medicine doktor och
utnämndes 1705 till medlem af Collegium
medicum. Samtidigt kom han genom arf i
besittning af en ansenlig förmögenhet, hvarför han
upphörde med sin läkareverksamhet och egnade
sin tid åt ökande af de betydliga samlingar af
naturföremål, mynt och medaljer, som han ärft
efter sin fader. 1716 förordnades han till
anatomie professor i Stockholm, men lemnade snart
denna befattning för att emottaga ett
assessorsämbete i Collegium medicum, der han 1724 blef
president. Sistnämnda år fick han titel af
arkiater och upphöjdes 1726 i adligt stånd. Död
1731. B. författade åtskilliga afhandlingar i
numismatik, medicin och naturvetenskap. Några
bland dem finnas intagna i "Acta litt. et scient.
suec.", bl. a. Underrättelse huruledes man sig
skall förvara för pestilentien (1711) och
Inledning till nödig kunskap att igenkänna och
uppfinna allehanda bergarter, metaller och fossilier
m. m. (1730).
Bromider, kem. Se Basiska haloid-salter.
Bromios, Grek., "den larmande", ett af
guden Dionysos’ binamn.
Bromley [brå’mle], stad i engelska grefskapet
Kent, s. om London. 10,674 innev. (1871).
Bromma. 1) Socken i Stockholms län,
Sollentuna härad. Arealen 3,608 hekt. (7,309 tnld).
36 1/8 ofm., 27 3/8 fm. mtl. 957 innev. (1877).
Regalt pastorat af 2:dra kl., Upsala stift, Vestra
Roslags kontrakt. I B. ligga egendomarna
Ulfsunda och Åkeshof samt Johannelund, der
Fosterlandsstiftelsen har en missionsskola. – 2.
Socken i Malmöhus län, Herrestads härad.
Arealen 969 hekt. (1,963 tnld) 15 1/2 fm. mtl. 890
innev. (1876) Annex till Söfvestad, Lunds
stift, Ljunits och Herrestads kontrakt.
Broms (Bröms), Tabanus, zool., ett till
insektordn. Diptera (tvåvingar) och afdeln. Brachycera
(flugor) hörande slägte, som skiljer sig från de
närstående slägtena Haematopota (regnbroms) och
Chrysops (blindbroms) derigenom att antennernas
yttersta, eller 3:dje, led är femvingad, vid basen
rundadt-spetsvinkligt urnupen och på öfre sidan
väpnad med en tand. Slägtet omfattar 26
skandinaviska arter, af hvilka boskapsbromsen
(T. bovinus) och renbromsen (T. tarandinus)
äro de mest anmärkningsvärda. A. Sg.
Broms benämner man i den praktiska
mekaniken de mekanismer, som användas för att
genom friktion göra en maskins rörelse
långsammare eller få den att helt och hållet afstanna.
Ofta utgöres bromsen af en häfstångsmekanism,
hvarmed tryck kan utöfvas på omkretsen af ett
hjul, fäst på en af maskinen kringdrifven axel.
Med ju större kraft tryckningen sker, dess
större blir friktionen, och dess kraftigare verkar
bromsen. Genom friktionen uppstår alltid en
effektförlust, i det att mekaniskt arbete
förvandlas till värme, hvilket bortgår utan nytta.
Man har derför tagit såsom regel att använda
bromsar för rörelsens reglering endast vid de
tillfällen, då andra medel ej äro användbara
för sådant ändamål. Detta oaktadt har bromsen
stor användning inom maskinväsendet. Äfven
vid fordon användes den ofta för att hindra
hjulens vridning, när man vill hämma rörelsen.
Vanligen utgöres bromsen då af ett trästycke,
hvilket medelst en skruf, häfstång och
handvef tryckes mot hjulet, så att detta släpar i
stället för att rulla. Detta slags broms kallas
klotsbroms. I synnerhet vid jernvägsfordon
användas dylika bromsinrättningar för att hejda
ett bantåg eller på kort tid bringa det i hvila.
I stället för klotsbromsar begagnas vid några
jernvägsfordon medar, på hvilka en del af
fordonets tyngd hastigt kan tvingas att hvila (en
sådan broms är den vid åkdon bruklige
hämskon). Det förstnämnda slaget är dock
fortfarande det på jernvägar mest använda och
har på senaste tiden erhållit stor fulländning
i de "kontinuerliga" eller "sjelfverkande"
bromsarna. Vid dessa ernås bromsklotsarnas tryck
mot hjulen antingen genom användning af
komprimerad luft, som från en på lokomotivet
befintlig apparat under tåget föres till alla
vagnarnas bromsapparater (Westinghouse’s broms),
eller derigenom att ånga kondenseras uti, eller
luften genom en apparat på lokomotivet utsuges
ur en dylik rörledning, så att det yttre
lufttrycket åstadkommer klotsarnas pressande emot
hjulen (Vacuum-broms), eller ock derigenom
att hjulaxlarnas roterande, så länge det fortfar,
användes till upprullande af kedjor, som dervid
genom häfstångsmekanismer trycka klotsarna
till hjulen (Heberlein’s broms). Dylika
bromsar skötas af lokomotivföraren samt verka
hastigare och kraftigare an de vanliga, vid
hvilka på hvarje med broms försedd vagn
behöfves en man, som på signal från föraren med
en skruf- och häfstångs-inrättning tilltrycker
klotsarna. G. R. D. F. A.
Bromsdynamometer (af Grek. dynamis, kraft,
uch metrein, mäta), en apparat, med hvilken man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
