Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bro-kar, ett brostöd, som utgöres af en s. k. sänkkista - Brokat. Se Brokad - Brokatell. Se Brokad - Brokbygel, sjöv. Se Brok - Brokig kopparmalm, Kalkomiklit, miner. - Brokig sandsten, geol. - Brokind, fordom kalldt Bro, frälse säteri i Vårdnäs socken, Kinda härad - Brok-klam, sjöv. Se Brok - Brokmanner l. Brockmänner, ett östfriesiskt folk - Broksurrning, sjöv. Se Brok - Broling, Gustaf - Broling, Karl Abraham - Brom, kem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bro-kar, ett brostöd, som utgöres af en s. k.
sänkkista, en af timmer sammansatt kista af
parallelipipedisk form, ofta med lutande sidor
och triangulär begränsning på ändarna. Kistan
sänkes genom belastning med sten och
bibehålles i vattnet samt kan till följd deraf bilda
stöd åt brons öfverbyggnad. Klbg.
Brokat. Se Brokad.
Brokatell. Se Brokad.
Brokbygel, sjöv. Se Brok.
Brokig kopparmalm, Kalkomiklit, miner.,
ett bronsfärgadt, oftast blått och brokigt anlupet
mineral, som innehåller föränderliga mängder
af koppar, jern och svafvel. Våra svenska
brokiga kopparmalmer motsvara dock i de flesta
fall formeln 5Cu2S, Fe2S3. Dessa malmer
förekomma tillsammans med andra kopparmalmer
flerestädes hos oss: vid Mårtenberg, Svappavaara,
Tunaberg m. fl. st. P. T. C.
Brokig sandsten, geol., en rödbrun, gul,
grönaktig, hvit eller brokigt flammig sandsten,
hvilken – synnerligast i förbindelse med röda och
olikfärgade skiffrar, lera och märgel – utgör
den afdelning af triasformationen, som kallas
"brokiga sandstensgruppen" (Eng. "new red
sandstone"). Den förekommer på flere ställen
i Tyskland, Schweiz och England. E. E.
Brokind, fordom kalladt Bro, frälse säteri i
Vårdnäs socken, Kinda härad, Östergötlands län.
Det är naturskönt beläget på holmar vid
Stångåns utlopp ur sjön Jernlunden, omkr. 25 kilom.
(2 1/2 mil) från Linköping. Arealen omkr. 3,200
hekt. (6,500 tnld). 23 1/4 mtl, deraf 5 mtl frälse
säteri. B. har ett bibliotek af omkr. 4,000
band jämte handskrifter och tafvelsamling. På
godset finnas tegelbruk, qvarn och såg. – B.
är ett af provinsens äldsta herresäten. Först
lär det hafva varit ett gammalt jarlasäte,
öfvergick sedermera till den mäktiga folkungaätten
och såldes derefter till riksdrottseten Bo Jonsson
Grip. Senare tillhörde det medlemmar af slägten
Natt och Dag ända till 1706, då det öfvergick
till grefliga ätten Falkenberg, som ännu eger
detsamma. 1732 blef det fideikommiss inom
sistnämnda slägt. K. G. O.
Brok-klam, sjöv. Se Brok.
Brokmanner l. Brockmänner, ett
östfriesiskt folk, som under medeltiden bodde i
hannoveranska landskapet Brockmerland (mellan
Emden och Norden) och lefde under en egen,
demokratisk författning.
Broksurrning, sjöv. Se Brok.
Broling. 1. Gustaf B., mekaniker, f. på
Lundsgård i Nerike d. 11 April 1766, blef
student i Upsala 1783, tog bergsexamen 1788, blef
auskultant i Bergskollegium 1789 och
bergsproberare 1795. År 1803 fick han bergmästares
titel, blef 1814 myntvardie på Kongl, myntet
samt föreståndare för Bergskollegiets
laboratorium och mineralkabinett, fick 1817 titel af
bergsråd och tog 1836 afsked ur statens tjenst.
1797 blef han ledamot af Vetenskaps-akademien,
öfver hvars bibliotek han under en längre tid
(1819–31) hade öfverinseendet. År 1811 fick
han nämnda akademis guldmedalj, och 1812
tillerkände Svenska akademien honom Lundbladska
priset. Han dog 1838. – År 1793 inrättade
B. vid Karlsdals bruk i Värmland ett gjuteri
för finare jernarbeten, och efter en resa i
England 1797–99 gaf han upphofvet åt flere
betydande anläggningar: en gjutstålsfabrik (den
första i Sverige, hvilken dock ej lönade sig), en
fabrik för japanering af jernblecksarbeten o. s. v.
Den förste svenske ångmaskinen tillverkades i
hans verkstäder; likaså den första svenska
stålpennan. 1812–17 utgaf B. Anteckningar under
en resa i England. Dessutom finnas af honom
tvänne smärre skrifter, näml. en biografi öfver
S. Rinman (i 2:dra uppl. af dennes afhandling
"Anledning till stål- och jernförädlingens
förbättring") och en uppsats om förfärdigande af
gjutstålsvalsar (1809). – 2. Karl Abraham
B., den förres brorson, sedelgravör, f. i Nerike
1797, införde den engelska konstgraveringen af
sedlar (1832) samt stereotypi vid
sedeltryckning, hvilken senare metod han fullkomnade
med galvanoplastikens (kopparfällningens) hjelp,
och uttänkte jämväl en förträfflig metod för
färgning af papper af olika nyanser – allt
saker, hvarigenom bankens sedelmynt
förbättrades. Af hans hand äro gravyrerna till
farbroderns "Anteckningar under en resa i
England" och åtskilliga konstnärligt utförda
blanketter för vexlar o. d. Död i Paris 1852.
Brom (af Grek. bromos, stank), kem., ett till
metalloiderna hörande grundämne, som
upptäcktes 1826 af Balard. Det finnes i naturen
i förening med metaller (t. ex. natrium och
magnesium) upplöst i hafsvatten och saltkällors vatten,
ehuru alltid i mycket ringa mängd. Bromsilfver
finnes, fastän högst sällsynt, i Chile och Mejico.
Råämnet för framställandet af brom är den
moderlut, hvarur koksalt utkristalliserat. Sådan
moderlut upphettar man med svafvelsyra, då
klorväte, men ej bromväte, bortgår, och låter
derefter de svafvelsyrade salter, som bildats
dervid, genom afkylning utkristallisera. Den
qvarblifvande moderluten destilleras i blyretorter
med brunsten och svafvelsyra, hvarvid brom
frigöres, förflyktigas och förtätas i for-lag. Brom
är vid vanlig temperatur en tung, lättrörlig,
brun vätska, som i luften utstöter tjocka, bruna
ångor med en högst vidrig, om klor
påminnande lukt. Dess egentliga vigt är 3,187. Den
stelnar vid – 24,5° till en bladigt kristallinisk
massa. I vatten är den löslig och kan t. o. m.,
liksom klor, förenas dermed till ett
kristalliserande hydrat. Lösningen i vatten har gul
färg och bromens egendomliga lukt. Den blekes
i solljus, emedan bromen då förenas med
vattnets väte till bromväte, som är färglöst. Brom
har stor frändskap med väte och metaller,
svafvel och fosfor, angriper häftigt organiska
ämnen, åstadkommer på huden nästan
ögonblickligen smärtsamma, gulfärgade sårnader. Gasen
verkar likaledes mycket häftigt på
andningsorganen och slemhinnorna samt retar till hosta,
näsblod, tårflytning o. s. v. Brom måste
derför handteras med största varsamhet. Den
begagnas i fotografi och medicin samt har på
senare tider fått vidsträckt användning på
kemiska laboratorier. I Europa tillverkas den
mesta bromen vid Stassfurth, der årligen 10,000
kilogr. (240 ctr) framställas. Äfven i Förenta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
