Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bréguet's metalltermometer, fys. - Brehm, Kristian Ludwig - Brehm, Alfred Edmund - Breiðablik, Nord. mytol., Balders boning. Se Glitne - Breidafjord (Breiðifjörðr), en på öar och holmar rik fjärd i den vestre delen af Island - Breinig, by i preussiska regeringsområdet Aachen - Breisach l. Altbreisach, stad i badiske kretsen Freiburg - Breisach, Nya (Fr. Neuf-Brisach), fästning på stranden af Rhen, i Elsass - Breisgau, fruktbart landskap i storhertigdömet Baden - Breislak, Scipio - Breitenfeld, en 10 kilom. n. v. om Leipzig belägen by
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afkylning drager den sig deremot tillsammans.
Instrumentets gradering sker genom jämförelse
med en vanlig termometer. R. R.
Brehm. 1. Kristian Ludwig B., tysk
ornitolog, f. 1787, d. 1864 som pastor i Renthendorf
vid Neustadt. Han sammanbragte en synnerligen
vacker och rik samling af europeiska foglar.
Hans undersökningar hafva varit af den största
betydelse för en systematisk art-indelning. B.,
som med förkärlek studerade foglarnas
lefnadssätt, blef genom sina populära skrifter det
egentliga folkets lärare i fråga om dessa djurs nytta
och skada, deras rätta behandling och vård. De
vigtigaste bland hans arbeten äro Beiträge zur
vogelkunde (1821–22), Lehrbuch der
naturgeschichte aller europäischen vögel (1823–24),
Handbuch der naturgeschichte aller vögel
Deutschlands (1831) samt Wartung, pflege und
fortpflanzung der kanarienvögel, sprosser und
nachtigallen etc. (3 uppl. 1871;
"Kanariefoglarna, deras skötsel och fortplantning", 1869).
– 2. Alfred Edmund B., tysk ornitolog, f.
1829, den förres son, anträdde redan 1847 en
vetenskaplig resa till Afrika, hvarifrån han först
1852 återvände. Han studerade derpå i Jena
och Wien. 1856–58 företog han en resa till
Spanien, och efter hemkomsten slog han sig ned
i Leipzig. 1860 reste han i Norge och
Lappland, och 1862 företog han, denne gång såsom
hertig Ernsts af Koburg-Gotha vetenskaplige
ledsagare, en resa i Bogoslanden. 1862–67
var han direktor för den zoologiske trädgården
i Hamburg, och derifrån begaf han sig till
Berlin, hvars praktfulla aqvarium han upprättade.
B:s största verk är Illustrirtes thierleben
(1863–69; 2 uppl. 1874; "Djurens lif" 1874–76).
Han har dessutom utgifvit Reiseskizzen aus
Nordost-Afrika (1853), Leben der vögel (1861;
2:dra uppl. 1868), Ergebnisse einer reise nach
Habesch (1863) samt, i förening med Rossmässler,
Die thiere des waldes (1866–67) och,
understödd af flere vetenskapsmän, Gefangene vögel,
ein hand- und lehrbuch für liebhaber und
pfleger einheimischer und fremdländischer
käfigvögel (1872 o. f.). Särskildt förtjena B:s
uppsatser i populära tidskrifter stort erkännande.
Breiðablik, Nord mytol., Balders boning. Se
Glitne.
Breidafjord (Breiðifjörðr), en på öar och
holmar rik fjärd i den vestre delen af Island.
Breinig, by i preussiska regeringsområdet
Aachen, särskildt känd genom de många
romerska fornlemningar, som påträffats derstädes.
Breisach. 1) B. l. Altbreisach, stad i
badiske kretsen Freiburg, vid Rhen. 3,209 innev.
(1875). Det fans redan på Caesars tid, under
namnet Mons Brisiacus, och var då en fast ort,
tillhörig seqvanerna. 369 befästes det af
romarna och blef snart traktens mest betydande
ort. Af Albrekt I gjordes B. till omedelbar
tysk riksstad. 1638 belägrades det af hertig
Bernhard af Sachsen-Weimar, som eröfrade det,
sedan först trenne kejserliga undsättningshärar
blifvit slagna. I Westfaliska freden afträddes
B. till Frankrike, men återgafs till Tyskland
genom freden i Ryswik 1697. Genom freden i
Pressburg 1805 tillföll det slutligen Baden. –
2) På motsatta stranden af Rhen, i Elsass,
ligger fästningen Nya B. (Fr. Neuf-Brisach), 2,610
innev., anlagd 1699 af Vauban.
Breisgau, fruktbart landskap i
storhertigdömet Baden, omfattande regeringsområdena
Freiburg och Lörrach. Arealen omkr. 1,650
qv.-kilom. (60 qv.-mil). B. tillhörde först
hertigarna af Zähringen, tillföll 1307 Österrike,
förlänades 1803 åt hertigen af Modena och
öfvergick 1805 till Baden.
Breislak, Scipio, italiensk geolog af tysk
härkomst, f. 1748 i Rom, var professor först i
Ragusa och derefter i sin födelsestad, blef sedan
direktör för ett alunsjuderi vid Neapel och
utnämndes slutligen af Napoleon I till inspektor
öfver salpeter- och krutfabrikationen i
konungariket Italien. Död 1826. Hans utmärkta
mineraliekabinett ärfdes af familjen Borromeo. B:s
förnämsta arbeten äro Topografia fisica della
Campania (1798), Introduzione alla geologia
(1811) och Sopra i terreni tra il Lago
maggiore e quello di Lugano (1838).
Breitenfeld, en 10 kilom. (1,3 mil) n. v. om
Leipzig belägen by, hvars namn är förevigadt
genom de tvänne lysande segrar, som svenska
vapen vunnit i närheten af densamma. –
Första gången, d. 7 Sept. 1631, var det Gustaf
Adolf, som der besegrade Tilly. Denne, som
hade inbrutit i Sachsen för att tvinga
kurfursten att utträda ur det leipzigska förbundet och
sluta sig till kejsaren, framkom d. 3 Sept. till
Leipzig och tog ställning framför staden.
Kurfursten kastade sig i Gustaf Adolfs armar, ett
förbund slöts, och d. 5 Sept. förenade sig deras
härar vid Düben, hvarifrån de följande dagen
ryckte fram mot Leipzig. Tilly lät d. 7 på
morgonen sin 32,000 man starka här ordna
sig på en låg sandås mellan Seehausen och
Widderitsch, med infanteriet i midten, uppstäldt
i 13 stora fyrkanter (tertier), och kavalleriet på
flyglarna – såväl det förra som det senare stod
på två slaglinier med reserv – samt artilleriet
framför härens midt. Svenskarna (22,000 man)
och sachsarna (11,000) öfvergingo samma
morgon den sumpiga Loberbäcken och uppställde
sig i slagordning framför denne, mellan byarna
Podelwitz och Göbschelwitz. Infanteriet,
ordnadt i brigader, stod i midten, kavalleriet på
flyglarna, med musketerareafdelningar mellan
sqvadronerna, och artilleriet under Torstensson
framför fronten. Slagordningen var på två
slaglinier med reserv. Konungen förde sjelf högra
flygeln, J. Banér dennas andra slaglinie, Teufel
midten och G. Horn venstra flygeln. Till
venster om den svenska hären stodo sachsarna, på
två slaglinier, med infanteriet i midten och
kavalleriet på flyglarna. Sedan båda härarnas
artilleri spelat två timmar, framsköt Gustaf Adolf
sin högra flygel 600 m. (2,020 f.) och anfölls
derefter i flanken af fiendens venstra flygel
under Pappenheim. Svenskarnas andra slaglinie
red hastigt upp på flygeln och bildade der hake
bakåt samt afslog Pappenheims sju gånger
upprepade ursinniga anfall. Tillys högra flygel
och midt, som ledo af svenskarnas eld, drogo
sig åt höger, der de snart drefvo sachsarna på
flykten, men mötte ett kraftigt motstånd hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
