Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brasilianska literaturen - Brasilien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick ett tongifvande inflytande. Vid samma tid
yppade sig i det kraftigt uppblomstrande Minas
Geraez en sträfvan efter politisk sjelfständighet,
hvars målsmän tillika voro medlemmar af en diktareskola,
"Minas-skolan" (poetas mineiros), hvilken
anslöt sig till de i den portugisiska poesien
herskande formerna, men tog ämnen ur
Brasiliens natur, seder och historia samt bemödade
sig om lokalfärg i sina skapelser. Till
denna skola hörde de episke skalderna José
Basilio de Gama (1740–95) och José de
Santa-Rita Durão (1737–84), och hennes
främste representant var den högt begåfvade
lyrikern Thomas Antonio Gonzaga (d.1809).
Med det portugisiska hofvets förläggande till
Rio (1808) och, ännu mer, genom Brasiliens
lösryckande från moderlandet (1822) uppgick
ett nytt tidehvarf för den brasilianska literaturen.
Koryféerna inom den nya riktningen
voro Antonio Pereira de Sousa Caldas
(1762–1814), Frei Francesco de São Carlos
(1763–1829) och Francesco Vilella
Barboza (1769–1846). Den sistnämndes "Cantata
á primavera" och "elegi vid dom Pedro I:s
död" höra till den brasilianska literaturens perlor.
Främst såsom andlig talare stod Francesco do
Monte Alverne (1784–1858), och bland de
öfrige prosatörerna voro Marianno José Pereira
do Fonseca (1773–1848) och den äfven
såsom filolog förtjenstfulle Antonio de Moráes
e Silva de mest framstående. Den nyare brasilianska
diktareskolan grundades af Domingos
José Gonçalves de Magelhães (genom hans
"Suspiros poeticos e saudades", 1836), hvilken,
utbildad under inflytande dels af den nyvaknade
fosterländska hänförelsen, dels af den franska
romantiken, kan betraktas såsom en verkligt nationel
skald och en banbrytare inom både lyriken,
epiken och dramat. Bland hans efterföljare äro
de mest framstående: epikerna Araujo Porto-Alegre
och Gonçalves Teixeira e Souza,
lyrikern och epikern Gonçalves Dias samt
sorgespelsförfattaren Manoel de Macedo,
hvilken tillika är framstående romanförfattare.
Såsom den störste mästaren, hvad språkets
klassiska renhet och versbyggnadens elegans
vidkommer, gäller Manoel Odorico Mendes.
– Jfr Portugisisk literatur.
Brasilien, kejsardöme i Syd-Amerika, sträcker
sig 5° 10’ n br. – 33° 46’ s. br. och 17° 5’ –
57° 27’ v. l. (fr. Ferro). I s. ö., ö. och n. ö. gränsar
det till Atlanten, i n. till Guayana och Venezuela,
i v. till Nya Granada, Ecuador, Peru och Bolivia,
samt i s. till Paraguay, Argentina och Uruguay.
Kustlinien är 7,920 kilom. (1,080 mil). Arealen
är 8,337,218 qv.-kilom. (151,412 qv.-mil), deri
inbegripna några tvistiga områden på gränsen
till Guayana, Columbia och Argentina. B. upptager
1/15 af jordklotets hela landyta och är
nästan 11 gånger så stort som Skandinaviska
halfön. Uddar äro Orange, längst i n., samt
Cabo do Norte, San Roque, Thomé och Frio. Den
norra kusten har sandbankar och saknar hamnar.
Ström och vind sätta n. om San Roque ständigt
vestvart, hvarför segelfarten är mycket svår.
Äfven längst i s. är kusten låg och hamnfattig.
Öarna Marajó, Mexiana och Caviana ligga vid
Amazonflodens mynningar, Maranhão, Fernando
de Noronha äro belägna n. ö. om S. Roque. Med
undantag af Amazonflodens lågslätt och ytterste
södern är landets yta i allmänhet bergig. Längs
östra kusten går Serra do mar (Hafskedjan),
v. derom och parallelt dermed Serra do espinhaço
(Ryggradskedjan) l. Mantiqueira, som är
den ansenligaste bland dem alla och eger landets
högste topp, Itatiaia, omkr. 3,100 m.
(10,440 f.). Från denna kedja utgår åt v.
Serra dos vertentes (vattendelaren), med många
krökningar. Denna kedja, hvars högste bergknut
är Pireneos, skiljer Amazonflodens, Tocantins’
och S. Franciscos flodområden från Paranás
och Paraguays. Bergarterna äro mest gneis,
granit och basalt. Det inre af B. är en kuperad,
med omvexlande urskogar och slätter,
"campos", täckt platå, hvilken sänker sig mot
Amazonflodens och La Platas lågslätter. Floderna
gå till Atlanten. Af Amazonfloden
komma 3,828 kilom. (522 mil) på B. Hennes
tillflöden inom detta land äro: från h. Javarí,
Jutay, Juruá, Teffé, Coary, Purús, Madeira,
Tapajoz, Xingú och Tocantins med dess biflod
Araguay; från v. Iça, Japurá, Rio Negro och
Trombetas. Alla dessa floder äro af första rangen
och inom B. segelbara på tillsammans en
längd af 43,250 kilom. (5,898 mil). Öfriga
hufvudfloder äro San Francisco, Paraná och
Paraguay. Den sista har sina källflöden så
nära Tapajoz och Madeira, att varor och farkoster
kunna släpas mellan floderna (portages).
Alla strömmar i B., utom Amazonfloden, hafva
under sitt nedstigande från det inre platålandet
fall, som afbryta segelfarten. Ofvan fallen äro
de åter segelbara. Två af dessa fall, Salto de
Paulo Affonso i S. Francisco och Sete Quedas
i Paraná, täfla i skönhet och vattenmassa med
Niagara. Sjöarna äro få och ej af stor betydenhet.
B. har 42 hafshamnar, af hvilka den ojämförligt
vigtigaste är Rio de Janeiro; dernäst komma
Pará, Maranhão, Pernambuco, Bahia, Porto Seguro,
Santos och Rio Grande do Sul. Flodhamnarna
Manaos vid Rio Negro samt Corumbá
l. Albuquerque vid Paraguay äro äfven tillgängliga
för djupgående fartyg. Bland mineralier
märkas guld och diamanter, som genom
vaskning fås i prov. Minas Geraes, São Paulo
och Goyaz, smaragder och rubiner samt jern.
Ehuru den sistnämnde metallen är af en utmärkt
beskaffenhet, är bergsbruket ännu i sin
linda. Mäktiga stenkolslager äro funna i prov.
S. Catharina och Rio Grande do Sul. B. saknar
alldeles verksamma vulkaner. – Klimatet
är i det mellantropiska landet hett och under
regntiden utomordentligt fuktigt; utom tropikerna
mildt och tort. I Amazonflodens lågland
är medeltemperaturen + 27° C. Hettan mildras
dock genom östpassaden, som intränger 3,300
kilom. (450 mil) längs floden. Skilnaden mellan
dag och natt är + 9°, mellan sommar och vinter
+ 3°. Mellan Rio de Janeiro och Amazonfloden
är medeltemperaturen + 26°. Mellan Rio
och södra gränsen aftager värmen hastigt. I
prov. Rio Grande do Sul sjunker termometern
stundom till 0°. De inre högslätternas klimat
är mera kontinentalt. Frost förekommer der,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
